Julekalenderen 2020
Hvilke udstillinger i Norden var helt særlige i 2020? I Kunstkritikks julekalender vælger skribenter og inviterede gæster den kunst, som gjorde stærkest indtryk i løbet af året.
Hvilke var Nordens beste utstillinger i 2020? Dagens topp tre er valgt av kunstneren Synnøve Persen fra Finnmark.
Vilka var de mest liderliga och hämningslösa utställningarna 2020? Idag delar konstnären Martin Gustavsson med sig av årets bästa konstupplevelser.
Hvilke udstillinger i Norden var årets bedste 2020? Kurator Charlotte Sprogøe fra København giver sine bud.
Henning Hamilton och Linda Pedersens gemensamma debut på Arsenalgatan 3 för tankarna till en medeltida sagovärld för barn besatta av döden.
Bløde menneskekroppe har vanskelige kår i Piotr Łakomys stramt konceptuelle udstilling på det nye Simian i København.
I 70 år har Filmform rört sig i korsningen mellan experimentfilm och videokonst. Nu firar de sitt jubileum med en antologi om perioden 1950–2020.
Viktor Kopps utställning på Fullersta Gård i Stockholm ger nya ingångar till det figurativa måleriet. Dessutom har han återvänt till ett gammalt favoritmotiv: choklad.
En sovjetisk healer fra fortiden dukker opp i Ayatgali Tuleubeks utstilling på UKS for å sette vår egen selvhjelpskultur i historisk relieff.
Konstens frihet är kanske det allra mest störande – den allra mest stötande orättvisan – i ett genomreglerat demokratiskt samhälle.
Den franske kunstneren Saâdane Afif er convener for neste utgave av triennalen Bergen Assembly.
Vad hände egentligen när en skulptur av Natalie Djurberg & Hans Berg såldes för över 16 miljoner på Bukowskis förra veckan?
Elisabeth Haarr er neste års Festspillutstiller på Bergen Kunsthall. Det ble offentliggjort på en pressekonferanse i kveld.
Who Wants to Live Forever? på Kunsthall Trondheim er et moralstykke som maner til forsoning med livets impermanens.
Sexlegetøjet har ordet i Maja Malou Lyses udstilling på Brandts, hvor 00’er-æstetik og opgøret med den puritanske del af feminismen fylder mere end kroppen selv.
Professorer på Det Kgl. Danske Kunstakademi erklærer deres mistillid til skolens rektor. «Autoritær og uklar», lyder det om Kirsten Langkildes ledelsesstil.
När konsten är kringskuren av snåla ekonomiska villkor och politisk instrumentalisering så erbjuder akademin ett viktigt rum för experiment och tankeutbyte.
I fem dage var Den Frie omdannet til Ghosthouse, et spøgelsestog, som var alt andet end et hurtigt gys. Gennemført performativt og ægte unheimlich.
– Vores fornemmelse er, at vi kun ser toppen af isbjerget, siger Nis Rømer fra BKF, der i dag offentliggør en række beretninger om seksuelle krænkelser i kunstlivet.
Måns Wrange oppgir oppfatningene om ham som konflikten ved skolen har skapt, som medvirkende årsak til at han ønsker å gå av.
Festens frisættende potentiale er omdrejningspunktet for Esben Weile Kjærs fremragende performance, der tegner et billede af millennial-generationen mellem angst og selvfremstilling.
Den konstnärliga forskningen driver konsten i en riktning där det kommer att krävas chockbehandling för att väcka den till liv igen.
For professor i kritisk teori Juliane Rebentisch er samtidskunsten mest et akademisk problem.
Udstillingen med Goodiepals samling er også en retrospektiv over fænomenet «Goodiepal», der også er en skole, et band og en flygtningeorganisation.
Uttalelsene fra ledere ved norske kunstinstitusjoner etter årets Black Lives Matter-aksjoner tyder på at det ikke er viljen det står på i arbeidet for større mangfold.
I Ellinor Aurora Aasgaard og Zayne Armstrongs utstilling på Fotogalleriet gir såpens evighetsdramaturgi kunstneren håp om en sårt tiltrengt stabilitet.
Ett seminarium i Stockholm och ett i Göteborg visar att de svenska konstinstitutionerna måste börja ta frågor om dekolonisering och repatriering på allvar.
Coronakrisen viser os, at samfundskontrakten mellem stat og individ kun gælder for nogle grupper – lød det på UKKs debat om, hvordan vi organiserer en mere inkluderende kunstscene.
I Josh Klines americana-dystopi er det bare de enkleste budskapene som har håp om å trenge gjennom støyen.
Konsthall Cs nya utställning visar hur konsten kan hjälpa oss att tala om svarthet som en komplex och mångbottnad historisk erfarenhet.
HKW i Berlin gjenoppliver Aby Warburgs originale billedatlas. Imponerende, men for et samtidig publikum også ugjennomtrengelig.
Christian Falsnaes gransker gråzonen mellem underholdning og underkastelse, og leverer selv begge. Effektivt og enerverende.
Kritikken er flyttet fra dagbladene til nichemedier. Det bør få konsekvenser i et nyt medieforlig, mener Kamilla Löfström fra Forenede Kritikere.
Oslobiennalen skulle være en kraft på den lokale kunstscenen og et internasjonalt mønstereksempel. Nå avvikles den to år før planen. Hva gikk galt?
De nye kunstskolebyggene som reiste seg i Norden på 2010-tallet tilbyr fleksible arealer. Samtidig foreskriver de en ny kunstnerrolle: prosjektlederen.
Kunstfeltet i 10’erne har været præget af en agiterende æstetik, der har stillet krav om omfordeling af magt og ansvar.
På 10-tallet overtok felles aksjoner for individuelle visjoner som endringsskapende kraft i kunstinstitusjonen.
I 2010erne blev penge et mellemmenneskeligt spørgsmål. Mens patriarkatet fik tiltrængte hug, blev en godt pitch vigtigere end en god praksis.
Den viktigaste konsten på 2010-talet var den som hjälpte oss att navigera genom privata och samhälleliga neuroser, perversioner och psykoser.
I 2010’erne opgav kunstnerne samtiden til fordel for fortiden, fremtiden og andre og større tidsligheder. Kunsten er ikke længere kontemporær, men ekstemporær.
Kunstkritikk modtager støtte af
