Julekalenderen
Hvilke udstillinger i Norden var vi vilde med i år? Kunstkritikks skribenter og inviterede gæster udpeger den kunst, som gjorde stærkest indtryk.
Tre utställningar som Lars-Erik Hjertström Lappalainen inte skrev om, men som han gärna vill minnas.
Kunst til å gå på, bedragerske farger og maltrakterte rundballer – kunstårets høydepunkter ifølge kunstner og fast bidragsyter til Kunstkritikk Victoria Durnak.
Kunstneren Yvette Brackman ser tilbage på kunsten i et år fyldt med lidelse, men med et strejf af håb.
Tre av årets mest uppslukande konstupplevelser enligt C. Grace Chang, intendent vid Skånes konstförening.
Dette var årets tre største utstillingsopplevelser for kunstner og kurator Stian Hansen.
Nostalgi, pop og englevinger. Kunstner Esben Weile Kjær udpeger kunsten, som 2022 skal huskes for.
Se Lars Korff Lofthus, Geir Haraldseth, Valerie Kyeyune Backström, Andreas Breivik og moderator Tuva Mossin i samtale.
Holding Pattern på Kunstnernes Hus slår hull på fantasien om at å fange enhver detalj er det samme som å forstå hvordan ting henger sammen.
Kærkommen udgivelse om feministisk produktionsæstetik vender blikket mod kunstens bagland og spørger os, hvordan vi ønsker at leve og arbejde.
Bak Skeivt kulturårs snakk om kjærlighet og identitet lurer en overvintret frykt for seksualitetens politiske uregjerlighet.
Moderna Museet har under ett år enbart visat lokalt producerad konst. Vad har de lärt sig?
Leder ved Vigelandmuseet, Jarle Strømodden, mener det er for tidlig å si om det er blitt permanente skader på skulpturene.
Der er duer og BZ’ere med elefanthuer i Jakob Koldings elegante genforhandling af pressefotografiets historier om magt og modmagt.
Kunsthall 3,14 griper etter tidsånden med en utstilling som bringer sammen systemkritiske russere, en nasjonalt reflekterende belaruser og en norsk kunstner som advarer mot fascismen.
Den ukrainskfødte kunstneren Lesia Vasylchenko om bildepolitikk, prediksjonsteknologi og begravelsen av fremtiden.
Atmosfæren og den kroppslige aktiveringen er det mest fremtredende i Tiril Hasselknippes utstilling på Nitja.
Laure Prouvosts utstilling på Nasjonalmuseet fremstår som en parodi på institusjonens manglende evne til å se seg selv utenfra.
En samtale med kunstneren Damien Ajavon innledet nylig Nasjonalmuseets prosjekt Skeiv islamsk kunst. Samme dag arrangerte OsloMet seminar om det skeive ikonet Kewpie fra Sør-Afrika.
Etter årskonferansen Språk er makt å dømme, vil Kulturrådet gi rom for absolutt alle. Men med hvilke midler?
Läppar, läppar, åter läppar. Gina Beavers ger oss allt.
Seks dage før valget mødtes spændte politikere og garvede kunstfolk til veloplagt morgendebat på Charlottenborg.
Florencia Battiti, lederen av AICA Argentina, er med å arrangere årets AICA-kongress, som vil se nærmere på kunstkritikkens endrede vilkår i det tjueførste århundret.
Med etterfestens traumer i kroppen strener Marthe Ramm Fortun gjennom byen uten hensyn til normer eller egen sikkerhet.
Vissa av Mary Ellen Marks bilder är rätt problematiska.
Hendrik Folkerts, kurator ved Moderna Museet i Stockholm, har programmert et symposium om skeiv historieskriving på Astrup Fearnley Museet.
I den virtuella världen offras Hilma af Klint på de teknologiska utsvävningarnas altare.
Cao Feis udstilling på Charlottenborg er lidt for tung at være i, men trods alt et besøg værd.
Rachel Harrisons skulpturer er slaver av begjæret sitt. Som deg.
I Apichaya Wanthiangs solo på Munchmuseet ledsages intimiteten av en lengsel etter nærhet.
Maya Eizin Öijer och Andréhn-Schiptjenko firar trettio år tillsammans med en utställning om döden.
Fortab dig trygt i Leonora Carringtons drømmesyn. Arken passer på dig som et lille spættet vagtelæg i en varm, velsignende hånd.
Et udstillingsmaraton i en svømmehal ligner kuratorens våde drøm, men det er på bekostning af kunsten.
Hendrik Folkerts, kurator ved Moderna Museet i Stockholm, har programmert et symposium om skeiv historieskriving på Astrup Fearnley Museet.
Slik vil den befri hjernen vår fra teknologiselskapenes grep.
Benjamin Brattons bok om pandemien og klimakrisen er et viktig korrektiv til en utbredt statsfobi.
Lyonbiennalen är en välbekant mix av surrealism, välgjorda animationer och arkivfynd. Är en bekväm utsikt mot undergången allt konsten har att erbjuda?
Hennes nya bok ger en värdefull lektion i kärlekens betydelse för konstruktionen av rashierarkier.
I ett högborgerligt hem på Östermalm visas en utställning med enbart svarta kvinnliga och icke-binära konstnärer. Den både skaver och utmanar seendet.
Lunds konsthall vill ge den politiska konsten en ny udd men fastnar i uppblåsta formuleringar.
Lille retrospektiv med Zoe Dewitt i Paris kobler queerteori og okkultisme med overraskende voldsomhed.
Fra et skybrud af postmodernitet er kælderen hos Simian oversvømmet af Torben Ebbesens værker. Her skal man druknes lidt for at komme nogen vegne.
Sean Scully udstiller store ting på Thorvaldsens Museum, men arkitekturen og den faste samling er for længst en symbiose, og så er det svært at være gæst.
Bergen Assembly 2022 er adferdsterapi for en samtidskunst som trenger å senke skuldrene.
Årets utgave av Lofoten International Art Festival er et inspirerende møte mellom kunsten og et helt særegent sted.
Ina Bloms nya essäsamling är en uppmaning att inte bejaka det som får oss att känna oss mest hemma, utan snarare det som framkallar känslor av obehag.
Maria Meinilds The Chairs fremstår som noe så sært som å være genuint godt ment.
Det er lov å le i møte med den norske kunsthøsten. Men du skal samtidig være obs på fremtiden og hvordan ny teknologi påvirker deg.
Några ljusglimtar under den svenska konsthösten.
Tre utställningar som Lars-Erik Hjertström Lappalainen inte skrev om, men som han gärna vill minnas.
Det er enkelt å fordømme aktivister som går til aksjon mot kunsten. Men tar museumslederne egentlig klimakrisen på alvor?
Kunst til å gå på, bedragerske farger og maltrakterte rundballer – kunstårets høydepunkter ifølge kunstner og fast bidragsyter til Kunstkritikk Victoria Durnak.
En internationell grupputställning på Mint i Stockholm blandar poesi med erotik på ett sinnesutvidgande sätt.
Documenta kan ses som en skola för ett antifascistiskt liv. Men på vilka sätt kan en utställning vara en skola?
Er skandalen, der ruller henover Documenta 15, en tragedie for kunsten, kritikken eller den tyske debat om antisemitisme?
På Documenta 15 står nätverkandet i centrum.
Anonyme voldstrusler er den foreløbige kulmination på debatten om den palæstinenske kunstnergruppe The Question of Fundings deltagelse i Documenta 15.
Documenta har i en uttalelse avvist beskyldningene som falske, men setter lokk på diskusjonen og viser til en kommende panelsamtale.
CAMPs Frederikke Hansen er del af kuratorteamet bag næste Documenta, mens Trampolinhuset bliver såkaldt lumbung-partner.
Hovedutstillingen under årets Veneziabiennale er en effektiv og betimelig problematisering av hierarkiene i kunsten.
Uffe Isolottos morbide blockbuster av en utstilling i Den danske paviljongen handler først og fremst om en lengsel etter feedback.
Den 59. Venedigbiennale var ikke pavillonernes år – indtil Ukraine overtog showet.
Samiska Paviljongen är ett historiskt erkännande av urfolkets suveränitet, samtidigt som den har en förvånansvärt traditionell hållning till idén om en paviljong.
Arktiske landområder på auksjon og tusenvis av brev fra staten er noe av det som presenteres i The Sámi Pavillion i Venezia.
Samiske Britta Marakatt-Labbas tekstilkunst rommer betydningsfulle fortellinger. Nå deltar hun i hovedutstillingen under Veneziabiennalen.
Kunstkritikk modtager støtte af
