Kungliga Akademien för de fria konsterna (Konstakademien) oroar sig över utvecklingen på Kungliga Konsthögskolan i Stockholm. Det framgår av ett brev till Utbildningsdepartementet, som Kunstkritikk har tagit del av. I brevet ondgör sig tf. Preses Leif Bolter och ständig sekreterare Susanna Slöör från Konstakademien över den nya rektorn Marta Kuzmas framtidsvision, som de menar «totalt bryter med den svenska traditionen med ett demokratiskt system som tillgodoser en nära kontakt mellan skolans ledning, lärare och elever.» Visionen formuleras i KKH:s budgetunderlag för 2016–2018.
Svenska staten övertog huvudmannaskapet för Kungliga konsthögskolan 1978, men det finns fortfarande band mellan skolan och Konstakademien, inte minst i form av de stipendier som årligen utdelas till studenterna. Tills nu, kan befaras. I ett annat brev, ställt till Kungliga Konsthögskolan, framgår att hälften av 31 namngivna fonder och stiftelser inte kommer att utdela något stöd till skolans studenter under 2015. Som skäl anges en översyn «av hur villkor i stadgar uppfylls och överensstämmer med praxis och verksamhet.»
Även resterande stipendier kommer att ses över, och Konstakademien meddelar att man kommer att begära in uppföljande rapporter över fördelningen av dessa medel «som underlag för fortsatt fördjupad granskning.»
Konstakademiens oro kretsar främst kring Marta Kuzmas planer på en internationalisering av skolan och professorskåren, som enligt Slöör och Bolter kommer att upprätta språkliga barriärer mellan lärare och elever «särskilt vid större krav på avancerad läsning och för att uttrycka sig i skrift». Brevskrivarna befarar också att KKH:s arkitekturundervisning kommer att gå förlorad «då det i budgetförslaget framförs planer som torde leda till att skolans program och tjänster inom Arkitektur underställs Fri Konst.»
Vad kan konstnärer tillföra globalt om de saknar verklig förankring ? Man talar om att vi bara är dvärgar på jättars axlar och då ska vi inte hugga benen på denna jätte för då faller vi själva – i både tid och rum . Man kan inte arrogant säga upp kontakten med historien och jorden-med sitt kulturarv och sin nationalitet för att bara leva och verka i cyberspace . Bara när man respekterar sina rötter kan man växa sig att se horisonten ..