Lynette Yiadom-Boakye, Att flyga i förbund med natten, Moderna museet, Stockholm
Om man ska göra en lista varför inte bara ge upp och gå på: känslor. Mina känslor alltså. Eller snarare minnen. Vilka utställningar har jag tänkt på, ofta, vilka har stannat kvar långt efter besöksdagen? Lynette Yiadom-Boakye på Moderna Museet. Att se hennes målningar, en efter en, var att förflyttas till ett annat rum, att påminnas om vad måleri kan göra med en. Och sedan längta tillbaka, till det rummet, till den platsen.
Lawrence Abu Hamdan, Dirty Evidence, Bonniers konsthall, Stockholm
Lawrence Abu Hamdan minns jag för att vissa fraser, vissa stråk i hans utställning på Bonniers konsthall fortfarande ekar i mitt huvud. Inte bara för att han genom sin konst visar hur man kan skildra krig, reinkarnation, tortyr, tystnad, utan lika mycket för hans behandling av minne, av förförståelse, semiotik.
Martha Edelheit, The Naked Truth: Works from the 60s and 70s, Larsen/Warner, Stockholm
Martha Edelheits utställning på Larsen/Warner var en glimt in i ett fascinerande, utmanande, sensuellt och roligt konstnärskap som borde – måste – vara ett omen om en snart annalkande större utställning, en retrospektiv; vad som helst som låter mig och en större allmänhet få se hennes måleri i sal efter sal!
– Valerie Kyeyune Backström är författare, konstkritiker och regelbunden medarbetare i Kunstkritikk och Expressen. Hon debuterade förra året med romanen Ett nytt England (2020).
Se de övriga bidragen i julkalendern här.
Læserindlæg