De spil, vi spiller
En udstilling på Museet for Samtidskunst forener kunstens og spillenes verden uden at fremhæve den ene frem for den anden.
Kritik
Vits på vits
Tegneklubbens vaktsomme satire virker skreddersydd for det offentlige rom. Det må være lov å ønske seg noe mer utfordrende.
Sneglens logik
Tomomi Yamakawas ’gruppeudstilling’ er en nænsom genfortryllelse af naturligt og industrielt design gennem små skrøbelige indgreb.
Livets goda
Leo Parks stiliserade kroppar låter oss ana något nytt och främmande i gränslandet mellan måleri och teknologi, myt och historia.
Den som har begge beina på jorda står stille
Masterutstillingen til Kunsthøgskolen i Bergen utspiller seg i spennet mellom fiksjonens generative kraft og virkelighetens nødvendighet.
Upplöst självbiografi
Fatima Moallims utställning i barndomsstaden Växjö ger oss anledning att reflektera över samtidens begär efter identitet och olikhet.
Skål for de bløde kroppe
Identitetspolitikken er forvist til boghandlen, mens taktilitet og analogt håndværk blomstrer på afgangsudstillingen fra Det Kgl. Danske Kunstakademi.
Angela Davis lever
Når Nitja senter for samtidskunst velger å sentrere åpningsutstillingen sin rundt et av Black Lives Matter-bevegelsens ikoner, er det et grep som forplikter.
Rop och svar
I Kemang Wa Lehuleres utställning på Göteborgs Konsthall blir en dekonstruerad skolmiljö platsen för en uppgörelse med Sydafrikas våldsamma historia.
Afsted!
Statens Museum for Kunst sætter sejl i dekolonialiseringens navn med en udstilling om Emil Nolde og Ernst Ludwig Kirchner, der er lige så nænsom og kritisk, som kataloget er problematisk.
Jordbunden
Lytle Shaws New Grounds for Dutch Landscape förankrar konsthistorien i vardagens pågåendehet och själva marken under våra fötter.
Triumf og traume
Arthur Jafas udstilling på Louisiana er en ekvilibristisk historielektion i sort amerikansk kultur. Den giver den danske racisme et kærkomment nyrehug.
