För en vecka sedan öppnade Karl Larssons utställning R, A, I, N (Consensus) på Signal i Malmö (läs Karl Lydéns intervju med Larsson här). I utställningsrummet finns ett antal objekt som samtliga hänvisar till regnets och tyngdkraftens vertikala rörelse: affischer med paraplymotiv, en halv bronsskalle placerad direkt på golvet (dvs en i golvet/regnvattnet nästan helt nedsänkt människa), en hög med värmande collegetröjor (därför att det ofta är kallt när det regnar) osv.
I det system av metaforer och analogier som Larsson etablerar framstår vertikalitetens rum, kropparnas och tyngdlagens rum, utställningens och objektens rum som ett rum för konsensus, för fysisk och ekonomisk nödvändighet, hierarki och likriktning. Mot detta ställer han poesins horisontella rörelse, som «genererar verklighet» relationer och skillnader, men som inte kan uppbära sig själv, som inte kan hävda sig i det ekonomiska värdets termer, utan för sin existens är beroende av konstverkets bärande kraft. «Min vardagsrutin är väldigt mycket poetens», förklarar Larsson. «Men jag vill fortsätta arbeta även när jag reser mig upp.»
Vernissagen på Signal var också releasen för Larssons senaste bok, Consensus (The Room), en «pjäs som inte kan sättas upp» i två akter, som utgör en integrerad del av utställningen. Kunstkritikk presenterar här en videoupptagning av Karl Larssons läsning ur denna bok på öppningskvällen i Malmö den 16/11. Tack till Karl Larsson och Elena Tzotzi.
[FEATUREDVIDEO]
