Varför uttalas det inte, F-ordet, fast dess konsekvenser sprider sig över Europa? Tvåtusentalets fascism, finns den? Det finns en gräns när språkets förnekelse blir skrikande påtaglig, och en sådan gräns går just nu rakt igenom ordet som vi helst inte tar i vår mun. Ändå utvisas idag människor från europas demokratier endast på grund av sin etnicitet. Situationen har inte varit liknande sedan andra världskriget, skriver redaktörerna för Art and the F Word: Reflections on the Browning of Europe som presenteras på Tensta konsthall på söndag. I samband med releasen hålls ett samtal med konstnären Petra Bauer och Daniel Van der Velden, från duon Metahaven som har formgivit boken.
Bakom Art and the F Word står konsthallschefen Maria Lind och det Zagreb-baserade kollektivet What, How & for Whom/WHM. För att påvisa den tilltagande normaliseringen av europeisk fascism presenterar de en publikation som både dokumenterar och bygger vidare på det treåriga EU-samarbetet «Beginning as Well as We Can (How Do We Talk about Fascism?)», inom vilket de har undersökt hur samtidskonsten kan spegla den politiska utvecklingen.
– Jag skulle kalla Art and the F Word för en hybridpublikation, säger Maria Lind till Kunstkritikk och förklarar hur innehållet inte bara speglar situationen i Sverige och det extrema läget i Ungern, som ofta uppmärksammas, utan även läget i Nederländerna och Serbien – länder som det inte skrivs om lika ofta, men vars utveckling också är allvarlig.
Maria Lind lyfter fram den i Belgrad baserade curatorn Jelena Vesic, som i boken beskriver hur det sedan Berlinmurens fall har etableras en ny mur inte bara mellan väst och öst, utan även nord och syd. Vesic understryker att det har blivit mycket svårare för intellektuella i sydöstra Europa att göra sina röster hörda, och att samtidskonsten här, på gott och ont, spelar en viktig politisk och diplomatisk roll.
– Det är viktigt att inte bara ta upp platser där vi redan känner till vad som pågår. Man tror att de där länderna ligger i utkanten av Europa, men de är mitt i, och frågan är lika angelägen där som här, menar Lind, som hoppas att boken ska komma händerna på såväl teoretiker som praktiker, för att påminna dessa om vad som sker.
Centralt i Art and the F Word, som sammanfattningsvis innefattar åtta bidrag, är en presentation av Tensta konsthalls utställning Tensta museum: Rapporter från nya Sverige. Dessutom ingår den för utställningen specialskrivna essän «Cultural Heritage» av filosofen och författaren Boris Buden. Genom att beskriva behovet av selektiva och för begäret anpassade minnen, understryker Buden hur bristen på historia tillsammans med bristen på framtidstro har bidragit till dagens politiska läge. «Vi lever i små, institutionaliserade och marknadsbaserade narrativ», menar Buden, som förespråkar att vi ska ta historien – både den gångna, den nuvarande och den kommande, i egna händer.
Kollektivet What, How & for Whom/WHM utgörs av curatorerna och konstnärerna Ivet Curlin, Ana Devic, Natasa Ilic, Sabina Sabolovic och Dejan Krsic. I Art and the F Word presenteras deras utställningar How Much Fascism? och Details, som visades på Extra City Kunsthal i Antwerpen 2012 samt på Bergen Kunsthall 2011. Utställningarna utgick från den slovenske sociologen Rastko Močnik’s essäsamling How Much Fascism? från 1995, som beskriver fascismen som ett möjligt sätt att lösa en verklig kris i de befintliga förbindelserna mellan ekonomi och exploatering.
– Det var What, How & for Whom/WHM som tog kontakt med oss för att föreslå samarbete, förklarar Maria Lind för Kunstkritikk, och tillägger att det nu avslutade EU-projektet «Beginning as Well as We Can» redan nu övergår i ett nytt samarbete med Zagreb-kollektivet.
– Det nya projektet heter This is Tomorrow och inleds en utställning nästa sommar med det queerfeministiska kollektivet LTTR, berättar Maria Lind.
Konstnären Petra Bauer och statsvetaren Sofia Wiberg genomförde inom ramen för Tensta museum ett antal försök att undersöka lyssnandet som en politisk metod. En viktig samarbetspartner var Kvinnocenter i Tensta-Hjulsta, och arbetet tog sig främst uttryck i gemensamma samlingar på Tensta konsthall en gång i månaden. I Art and the F Word presenteras projektet under rubriken Rehearsals, och på detta vis vill Bauer och Wiberg öppna publikationen för fler röster än curatorernas, konstnärernas och forskarnas.
– En viktig del av projektet blev gruppens sammansättning. Vi var väldigt olika varandra, med olika livsvillkor, och en central fråga blev därför hur vi kunde interagera med utan att värdera en erfarenhet som viktigare än en annan, berättar Bauer för Kunstkritikk.
Om medverkan i boken säger Bauer att det är viktigt för henne att delta i en diskussion om den nuvarande europeiska situationen där den högerpolitiska vändningen är påtaglig.
– En bred behandling av frågan är liksom vårt arbete med Rehearsals både en feministisk och antifascistisk metod i sig, menar Bauer och framhåller projektets öppna och oavslutade karaktär som en kontrast till fascismens idé om homogena uttryck och strävan efter det slutgiltiga. Hon berättar också att arbetet kommer att fortsätta, efter interna önskemål i gruppen.
Ingen plats står fri från den politiska utvecklingen och därför måste även kunskaperna förbättras – även på de till synes medvetna konstnärliga institutionerna. Maria Lind instämmer och framhåller hur publikationen, utgiven av Sternberg press, kommer att få en bred spridning i konstvärlden, och därigenom öppna för en utökad betraktelse av Europa idag.
