Experimentalfältet, Accelerator, Stockholms Universitet, Stockholm
Efter en rad soloutställningar sedan invigningen 2019, presenterade Accelerator sin första grupputställning, som utgick från campusområdet Frescatis bakgrund som epicentrum för 1800-talet växt- och markförädling. I en utställning med fokus på hur mark tillgodogjorts för grundläggande behov passade Andra Zittels allkonstverk om en självförsörjande och numera kollektiv tillvaro i Joshua Tree, Kalifornien, som hand i handsken. Bland det som imponerade var att allt tycks ha varit möjligt i produktionen av Experimentalfältet; däribland uppförandet av ett arkitektoniskt verk i form av en bygdegård av O i samarbete med The non existent Center samt ett museum i utställningsrummet baserat på möbler av Uglycute liksom en rad «omöjliga» inlån från Nationalmuseum.
Hannes Ferm, Bloom, kandidatutställning, Konstfack, Stockholm
Bloom, som annonserades som ett performance på Galleri Konstfack, kom i själva verket att ta formen av en virtuos generationsmusikal som om vartannat förde tankarna till Anne Imhof och Billie Eillish. Under 40 minuter gestaltade konstnären Hannes Ferm, sceniskt och känsligt, ett musikalbum med sång, koreografi och skulptur. Det hela kändes som att på armlängds avstånd delta i en manisk fantasi som satte psyket rejält i gungning. Eufori utlöses nästan på en gång, då Ferms samarbetspartner Annie Hägg hypnotiskt tog ton, och med gastlik uppenbarelse förde sig runt i det stroboskopiska rummet samtidigt som suggestiva textrader projicerades på väggen.
Idun Baltzersen, Andras Ögon, Galleri Magnus Karlsson, Stockholm
Idun Baltzersen ofta storskaliga materiella orkestreringar av teckning och grafik har länge präglats av mystik och melankoli i gränslandet mellan det figurativa och abstrakta. Men precis när en tänkt att det går att föreställa sig vad som kan väntas av konstnären, så angav hennes soloutställning på Galleri Magnus Karlsson en ny riktning som uppriktigt överraskade och var en fröjd att betrakta. Om det tidigare har verkat som att Baltzersen medvetet har valt ett stramare färganslag i gråskalor för att inte överskugga berättandet, tycks hennes verk nu ohämmade av dylika överväganden. Bland de nya spåren märks både självporträtt och mansgestalter, samt infogandet av glansiga epoxiplaster.
– Ashik Zaman är grundare och chefredaktör för nättidskriften C-print, och sedan hösten 2020 curator på SKF/Konstnärshuset i Stockholm. Nyligen curaterade han grupputställningen Analogue Funny Weather (tillsammans med Hedwig Edsforth) på Konstnärshusets satellit Eldhunden.
För årets bidrag i Kunstkritikks julkalender, se här.
Læserindlæg