Vilka var årets mest intressanta utställningar, händelser och publikationer 2015? I Kunstkritikks julkalender sammanfattar Kunstkritikks egna skribenter och inbjudna gäster konståret 2015. Nummer 14 är Fredrik Svensk som är chefredaktör för tidskriften Paletten, konsteoretiker vid Akademin Valand i Göteborg samt konstkritiker och regelbunden medarbetare i Kunstkritikk.
Årets mest hatade utställning
The Present in Drag, Berlinbiennalen.
Årets mest konsekventa biennal, vid sidan av Manifesta 11, var sannolikt redaktionskollektivet DIS Berlinbiennal The Present in Drag. En utställning som blev hatad från så många perspektiv att det den måste betraktas som bragd. Men är det verkligen sant att utställningen låg bakom Trumps valseger? Eller bara hans twitterkonto?
Årets könskrigsutställning
SECOND SEX WAR, Sidsel Meineche Hansen, Trondheim konstmuseum.
Sidsel Meineche Hansen lyckas på ett häpnadsväckande sätt föra samman frågan om kollektivt skapande med en feministisk intervention i den animerade porrindustrin. Allt medan Oculus Drift-tekniken redan från början tycks kapad av onda krafter, pekar Meineche Hansen faktiskt ut möjligheten att faktiskt använda den i progressiva syften.
Årets lerverk
Worship, Nathalie Djurberg och Hans Berg, Wanås Konst.
Som en del av separatutsällningen på Wanås konst presenterades Nathalie Djurberg och Hans Bergs nya stopmotion-animation Worship, 2016. I en rörelse befriar de sig här från en feministiskt psykoanalytisk tradition kring våld och sexualitet som jag aldrig trodde att deras verk aldrig skulle komma ur. Worship är inget mindre än ett enastående försök att genom lera befria ett heterosexuellt bildspråk från sig självt.
Årets samarbete
VibrationHighway, Andrea Éva Győr, Manifesta 11, Zürich.
På Manifesta 11 i Zürich What people do for money: Some joint ventures, samarbetade Andrea Éva Győr med en orgamsterapeut, och erbjöd henne tecknade illustrationer av patienternas erfarenheter, tankar och fantasier. Resultatet är en makalös bildserie om det erotiska livets motsägelsefulla ställning idag.
Årets bearbetning av upploppets politik
Fuel to the fire, Natascha Sadr Haghighian, Tensta konsthall.
Att göra konst av upploppens återkomst i Europa skulle kunna bli väldigt fel. Men när Natascha Sadr Haghighian tog sig an denna uppgift med avseende på upploppet i Husby 2013 hände något oförutsägbart. Metoderna var inte märkvärdiga, men bara att extrahera formerna från upploppets rekvisita, låta dem brytas ner, blandas samman och sammanfogas med historiska händelser så öppnade Sadr Haghighian upp ett nytt rum i kampen.
Årets omhängning
Time is Out of Joint, la Galleria Nazionale d’Arte Moderna e Contemporanea, Rom.
En av konstmuseets politiska möjligheter ligger i att blanda samman verk från allehanda tider och sammanhang. Men efter att ha sett det nationella samtidskonstmuseet i Roms omhängning av sin samling, så inser jag hur lite som hittills faktiskt är gjort i denna tradition. Befriande!
Årets samtidshistorisering av Sverige
Samhällsmaskinen. Industriåldern ur konstens perspektiv, Malmö konstmuseum.
Kan verkligen en vid första anblick konventionellt hängd konstutställning berätta något nytt om svensk närhistoria? Efter att ha sett Samhällsmaskinen är jag övertygad om just detta. Utställningen visar helt enkelt att konsten har fler sätt att svara på industrialiseringen av Sverige än vad vi tidigare trodde.
Årets diss av en nymaterialistisk konsensus
The Spirit of Revolution: Beyond the Dead Ends of Man, Drucilla Cornell & Stephen D. Seely, Polity Press.
Vi är många som tagit intryck av de senaste årens nymaterialism och icke-antropocentrism. Men när Drucilla Cornell & Stephen D. Seely sätter denna trend i motsatts till Fanons tankar om våld och Foucaults tankar om politisk andlighet i mötet med revolutionen i Iran, känns hyllandet av Karen Barard och liknande teoretiker konstigt i magen.
Årets disputationer
Mara Lee, Lisa Tan, Elke Marhöfer, Annica Karlsson Rixon, Maja Gunn, Simon Goldin, Petra Bauer, Malin Arnell, Cecilia Grönberg et cetera… Vad vi än tycker om den konstnärliga forskningen, så har några av de senaste två årens disputationer i Sverige faktiskt inte bara presenterat en rad inflytelserika konstnärskap, utan också en imponerande mängd olika sätt att hantera frågan om kunskap i konstnärlig forskning. Ännu saknar vi en konstkritisk diskussion kring dessa projekt i sina enskildheter.
Årets konstbar
BRA 10, Konstepedimin, Göteborg.
Konstepedimin fortsätter utvecklas, i år med ett residensprogram för konstkritiker! Och så BRA 10, som håller ställningarna som Nordens bästa konstbar.
Årets hopp
Ortens konstfestival, Hisingen Göteborg.
Kanske är det för att jag var bortrest just den helgen när Pantrarna med stöd av Konstfrämjandet arrangerade en konstfestival ett stenkast från där jag bor, på Hisingen, men allt jag hört om den låter så hoppfullt. Jag hoppas på snar återkomst. Då stannar jag hemma.
Læserindlæg