I hem som berörs av uppslitande politiska konflikter som pågått över en längre tid kan familjesammankomster innebära en tillfällig paus från motsättningar som skapar splittring bland familj och vänner. På Eskilstuna Konstmuseum tar sig Ayedin Ronaghi an detta ämne genom att utgå från den persiska mattan som central samlingspunkt i hemmet. Installationen The Gathering består av sju mattor som Ronaghi har knutit upp för att bearbeta tystnaden i undertryckta konflikter som vibrerar i närvaron av kroppar och i frånvaron av orden.
Mattorna är luftigt placerade i museets största galleri för tillfälliga utställningar. De framträder som egna kroppar i förhållande till varandra och tycks ibland sväva från tak och väggar. Trots sin storlek bjuder verken in till ett intimt betraktande och till kontemplation, samtidigt som de vittnar om en metodisk insats där Ronaghis tidskrävande arbete med mattorna framstår som lika viktig som resultatet. Det ger intryck av att handla om en ritualiserad process där uppknytandet – uppluckrandet – av mattorna innebär ett försök att bearbeta det som behöver formuleras och tas om hand.
I ett av verken har Ronaghi låtit de vertikala blåa inslagstrådarna vara kvar vid sidan, likt ett flöde som ramar in mattan. Men det ger även känslan av ett läckage, som om konstnären försökt öppna upp det som lagrats bland trådarna. Just detta verk kan delas i två ytor: den övre delen av mattan hänger på väggen och är uppknuten, medan delen som vilar mot golvet är intakt. Det två ytorna speglar varandra. Den intakta delen visar slitageområden och återkommer i den uppknutna delen och skapar mellanrum i mattans glesare varptrådar.
Om vi tänker på handvävda mattor som ett språk ligger det nära till hands att koppla Ronaghis arbete till dekonstruktion och frigörandet av dolda dimensioner i en text, vilket ger upphov till nya innebörder. Ett sätt att tala om att mattorna inte bara är mattor. Museets konstpedagog, Henning Rehnström, har i ett online-visning av installationen pekat på mattans ljuddämpande egenskap, den absorberar ljud. En intressant koppling för om ting kan absorbera, inte bara ljud utan även energi, så innebär det att mattorna har ackumulerat både det sagda och det osagda i familjernas sammankomster. Men inte bara det, mattorna som knyts för hand bär ju även på vävarens mödosamma arbete. Vävaren har vävt, familjerna har använt mattan och konstnären har i sitt arbete lagt till ännu en dimension: en ansats till dialog som går över tid och rum och visar hur mattorna kan härbärgera information och lagra energier.
Ronaghi tog examen i fri konst från Konstfack 2019 och även om någon del kan tyckas sticka ut som alltför illustrativt i förhållande till resten av de bearbetade mattorna, så ger installationen ett starkt intryck. I konstnärens arbete med den persiska mattan finns en känslighet för erfarenheten av att tillhöra en krigsdrabbad eller politiskt utsatt familj, som dessutom migrerat, kopplat till frågan om arv. En fråga som tar alltmer plats på samtida konstinstitutioner. Genom att utgå från privata erfarenheter och vardagslivets föremål talar denna konst om hur samhällets våld sätter spår i det viktigaste av allt: mänskliga relationer.
