Regeringen lade den 25 juni fram ett förslag om flera lagförändringar för att statliga universitet och högskolor ska kunna omvandlas till privata stiftelser med rätt att gå med vinst. Som skäl skriver Regeringen i sitt förslag att det är svårt för svenska lärosäten att bedriva verksamhet utomlands, bland annat därför att många av EU:s forskningsprojekt kräver delägande i konsortier. De lyfter också fram att en högskolestiftelse utan begränsningar kan ta emot och förvalta donationer, äga bolag samt bygga upp egna ekonomiska medel och andra tillgångar. Är detta en modell som även de svenska konsthögskolorna skulle kunna dra nytta av? Gertrud Sandqvist, rektor på Konsthögskolan i Malmö, tror inte att det finns något att vinna på en ändring i det nuvarande systemet.
– Detta är ett ideologiskt grundat förslag, och jag ser inte att en eventuell lagändring skulle gynna konsthögskolor. Snarare förväntar jag mig försämrade villkor för oss. Förslaget verkar ju anpassat för sådant som teknik- eller medicinutbildningar, där samarbeten med industrin och kapitalinvesteringar från företag faktiskt kan tänkas förekomma. Men det här ekonomiska synsättet fungerar helt enkelt inte när det riktas mot utbildningar inom konst och humaniora.
Förslaget har under de senaste veckorna stött på hård kritik, senast i ett upprop av forskare vid Uppsala Universitet (UNT 6/10 2013): «Termen ‛högskolestiftelse’ är vilseledande. Något stiftelsekapital är det inte tal om – den typ av finansiella muskler som stiftelser normalt förses med för att verkligen kunna vara självständiga saknas.» De undertecknande docenterna och professorerna vänder sig också mot att förslaget – som kan komma att få oåterkalleliga konsekvenser för svenska universitet – har baserats på en anonym tjänstemannaskrivelse snarare än en offentlig utredning.
I dag finns två privata högskolor, Chalmers tekniska högskola och Högskolan i Jönköping, som drivs som en kombination av stiftelse och aktiebolag, så kallad stiftelsehögskola. De båda lärosätena omvandlades under den borgerliga regeringen 1994 med pengar som togs från löntagarfonderna. I regeringens nya förslag ska staten även fortsättningsvis finansiera högskolor som gått över i privat regi, med krav på att medlen används effektivt och i enlighet med riksdag och regerings beslut. Trots detta befarar många att första steget har tagits mot en mer djupgående privatisering av utbildningsväsendet, och kritikerna talar om en stadigt ökande marknadifiering av universitetsvärlden. Gertrud Sandqvist menar att detta skulle innebära försämringar.
– En långtgående marknadsanpassning skulle vara skadlig för konsthögskolorna. Till exempel är det av högsta vikt att Sverige behåller en statlig, kostnadsfri konsthögskoleutbildning – det blir helt enkelt ett bättre antagningsunderlag. Det är högre kvalitet på de sökande studenterna, och det finns ett demokratiskt värde i att fler än om bara de som har föräldrar som kan betala för sig blir antagna. Vi har heller inte någon tradition av att bekosta utbildning med stipendier, som i till exempel USA. Om vi skulle införa avgifter tror jag att vi ganska fort skulle hamna på efterkälken jämfört med de övriga konsthögskolorna i Norden, som alla erbjuder en statlig, kostnadsfri konsthögskoleutbildning.
