Nyheten att Göteborgs Fastighetskontor vill skriva nytt avtal med ateljéföreningen Konstepidemin slog ned som en bomb i maj. Det nya avtalet skulle på sikt innebära en fördubbling av lokalhyrorna i det före detta epidemisjukhuset som blivit en institution i Göteborgs kulturliv. Några dagar efter att hyrestvisten offentliggjordes skrev konstnären Fia Adler Sandblad i Göteborgsposten: ”Inte trodde jag att Putin skulle angripa Ukraina. Inte trodde jag att Göteborg skulle angripa Konstepidemin. Jag är skakad.”
Hyrestvisten rör sig om ett planerat underhåll av de totalt 14 fastigheter som utgör Konstepidemin, och som föreslås läggas på hyran. Därför vill Fastighetskontoret skriva nytt avtal som skulle innebära att tariffen går från 1,7 miljoner till ca 4 miljoner per år. En protestlista har samlat cirka 12 000 namnunderskrifter mot förslaget, och nu har politikerna lovat att hitta en lösning.
Kristdemokraternas Conny Brännberg, regionråd på Västra Götalandsregionen, bjöd nyligen in till ett presidiemöte mellan regionens kulturnämnd och kultur- och fastighetsnämnderna i Göteborg. På mötet deklarerade de två kommunala nämndepresidierna att de föredrog att Fastighetskontoret och Konstepidemin skulle förhandla färdigt innan de eventuellt skulle agera. Trots att mötet kom till på Brännbergs initiativ, och att regionen alltså var öppen för att bistå i att lösa frågan, så visade de kommunala nämnderna inget intresse av någon form av regionalt stöd för Konstepidemin.
Mitt i detta drama står konstnären och skribenten Olle Niklasson, ordförande i föreningen Konstepidemins styrelse. Det nya hyresförslaget presenterades på ett dramatiskt sätt för Niklasson i september 2021 då en förvaltare kom till hans bostad med ett dokument för påskrift om uppsägning för omförhandling.
– Fastighetskontoret handlade i panik, menar jag. De är ju skyldiga att hålla fastigheten i stånd, den får ju inte förfalla. Så en kort tid efter detta fick vi ett förslag på ny hyra som då låg på 4 miljoner per år, säger Niklasson, och berättar att styrelsen i flera år försökt få en dialog med Fastighetskontoret om hur fastigheterna ska underhållas, utan att få svar.
Konstepidemin har sedan 1987 huserat inte bara ateljéer, utan lokaler för utställningar, scenkonst och pedagogisk verksamhet samt en restaurang centralt vid Linnéplatsen i Göteborg. Enligt Konstepidemin så besöker cirka 45 000 personer platsen varje år, och totalt finns här 108 ateljéer där cirka 130 konstnärer och kulturarbetare huserar. De flesta betalar mellan 1 500 och 5 000 kronor kronor i månaden, och enligt Niklasson skulle en fördubbling av hyran i praktiken innebära att många av dem tvingades bort.
Jörgen Fogelklou, Sverigedemokratisk kommunalråd som under senare år lett partiets offensiv i kulturfrågor, är en av flera politiker som över hela den politiska skalan som uttrycker oro över den planerade hyreshöjningen.
– Konstepidemin är ju viktig för Göteborg, är min uppfattning. Det vore förödande om alla konstnärer flyttade ut från Göteborg för att det är för dyrt med teatrar, ateljéer och replokaler, säger han, men är samtidigt tydlig med att hans stöd till Konstepidemin inte ovillkorligen kommer att bestå.
– Detta är samtidigt mitt i stan, kanske kan man inte ha billiga lokaler mitt i stan för all framtid. Vi måste ju ha ett levande kulturliv, men pengarna räcker inte till för alla.
Även regionrådet Conny Brännberg visar stöd för rimligare hyror för kulturverksamheter, inklusive Konstepidemin.
– Från regionalt perspektiv är Göteborg en väldigt attraktiv ort och priserna på bostäder och lokaler ökar hela tiden. Men kulturen kan inte riktigt vara konkurrenskraftiga i det, vilket är något vi måste lösa, säger Brännberg och pekar på att det finns en skillnad mellan teori och praktik i regionens kulturpolicy.
– Alla handlingar om kulturmiljö och kulturverksamheter är mycket positiva och den politiska ambitionen kring hur staden ska expandera och arbeta för kulturen är väldigt väl genomtänkt. Men pengarna följer inte riktigt dokumenten och det är ett problem. Det som formulerats måste omsättas i handling, understryker Brännberg.
Mitt i allt detta har Konstepidemin initierat ett slags politiker-residency, där en politiker kan beviljas plats på Konstepidemin under en dag eller längre tid.
–Vi vill göra det för att politiker ska förstå oss och våra villkor. Rent fysiskt får de vara i lilla konferensrummet, men planen är ju att de ska se och delta i det som händer på plats, säger Niklasson, och berättar att Konstepidemin nu hoppas på att få förlänga sitt tidigare hyresavtal under tiden de omförhandlar med alla parter.
– Alla medlemmar i Konstepidemin måste räkna med förändring, och vi har också höjt hyrorna flera gånger. Samtidigt är vi glada att Fastighetskontoret börjar ta detta på allvar. Politisk skulle det vara självmord att stänga ned Konstepidemin, avslutar han.
