Efter den långa Covid-dvalan visar konstfältet i Finland tydligt att det finns ett uppdämt behov av att samlas, diskutera, visa och se framåt. Direkta anknytningar till akut krismedvetenhet och dess ekologiska, teknologiska, sociala och kulturella aspekter känns oundvikliga. En intressant konsekvens av ett restriktivt och karantäninriktat liv är att närområden, inhemska konstnärer och lokala dialoger nu framstår i ett nytt ljus. Positivt är således att förutom de mer självklara rundorna i huvudstadsregionen och Åbo, finns det orsak att ta sig ut på en resa i landet till mindre städer som Vasa, Seinäjoki, Mänttä och Tavastehus.
I kuststaden Vasa finns ett regionalt kluster av museer och konsthallar, där höstens huvudutställning är en retrospektiv över Jan-Erik Anderssons 40-åriga konstnärskap på Österbottens museum. Andersson är känd för multimediala, ofta lekfullt hanterade former och tekniker där det mesta cirkulerat kring hans mästerliga husprojekt Life on a Leaf från 2009. Huset konstruerades som en del av Anderssons konstnärliga doktorsavhandling, där den modernistiska arkitekturens förhållningssätt till bildkonsten sätts på prov.
En bit in i landet finns en uppskattad nykomling, konsthallen i Seinäjoki. Med ett ambitiöst, och ofta nordiskt inriktat program, fungerar den som en av de få mellanstora samtidskonstinstitutionerna i landet. Hösten fortsätter med nya verk av den Teheran-födde Bita Razavi, och är en av många av säsongens mindre utställningar som behandlar artificiell intelligens och algoritmernas påverkan på vår verklighetsuppfattning.
Resan fortsätter ner genom landet till Mellersta Finland där Serlachius konstmuseum i Mänttä utgör ett viktigt kraftcentrum. Museet visar ständigt upp till fem parallella utställningar och nytt i höstprogrammet är en nyproducerad animation av duon IC 98 parallellt med Art Odyssey, en grupputställning med rymdinspirerade verk av bland andra Lauri Astala, Roland Persson, Joseph Popper, Magnus Wallin och Charlotta Östlund.
Nästa stopp blir Tavastehus, där konstmuseet visas verk av de konstnärer som nominerats till Ars Fennica-priset, Nordens största konstpris som firar 30-år. Till denna jubileumsomgång har man velat uppmärksamma väl etablerade aktörer: Eija-Liisa Ahtila, Anne-Karin Furunes, Jesper Just, Viggo Wallensköld och, även här, Magnus Wallin. Vinnaren utses av en expert från den internationell konstvärlden under våren 2022 och belönas med 50 000 euro.
I Åbo satsar konstmuseet på ett samarbete med Nationalmuseum i Stockholm, och presenterar konst från fem sekler: från Lucas Cranach d.ä., Rembrandt och Rubens till Carl Larsson och Vilhelm Hammershøi. Parallellt visas mindre utställningar med den argentinskfödde Axel Straschnoy, det New York-baserade kollektivet DIS och nya verk av Aurora Reinhard.
Stadens andra konstmuseum på andra sidan Aura-ån, Wäinö Aaltonens museum, samlar finländska yngre konstnärer kring frågor om diversifierat kön. Utställningen Spektrum har producerats i samarbete med bland annat föreningen för regnbågsfamiljer och Åbo Pride. Ett intressant parallellt program, Cosmic Archeology, fokuseras på en serie verk som granskar djupt rotade kulturella vanor och myter.
På den konstnärsdrivna Åbo konsthall kan man se ytterligare en bearbetning av relationen mellan artificiell intelligens och människans avbildning i ett samarbete mellan målaren Sami Lukkarinen och framtidsforskaren Roope Mokka. Som ett ackumulerande material för bearbetning utnyttjas den samtida människans uppenbara behov av att ständigt ta bilder av sig själv.
I Helsingfors har gallerierna sparkat i gång höstsäsongen, och många konstnärsdrivna projekt på bland annat Forum Box, Publics, och Huuto-galleriet håller igång konstlivet på gräsrotsnivån. Galleri Sinne och Kohta konsthall är viktiga komplement, liksom Helsingfors konsthall vars huvudutställning i höst är en jubileumsutställning för den 25-åriga Helsinki School of Photography. Helsinki School växte fram ur fotografiutbildningen på Konstindustriella högskolan, nuvarande Aalto-universitetet, i mitten på 1990-talet. Numera är Berlin det operativa centret för sammanslutningen, som främst blivit känd som en väg för yngre fotokonstnärer att redan i utbildningsstadiet etablera sig inom nätverket för internationella fotografimässor. Utställningen visar verk av 28 konstnärer från olika generationer och formar så en historik över den finländska fotografikonstens utvecklingen såväl ur ett estetiskt som ett kommersiellt perspektiv.
Kiasmas helårsstängning för renovering har i Covid-tider knappt varit märkbar, men förväntningarna kring vårens ARS 22 börjar så småningom att stiga. Höstens huvudnummer i Helsingfors museivärld framstår Amos Rex stora presentation av Bill Violas konstnärskap. Violas spektakulära visualiteter kommer att fylla museets underjordiska välvda rumsligheter och är ett säkert kort för att fortsätta Amos Rex profil som en publikmagnet med växande köer utmed Mannerheimvägen.
I huvudstadens grannkommuner kan man på pendeltågsavstånd botanisera i bland annat Sinkka-museet i Kervo där tio finländska samtidskonstnärer presenterar nya verk på temat luft och atmosfär, On the air. Artsi konstmuseum i Vanda har etablerat ett samarbete med Frame Finland kring temat gästfrihet och säkerhet inom projektet Rehearsing Hospitalities. I utställningen Tryggad – politik om kroppar och platser deltar konstnärerna Panos Balomenos, Forensic Architecture, Elis Hannikainen & Vappu Jalonen, Flo Kasearu, Kristina Norman, Sepideh Rahaa, Annika Rauhala, Shubhangi Singh och Hito Steyerl.
Emma museum i Esbo presenteras en omfattande utställning av målaren Konrad Mägis (1878–1925) produktion. Mägi ses som en av aktörerna i den estniska modernismens gyllene era. Emma bjuder även på ett projekt av konstnärsparet målaren Leena och cirkusartisten Kalle Nio samt en kommissionsinstallation Tracing Boundaries av den japanskfödda Chiharu Shiota.
Den påtvingade pausen på över ett år har gett konstvärlden tid för eftertanke och möjlighet att hämta andan. Trots aviserade nedskärningar i kulturbudgeten och otydliga regelverk för publika evenemang, känns det som att behovet av konst som kraftkälla nu är både djup och påtaglig.
