Konsten som inte kan misslyckas
I nättidningen C-prints utställning om migration och kolonalism saknar verken den prekära självrelation som traditionellt har utmärkt det vi kallar för konst.
Kritik
Patienten, der nægter at dø
Trods vedvarende rygter om det modsatte, er kunstkritikken fortsat i live og udvikling, lyder det optimistisk i det nye nummer af tidsskriftet Periskop.
Alt kan blive til en tryllestav
En pacifistisk fremtidsgadebande har været på besøg og efterladt sit hjemmelavede værktøj i Gabriel Kvendseth og Arvid Pettersens udstilling på Kunsthuset Kabuso.
Kritiska fabler
På Bildmuseet i Umeå får människa och djur inta nya positioner i förhållande till varandra genom olika koreografiska, narrativa och videobaserade verk.
Han kom, han såg, han associerade fritt
Kjetil Røeds bok Kunsten og livet – en bruksanvisning är rolig, uppslagsrik och oavlåtligt fascinerande, för hans galna montageteknik gör texten fullkomligt oförutsägbar.
Manual för evighetens kritik
I Absolut farmakon frågar Axel Andersson vilken typ av konst och vilken typ av kritik som kan hjälpa oss att tänka på skalan av människosläktets totala utplåning.
Hemkomst med reservation
Frank Bowlings retrospektiv på Tate Britain tvingar oss att tänka om relationen mellan form och politik, måleri och historia.
Politisk materialisme
Årets Whitneybiennale har fokus på de autonome, personlige fortællinger. Det politiske er indlejret i bearbejdningen af materialet og formen.
Havdyrets gråd
Den flydende udstilling Cry Me a River hvisker en sagte klagesang om hydrofeministisk solidaritet på havets bund, men dukker kun glimtvis op til overfladen.
Til handlingens pris
Kombinasjonen av energisk maleri og klimaaktivisme i Margrethe Kolstad Brekkes utstilling på Hordaland Kunstsenter betoner betydningen av individets handlingsevne for bærekraftig endring.
Kantryttare
Malmö Konsthalls sommarutställning lyfter fram tre kvinnliga konstnärer som i åratal har arbetat i det samtida konstlivets marginaler.
Post-cinematisk affekt
Jesper Just strækker filmen ud i Charlottenborgs mange rum for at fortælle historier om kroppens arkitektur og samtidens sensoriske udmattelse.
