Höstsonaten – Sverige 2014

Igår offentliggjordes de medverkande i Modernautställningen 2014, som i år inte enbart är en svensk angelägenhet utan även inkluderar konstnärer från Danmark, Finland, Estland, Lettland, Litauen och Polen. Om Modernautställningen 2010 tog fasta på en akademisk (och Malmöorienterad) vändning i konsten, så utlovas i år en utställning som rör sig mellan aktivism och «ett mer abstrakt, filosofiskt förhållningssätt till vårt samhälle och vår tid». Utställningen curateras av intendenten Andreas Nilsson, och visas på Moderna Museet i Malmö med start nästa vecka.

När Stockholmsgallerierna för en tid sedan öppnade efter sommarens uppehåll kunde vi glädja oss åt ett helt nytt galleri, Belenius/Nordenhake, som invigde sina lokaler mitt i stan med textila verk av den irländske konstnären Simon Mullan. De unga galleristerna Niklas Belenius (tidigare Galleri Belenius) och Erik Nordenhake kommer under hösten att visa bland andra Sophie Tottie och Alexander Gutke, men de planerar även utställningar med äldre konstnärer som proto-konceptualisten Carl Fredrik Reuterswärd och datorkonst-pionjärerna från 70-talet, Beck och Jung.

Vid mitt besök fick jag veta att galleriet skulle hålla stängt till helgen på grund av den uppmärksammade nazistdemonstrationen vid närbelägna Gustaf Adolfs torg; mer än ironiskt med tanke på att Mullan tavlor är av ihopsydda «bombarjackor» och vill diskutera frågor om gängbildning och manlig aggression. Tusentals antirastiska motdemonstranter slöt upp, men det hela förlöpte under förhållandevis lugna former (men samma natt brann två romska läger i Stockholmstrakten). Lugnt var det inte i Göteborg samma helg då Joanna Rajkowskas verk «Carpet», som ingår i den systemkritiska utställningen Motbilder, vandaliserades av en grupp nazister. Utställningen avslutas i helgen med en valvaka på performancestället Skogen.

Det är lätt att misströsta över fascisternas framfart och väntade stöd bland väljarna. Men motståndet ger också energi och bygger nya allianser. Som den mellan den växande antirasistiska rörelsen och den samtida poesin, där Athena Farrokhzads sommarprogram i radio fick ett sällan upplevt genomslag i offentligheten. Finner vi någon tendens i konsten som motsvarar den betydelse som poesin på senare år har fått i den politiska diskussionen i Sverige? Egentligen inte, och det kan vara värt att fundera kring varför.

Det saknas inte konst med ett angeläget samhälls- och samtidsinnehåll bland höstens utställningar. På Alingsås konsthall öppnade i helgen Snel hest, en grupputställning som tar upp frågor om övervakning, upphovsrätt och fildelning, liksom svenska hackares och aktivisters betydelse för dagens internetpolitik. På Borås konstmuseum visas den feministiska grupputställningen Syster om konstnärliga och intellektuella utbyten mellan kvinnor i olika tider och på olika platser. På Skövde konsthall öppnar i veckan Norm.alt, en genusorienterad grupputställning med ung samtidskonst, och på Mjellby konstmuseum öppnar i slutet av månaden en historisk foto- och videobaserad utställning om 1970-talets feministiska avantgarde.

Vänder vi blicken mot något större konststäder som Göteborg och Malmö, så tycks de konkreta politiska frågeställningarna tonas ner för en mer distanserad reflektion. På Göteborgs konsthall visas senare i höst Märk linjen som med bland andra Francis Alÿs, Allora & Calzadilla och Bruce Nauman vill undersöka linjens funktion «för att markera territorier, tydliggöra maktförhållanden och särskilja oss från de andra.» Och på Malmö konsthall öppnas i november Diana Baldons första utställning som chef, The Alien Within. A Living Laboratory of Western Society, som vill vara en «thinktank» kring en uppsättning, som det verkar, rätt ospecifierade politiska problem- och frågeställningar. En mer abstrakt politik, således.

Hur ser det ut i Stockholm? Vad gäller den allt mer inkomstdifferentierade och segregerade innerstaden så är dagens politiska utmaningar, dess skiljelinjer och diskussionsämnen, påtagligt frånvarande i höstens utställningar. Moderna Museet visar en utställning med skulpturala verk av Jeff Koons, Katharina Fritsch och Charles Ray, samt en utställning med Nina Canell, som hittills varit rätt lite visad i Sverige men som efter årskiftet också har en separatutställning på Lunds konsthall. Bonniers konsthall öppnar imorgon en utställning med den brasilianska konstnären Laura Lima, som också är aktuell med det uppmärksammade «barnmuseet» på Lilith i Malmö. Och på Index blir det brittisk videokonst med en utställning av Emily Wardill, och en av Turnerprisvinnaren 2012, Elizabeth Price. På Konstakademin visas Thinking Through Painting, som genom olika kollektiva tanke- och utställningsprocesser vill undersöka måleriet som kunskapsform.

Tendensen tycks med andra ord vara att det samtidspolitiska idéinnehållet tonas ner i takt med att vi rör oss närmare centrum, vilket också indirekt bekräftas om vi riktar blicken från Stockholms innerstad och ut mot förorterna, där institutioner som Tensta konsthall, Botkyrka konsthall och Konsthall C i Hökarängen verkar utifrån ett livaktigt engagemang i lokala och globala samhällsfrågor. Efter det ambitiösa projektet Tensta Museum förefaller Tensta konsthall koncentrera sig på mer småskaliga arrangemang under hösten, medan Botkyrka konsthall slår till med en ny biennal för konst och arkitektur. Projektet lanserades på arkitekturbiennalen i Venedig i somras, och öppnar senare i veckan på olika platser i Botkyrka.

Konsthall C har gått på sparlåga de senaste åren, men kanske blir det ändring när en ny konstnärlig ledare tillträder i höst. På Lokalrätten strax intill visas härnäst nya skulpturer av Andreas Mangione. Förorten borde vara en konstnärlig kraft i samtiden, på samma sätt som den är en kraft i poesin eller i musiken.

En favoritbok i mitt bibliotek är Vera Nilsson. Blad ur skissböcker 1911–1979 , med ett urval av det ständiga tecknande som låg till grund för Vera Nilssons måleri. Med sin djupa solidaritetstanke, sitt anti-fascistiska engagemang och sitt kärva och aldrig inställsamma måleri är Vera Nilsson, som i höst visas i stor skala på Liljevalchs, en konstnär med chans att gripa direkt i samtidshjärtat. «Målningen är ett rop!» sa hon om sitt mest kända verk, den 6 meter långa «Penning contra liv» (1938), som målades i solidaritet med folkets lidande under spanska inbördeskriget. Utställningen omfattar 140-talet verk, och är den första omfattande visningen av Vera Nilsson på decennier.

Var i samtiden finns något som motsvarar Vera Nilssons uppfordrande hållning och engagemang i formen? Lina Selanders kan nämnas. I helgen öppnar A Series of Images About You på Kalmar konstmuseum, den hittills största presentationen av Selanders montagebaserade filmer och installationer. Värd att nämna är också Staffan Nihléns i god mening otidsenliga skulpturer i kalksten, marmor eller travertin som har visats på Waldemarsudde under sommaren. En höjdpunkt i utställningen är måleriet från 60-talet, då Nihlén bodde i Rom och umgicks med och influerades av kollegan Cy Twombly (vars nivå han matchar). Utställningen varar veckan ut.

Annat att se fram emot är den sällan visade Bruno Knutman som ställer ut på Galleri Magnus Karlsson i oktober. Titeln Allvarstider ska kanske inte tas alltför bokstavligt, då Knutman är en konstnär för vilken humor inte på något enkelt sätt kan skiljas från det uppriktigt menade. Han har i sitt måleri återkommit till oron och rädslan, men också nyfikenheten, från barndomsåren under andra världskriget. Så nog kan man anta att det finns ett allvar i hans bilder, men ett allvar som bara kan realiseras genom att upphävas i sin motsats. Ett barndomens och lekens allvar?

Modernautställningen är för all del också något att se fram emot. Hur står det  till med samtiden i konsten? Var finner vi den politiska och estetiska brytpunkt, från vilken dagens konstnärer formulerar sitt motstånd? Var finner vi formerna som engagerar? Kanske ges svar, eller antydan om svar, i Malmö i höst.

Medverkar i utställningen gör AaBbPp, Patrik Aarnivaara, Emanuel Almborg, Cezary Bodzianowski, Maja Borg, Eglė Budvytytė & Bart Groenendaal, Zenta Dzividzinska, Ugnius Gelguda & Neringa Černiauskaitė, Johanna Gustafsson Fürst, Joachim Hamou, Maj Hasager, Łukasz Jastrubczak, Laura Kaminskaitė, Tadeusz Kantor, Essi Kausalainen, Agnieszka Kurant, Anna Lundh, Henning Lundkvist, Maija Luutonen, Björn Lövin, J.O. Mallander, Jonas Mekas, Miks Mitrēvics & Kristīne Kursiša, Kristina Norman, Michala Paludan, Lea Porsager, Emily Roysdon, Imri Sandström, Algirdas Šeškus, Janek Simon, Ola Ståhl & Terje Östling, Mika Taanila, Anna-Stina Treumund & Marju Mutsu, Ola Vasiljeva, Visible Solutions LLC, Tris Vonna-Michell och Mette Winckelmann.

Vad mer? Bildmuseet i Umeå fortsätter sin utställningsserie med samiska konstnärer, i höst med bland andra målaren och aktivisten Anders Sunna. På Verkligheten i samma stad inleds nästa vecka en samtidskonstfestival om överlevnad, arrangerad i samarbete med Latvian Centre of Contemporary Art i Riga. Ett trettiotal konstnärer och grupper medverkar. På Tegen2 i Stockholm visas Anna Laines forskningsprojekt kring migration, som knyter inbördeskriget på Sri Lanka till erfarenheter av flykt under andra världskriget. Och imorgon kväll hålls samtalet Arbetarkonst. Ett skandalöst begrepp? på ABF i Göteborg. Medverkar gör Fredrik Svensk och konsthistorikern Fred Andersson som på detta vis lanserar ett gemensamt projekt i tidskriften Paletten.