Imorgon öppnar den månadslånga samtidskonstfestivalen Survival Kit i Umeå. Projektet organiseras av Galleri Verkligheten i samarbete med Latvian Centre of Contemporary Art i Riga, som sedan 6 år tillbaka arrangerar en festival med samma namn. Survival Kit ingår i programmet för det europeiska kulturhuvudstadsåret, som i år delas mellan Umeå och Riga. Medarrangörer till festivalen är också Bildmuseet, Norrlandsoperan och Umeå Konsthögskola.
Survival Kit tar fasta på frågor om social, ekologisk och politisk överlevnad, och gemensamt för de medverkande konstnärerna och konstnärsgrupperna är interaktion – såväl social som koreografisk. Bland deltagarna märks det danska konstnärskollektivet Superflex med videoverket The Financial Crisis (Session I-V), som enligt Clarissa Siimes på Verkligheten erbjuder ett terapeutiskt perspektiv på finanskrisen.
– En hypnotisör ledsagar oss genom vår värsta mardröm för att uppenbara såväl den yttre krisen som den inre psykosen, säger hon och förklarar hur alla medverkande i Survival Kit tar upp överlevnad både som koncept och direkt handling.
– Vi tycker att det är viktigt att ge plats åt andra visioner om framtiden än de som genomsyrar vår samtid.
Bredvid inbjudna medverkande med internationell bredd har en open call lagt grunden för en del av festivalens program, och arrangörerna menar att det stora intresset pekar på behovet av aktion snarare än enbart exponering. Clarissa Siimes menar att det finns en tydlig skillnad mellan ansökningarna till Survival Kit, och de som brukar inkomma till Verkligheten.
– Ansökningarna till festivalen rymmer ett stort socialt engagemang, som inte bara handlar om att kommunicera eller gestalta en fråga, utan att även agera och medverka i ett större sammanhang.
Survival Kit Festival i Riga startades efter 00-talets finanskris, med målet att ge konsten en ny plats i staden. Festivalen kunde växa genom att använda sig av de tomma lokalerna efter krisen. Årets upplaga invigdes i början av september, och har temat «Urban Utopia: Art and Culture as a Tool for Exploring and Researching a City». Arrangörerna i Umeå har i stället valt att behandla konceptet «survival kit» i mer generell mening, men har influerats av arbetsmetoderna i Riga.
– Även om det inte finns lika många övergivna lokaler i Umeå så använder vi oss av okonventionella utställningsplatser, som Norrlands universitetssjukhus, caféer och inte minst Umeås offentliga platser, säger Gabriel Bohm Calles från Verkligheten, och förklarar att festivalen även agerar som paraply för andra lokala initiativ.
– Däribland kan nämnas det mobila galleri Maskinen, som medverkar som Maskinen Art Boat, där det går att åka på konstkryssning. I oktober följer filmdagar som arrangeras i samarbete med Folkets bio. Vi arbetar också med Bildmuseet, för att nå en bredare grupp av besökare.
På det logistiska planet har festivalen inte haft möjlighet att inkludera så mycket scenisk performance. Istället rör sig det performativa utanför scenrummen, i staden. Ett exempel är konstnärsgruppen My Villages från Storbritannien, med de tre konstnärerna Kathrin Böhm, Wapke Feenstra och Antje Schiffers som presenterar en utopisk bild av ett samhälle under uppbyggnad, genom workshops och föreläsningar, men också genom att laga mat av lokala råvaror. I Survival Kit medverkar de under namnet Umeå skafferi.
– Detsamma gäller den brittiska konstnären och musikern Lisa Busby, som kommer att agera DJ i en expanderad bemärkelse genom att vandra runt i staden med ett portabelt DJ-set, och mixa musik med ljud som hon tar upp på gatorna. Under dessa vandringar, som hon gör i åttatimmarspass, kommer hon att uppmärksamma dolda utrymmen i Umeå, berättar Gabriel Bohm Calles.
På frågan om hur det är att arbeta som del av kulturhuvudstadsåret Umeå 2014, och att som mindre aktör samarbeta med större institutioner som Bildmuseet, Vita Kuben och Umeå Konsthögskolan, svarar Gabriel Bohm Calles:
– I vår budget ingår stöd från både Umeå 2014 och Riga 2014, årets två europeiska kulturhuvudstäder. Med detta tillskott har vi kunnat göra en större festival än vad som annars hade varit möjligt. Och från Bildmuseet, Vita Kuben och Konsthögskolan har vi fått otroligt mycket hjälp med teknik, tekniker och lokaler. Men när det gäller samarbeten har vi både små och stora partners.
Gabriel Bohm Calles understryker hur Survival Kit även på det organisatoriska planet strävar efter att integrera festivalens tema på alla nivåer av arbetet, bland annat genom att behandla alla medverkande och organisatörer på ett likvärdigt sätt.
– Vi är inte intresserade av att lyfta frågan om överlevnad till något avskilt från verkligheten. Vi har en idé om hur vi vill att verkligheten och samhället ska vara, som vi arbetar efter, och som Bildmuseet, Vita Kuben och Konsthögskolan har respekterat fullständigt.