Benyt anførselstegn for et eksakt søg, f.eks. ”Edvard Munch”.
En talande sten och en upp- och nedvänd båt som berättar om sina resor är några av inslagen i Joar Nango och Anders Rimpis gestaltning av en lekgård i Jokkmokk.
Hanne Nielsen & Birgit Johnsens udstilling på Overgaden lider under en lidt overstyret formidling af kunsthistorikerens interesse for form.
Ett fingerat författarsamtal och en rostad brödlimpa är några av inslagen i Iris Smeds utställning på Växjö konsthall, som reflekterar över dagens prekära arbetsförhållanden.
Soul of a Nation på Brooklyn Museum är en enastående skildring av den konst som växte fram parallellt med Black Power-rörelsen i USA på 1960- och 1970-talen.
Jakob Kudsk Steensen genopliver mesterligt det for længst uddøde i et overrumplende sanseligt VR-værk på Tranen.
Udsmykningerne til Nyt Psykiatrisk Center på Aarhus Universitetshospital er generelt sympatiske, men bortset fra et forfriskende lyserødt indslag er der for lidt overraskelse og chance.
Eva Löfdahl för in en filosofisk dimension i den marknadsdrivna stadsbyggnaden i Norra Djurgårdsstaden.
Marerittet tar nye former i Vanessa Bairds I’ve got ants in my pants – en slapstick-utstilling om bildets egenmektige liv.
Éva Mags verk för Santos idrottshallar i Göteborg tematiserar gemenskap och tillhörighet, men utan att bli socialt engagerad konst där vi uppmanas att aktivera oss själva.
Sigrid Sandströms utställning på Galleri Olsson kränger fram ny relation mellan kropp, seende och tid.
On Circulation på Bergen Kunsthall viser symbiotiske forbindelser mellom levende og død materie. Det åpner for kritiske spørsmål om fremtiden.
Norske Steinar Haga Kristensens solo på Kunsthal Aarhus har det rimelig totalitært. Men hvis det er det totalitære som ironi, på hvilken måde skal den ironi så forstås?
Julia Selin når oanade höjder på nytt galleri i Malmö.
Siden 2019 har vævere arbejdet på de gobeliner af Bjørn Nørgaard, Tal R, Kirstine Roepstorff og Alexander Tovborg, som i dag blev offentliggjort i Paris.
Kollektivet YEARS’ udstilling er frustrerende, som et konsolspil uden regler. Ond og god på samme tid.
– Det er en ukultur å arrangere noe uten at vi har midlene til å gjøre det ordentlig, sier daglig leder, Karen Rosness.
