Förra veckan kom nyheten att Konsthall Tornedalen nu börjar byggas efter snart femton års förberedelsearbete. Initiativet till en konsthall i byn Risudden Vitsaniemi strax söder om polcirkeln togs 2010 av Gunhild Stensmyr, pensionerad före detta chef för Norrtälje konsthall.
För tre år sedan sa Theodor Ringborg upp sig från sitt jobb på Bonniers konsthall i Stockholm, flyttade till Tornedalen och blev chef för den konsthall som då bara fanns på pappret med en vision att, som han säger, «visa konst för de 63 grannarna i byn».
Hur har de lyckats få ihop de 45 miljoner kronor som bygget ska kosta i Övertorneå kommun med runt 4 000 invånare? Kunstkritikk ringde upp Ringborg för att förstå vilka faktorer som till slut fallit på plats, och vad som är planen framåt.
– Är det inte märkligt hur vi alltid börjar prata om pengar när vi ska prata om konst?, inleder Ringborg, men tillstår att något kanske händer i norr även om det inte är ett dramatiskt skifte.
– Den gröna omställningen ger ekonomisk dynamik till regionen, även om vi ser konsthallen som en kulturinstitution och inte en del i industrins infrastruktur. Men även statens sannings- och försoningskommission för tornedalingar, kväner och lantalaiset från 2023 har varit viktig för att uppmärksamma Norrbotten, dess kultur och människor, säger Ringborg, och nämner även den pågående sanningskommissionen för samer som exempel på hur uppgörelsen med svensk assimileringspolitik under 1800- och 1900-talen påverkar det offentliga samtalet i Norrbotten idag.
Sedan ska man inte underskatta att det tar tid för ett projekt av detta slag att mogna, och för folk att inse att något kommer bli av. Ringborg påminner om att tillbyggnaden på Liljevalchs i Stockholm som invigdes 2021 började diskuteras redan runt 2010.
– Det tog tio år från plan till invigning, och då hade de redan en konsthall. Vårt projekt är ett nybygge på 900 kvadratmeter, 80 meter från en Nationalälv i glesbygd, säger Ringborg.
För att komma till den här punkten har Konsthall Tornedalen kombinerat privata och offentliga medel i en region där varken de offentliga eller privata aktörerna är enskilt starka nog. I listan över totalt 29 donatorer återfinns både kulturfonder, regionala utvecklingsmedel och näringslivet.
I en uppmärksammad crowdfunding-kampanj 2024 bjöd man dessutom in folk att bidra till byggandet av konsthallen. Hittills har över 1500 personer blivit donatorer, även om Ringborg betonar att kampanjens primära syfte vara att skapa gemenskap och involvera människor.
– Ett visst segment av samhället har alltid kunnat få sina namn inristade på konsthallar, vi ville visa att alla kan få det genom att köpa en säck betong för 50 spänn eller ett pack med skruv.
När det gäller konsten berättar Ringborg att tanken är att inrikta sig på starka lokala och regionala konstnärskap. I relativ närhet finns flera institutioner inriktade på samtidskonst: KIN i Kiruna, Havremagasinet i Boden och Luleåbiennalen. Däremot menar han att det saknas en institution som systematiskt arbetar med den lokala konsthistorien. Konsthallen Tornedalen kommer dessutom ha tillbörligt klimat- och skalskydd, vilket gör det möjligt att låna in konst från större museer.
– Det finns fantastiska konstnärskap som har verkat här, men som gått obemärkt förbi. Reidar Särestöniemi som bodde i Kittilä i Finland hela livet, han är ju en finsk nationalhjälte!
– Sedan finns Tora Regina Rensgard som är ett otroligt konstnärskap, vars tidiga verk från 50-talet är väldigt levande skildringar av kvinnor som bastar och livet i tornedalsbyarna. Mot slutet av sitt liv målade hon landsbygdssdöden, när Tornedalen utarmades. Berättelsen om regionen koncentrerat i ett konstnärskap. Det vill jag lyfta fram, berättar Ringborg.
I väntan på byggstart har man gjort utställningar i tillfälliga lokaler, och startat Väderstationen i Vitsaniemi, en stuga vid Torne älv dit man bjuder in konstnärer att bo och fördjupa sig i det lokala vädret. Konsthallen är ritad av det finska arkitektkontoret OOPEAA med inriktning på hållbara metoder med lokalt producerade material.
– Vi överväger att starta en liten lanthandel vid den vanliga museishopen. Sälja smör och ägg, säger Ringborg, och berättar att det första spadtaget tas nu på lördag, den 7 februari. Bygget planeras stå färdigt våren 2027, även om man på hemsidan tillstår att vädret kan påverka. Dessutom vill man undvika «ogynnsam stress» och att jobba alltför skyndsamt.
