Kungliga Konsthögskolan inrättar en internationell filosofiprofessur, The International Visiting Chair in Philosophy in the Context of Art. Den årligen tillsatta tjänsten kommer först att innehas av den brittiske filosofen Peter Osborne under hösten 2015, och den franska filosofen Catherine Malabou under hösten 2016. Projektet sker i utbyte med Kingston University i London, och dess forskningscenter för modern europeisk filosofi (Centre for Research in Modern European Philosophy/CRMEP).
Konsthögskolans nya rektor Marta Kuzma börjar på så vis sätta sin prägel på institutionen, genom idén om en dialog med filosofin, om en tydlig offentlig profil och om att bygga upp långvariga sammanhang för studenterna att verka i.
– Den gästande professorn kommer att hålla en eller flera föreläsningar öppna för allmänheten och så ordnar vi en internationell konferens knuten till projektet, berättar Marta Kuzma för Kunstkritikk.
– Men samarbetet, som kommer att pågå i minst fem år, handlar också om att erbjuda själva motsatsen till det som lätt blir ett slags speed dating inom utbildning, där så många professorer och gästföreläsare som möjligt ska rinna genom en institution. Här bjuder vi istället in någon som knyts till skolan under en hel termin, och som kommer att medverka på en rad olika nivåer av skolans arbete, understryker Kuzma.
– Studenterna kommer ha möjlighet att delta i en kurs med tre–fyra seminarier i månaden och workshops. Dessutom arbetar vi på hur vi ska kunna acceptera externa ansökningar, från andra högskolor och från andra ämnen än bara filosofi och konst.
2016 års gästprofessor Catherine Malabou har främst ägnat sitt teoretiska arbete åt Hegel, psykoanalys, neurovetenskap och begreppet plasticitet, samt bland annat skrivit en bok tillsammans med Judith Butler. Peter Osborne ingår i redaktionen för tidskriften Radical Philosophy, och har skrivit böcker om marxismens filosofi och konceptkonstens historia. Hans senaste bok Anywhere Or Not At All: Philosophy of Contemporary Art (recenserad i Kunstkritikk här) diskuterar samtidsbegreppet och undersöker den kritiska potentialen i verk av Atlas Group, Amar Kanwar, Sol LeWitt, Gordon Matta-Clark, Gerhard Richter och Robert Smithson. Även i det projekt som planeras för Konsthögskolan finns en konsthistorisk aspekt:
– Visst handlar det om att på ett mer eller mindre experimentellt sätt tillämpa vissa begrepp eller kategorier (form, image, the interesting) på emblematiska verk. Men jag hoppas också att studenterna bidrar med reflektioner om vilka betydelser och funktioner dessa kategorier har i deras egna praktiker, säger Peter Osborne till Kunstkritikk.
Upprinnelsen till den internationella filosofiprofessuren skedde i den nystartade forskningsplattformen «The Domain of the Great Bear», där studenter och allmänhet bjöds in till föreläsningar i Muralen, konsthögskolans gamla muralmålarhall. Det var när både konstnären Angie Keefer och Peter Osborne deltog i allt från diskussioner med studenter och lärare till administrativa möten, som idén om ett mer formaliserat och långvarigt utbyte föddes. Och trots skolans envisa rykte som en anti-teoretisk bastion med ett stort fokus på enskilt ateljéarbete, anser Kuzma sig inte ha stött på någon motvilja:
– När jag tillträdde som rektor i augusti berättade flera studenter att de ville se ett större engagemang i filosofiska studier, och att det behövdes en plattform där politisk subjektivitet kunde uttryckas. Och jag kan förstå det. Autonomi och utveckling av den egna praktiken är befriande, men kan också ge upphov till frustration. Man måste skapa ett språk att artikulera sig i, oavsett om detta språk är verbalt eller grundat i en konstnärlig praktik, menar Kuzma.
– Förslaget om ett samarbete med ett ledande forskningsinstitut i filosofi och estetik handlar om att skapa nya möjligheter, att erbjuda kontaktytor med en viss offentlighet och ett annat både socialt, begreppsligt och politiskt rum, fortsätter Kuzma och förklarar att det på samma sätt också är viktigt att skapa en livfull miljö på Konsthögskolan i termer av studentliv och organisering.
– När skolan byggdes tänkte arktitekten varken på en föreläsningssal, ett kafé eller andra gemensamma utrymmen. Och detta håller vi på att förändra nu, till exempel genom att använda Muralen för samtal och föreläsningar, och genom att be studentföreningen aktivera Mejan Bar efter samtalen så att det finns utrymmer för utbyte mellan den besökande allmänheten och skolans studenter.