Stem på en kunstner
For hvis skyld er afgangsudstillingen? Studerende kritiserer Kunsthal Charlottenborgs nye publikumspris.
For hvis skyld er afgangsudstillingen? Studerende kritiserer Kunsthal Charlottenborgs nye publikumspris.
Et sted mellem kurator, kunstakademi og kunsthal er ansvaret for afgangsudstillingen i Aarhus forsvundet.
Mikael Lo Prestis malerier er en lavmælt motgift mot raske bilder og kyniske blikk.
Sara-Vide Ericsons hittills största utställning skildrar en mörk värld där människa, djur och omgivning flyter ihop – och något nytt och oroande tar form.
Regjeringskvartalet som reiser seg i Oslo etter terrorangrepet i 2011, er preget av en hardere politisk virkelighet der kunsten får
oppgaven som forsonende element.
Rosa Luxemburg-renässans i Pia Rönickes tvådelade Malmöutställning.
Nordisk konferanse om kunstnerisk ytringsfrihet i Oslo savnet en mer offensiv holdning.
De tradisjonelle bidragene er de sterkeste i overraskelsesfri avgangsutstilling fra Bergen.
Ny samtalsserie om konstkritik i Malmö.
Sannsynligvis blir årets utgave av Meta.Morf, Trondheims biennale for kunst og ny teknologi, stående som historisk markør.
Vad betyder det att vara viktig i konstvärlden? Marie Karlberg svarar, ett uppförstorat visitkort i taget.
Lögn har alltid funnits, men vad händer när lögn är allt som finns? Linnéa Sjöbergs utställning på Accelerator är en bild av en värld som inte längre hänger samman.
Samtidskonstens undergångsretorik har blivit en bekväm klyscha, när jakten på relevans förvandlar motstånd till en riskfri och lättbegriplig estetik.
Den feministiske utstillingen No Master Territories på Kunstnernes Hus fremstår som et åpent forskningsprosjekt som kan bygges videre ut med nye stemmer.
De kvindelige kunstnere fra 80’erne er tilbage. Nyt københavnsk galleri åbner med Nina Sten-Knudsen, men udstillingen ligner et kompromis.
Med gör-det-själv-rekvisita och performance drar Ingela Ihrman in oss i en märklig, vegetativ fantasi.
Halloween-stemning på Munchmuseet når Kim Hankyul gir form til vår stadig mer intime omgang med medier.
Synnøve Persen forestiller seg det arktiske landskapet hinsides turismens sublime.
Nationalromantiken föds på nytt när science fiction-drottningen ställer ut på Henie Onstad utanför Oslo.
2026 framstår Isa Genzkens assemblage som uppriktigt vackra ikoner. Skönheten blir något att hålla fast vid när världen inte längre kan greppas.
Samtidskonstens undergångsretorik har blivit en bekväm klyscha, när jakten på relevans förvandlar motstånd till en riskfri och lättbegriplig estetik.
De store museene formidler i alle kanaler, til et bredere publikum. Men hvem holder samtidskunsten og historien levende?
Hvordan holder vi fast i det, der er helligt for os i vores kødelige liv, i en tid, der tilbeder skyen?
Är fattigdom räddningen? Rapport från Helsingfors.
Kulturministeren hylder kunst og kultur i kampen mod kunstig intelligens. Hyklerisk, når sparekniven samtidig svinges over Den Nationale Fotosamling.
Kritikens elände började på 1870-talet, då konstnärskapet, snarare än verket, blev dess primära objekt.
Den svenska konstvåren tillhör åttiotalisterna.
Den norske kunstvåren brister av science fiction, politisk visjon og hittil-største-utstillinger med kvinnelige kunstnere.
Matilda Kenttä synliggör det vardagliga arbetet och de vävda minnena.
Arthur Köpcke ankom til København i 1953. Kort efter blev København et centrum for tidens europæiske avantgarde. Hvornår sker det igen?
På Kunsthalle Zürich vecklade gesterna in sig i tystnad, språket sviktade och rummet höll andan.
Lars Fredriksons målningar är aldrig platta.
Hilde Skancke Pedersens ránut kjennes i fingrene og på tunga mi, selv om jeg ser dem på avstand.
Bølgene i Kinga Bartis’ maleri Egg timer bølger ikke forgjeves.
Paula Regos malerier bobler ut av Munchmuseets fortelling og danner sin egen kanon.
Hovedutstillingen ved Veneziabiennalen er en spiritistisk seanse hvor åndene uteblir.
For hvis skyld er afgangsudstillingen? Studerende kritiserer Kunsthal Charlottenborgs nye publikumspris.
Mange av paviljongene på den 61. Veneziabiennalen klarer å heve seg over den utdaterte nasjonale biennalestrukturen.
