Det var inte enbart Theaster Gates som var upphovsman till årets produktion på samtidskonstfestivalen IHME i Helsingfors. Delaktiga var även Dwayne Patrick, Mikel Patrick Avery, Ben LaMar Gay, Yaw Agyeman och Michael Drayton.
De flesta som följer internationell samtida konst känner till Theaster Gates. Ursprungligen keramiker till sin utbildning, men kombinerat med stadsplanering, religionsvetenskap och bildkonst har hans konstnärliga utövande utvecklats till något som kallas installation och social praktik. Med Chicago som bas har Gates engagerat sig i urban utveckling och kollektiv symbolisk kulturproduktion, samtidigt som hans konst har visats i en mängd centrala samtidskonstevenemang.
De andra är mindre bekanta till namnet, om än inte till framträdandet. Under de senaste tio åren har Gates från och till samlat sitt band The Black Monks of Mississippi och framträtt med improviserade musikaliska performances. Det hittills mest kända framträdandet skedde på Documenta 13 (2012) i verket 12 Ballads of the Huegeuenot House, som var en reaktivering av ett övergett hus genom en serie konserter som dokumenterades och visades i installationer runt om i huset under utställningens hundra dagar.
Den roll som gruppen The Black Monks of Missisippi hade i Helsingfors-projektet var ändå en annan. Theaster Gates arbetade med dem som utgångspunkt, med dem som mål och med dem som medel.
Den publika kärnan i IHME-produktionen var ett framträdande i ett av stadens främsta turistattraktioner, Tempelplatsens kyrka i Främre Tölö. Under en och en halv timme satt en fullsatt kyrksal och följde koncentrerat de svarta munkarnas samspel och musikaliska resa.
Kvällen innan hade publiken även kunnat se världspremiären för den tvådelade dokumentära filmen The Black Charismatic, där bandets medlemmar i den första delen talar om sin relation till samarbetet och improvisationen. Den andra delen är ett filmkollage av olika improvisationer, dels runt om i Helsingfors och dels i Chicago, och dokumenterar bandets arbetsmetoder.
Under hela april månad är det även möjligt att se filmens andra del som en installation i Frälsningsarméns tempel på Nylandsgatan 40 i Helsingfors.
Den svarta karisman som begrepp och titel innehåller ironi, kritik och samtidigt en innerlighet i tolkningen av den afro-amerikanska kulturen och vad den laddats med av majoritetskulturens förväntningar. De musikaliska improvisationerna fylls av hymnen, gospeln och spirituella variationer av predikan, retoriska utspel och rytmiska världar av ljud. Spelet mellan lek och allvar, tilltro, tillit och lust blandat med musikalisk virtuositet, säkerhet och rytm är naturligt unikt.
Att både se bandet live och höra musikernas egna reflektioner gav upplevelsen av Theaster Gates arbete en bredd och ett djup som förstärkte en känsla av ursprunglig existentiell betydelse som sällan förknippas med konst idag. Theaster Gates är en av få internationella samtidskonstnärer som känns oantastligt öppen, och som har haft genomslag på så gott som alla nivåer av den samtida konstvärlden.
Gates arbetar med ett flöde av omlottgående material och har en ständigt dokumenterande videofotograf med sig. I Helsingfors lades grunden till projektet redan under hösten 2016 då bandet under några veckor spelade tillsammans i olika utrymmen runt om i staden. Gates har talat om den tysta historien som han anat och medvetet sökt upp i staden, bland annat Andreaskyrkan från 1800-talet, Kvarnsalen på Sveaborg från 1700-talet, Otnäs kapell från 1950 talet och den av Akseli Gallén-Kallela dekorerade aulan på Nationalmuseet från 1900-talets början.
Detta material glimtar till i The Black Charismatic, och kommer även att resultera i tre skivor av The Black Monks of Missisippi. Det kommer säkert även att finnas som bas eller delar i många flera videoverk som Gates producerar framöver.
Att IHME-festivalen skulle bjuda in just Theaster Gates att utföra ett beställningsverk i Helsingfors var inte oväntat. Men att det var möjligt att samarbeta med en av de nu mest engagerade samtidskonstnärerna var inte givet. Gates säger själv att IHME gav honom en möjlighet att lyfta fram The Black Monks of Missisippi, eftersom han gavs helt fria händer och kunde arbeta förutsättningslöst.
Gates arbete i Helsingfors ger en intressant inblick i hur staden ter sig för någon vars urbana och kulturella kontext helt avviker från den finländska. Samtidigt lyftes platser fram, som ingen på länge egentligen har noterat. De olika kyrkorummen laddades med nya dimensioner och får andra betydelser efter de svarta munkarnas besök.
IHME-festivalen visade sig igen vara en kraftkälla till unika konstupplevelser. Därtill byggdes ett diskussions- och filmprogram kring teman i Theaster Gates konst, som var tillräckligt löst för att tillåta tolkningar, och inte tvingade in förståelsen av konsten i alltför trånga ramar. Inbjudna talare var bland andra Chris Dercon, Deborah Willis, Dan Cameron och Charles Esche. Filmprogrammet var sammanställt av Olaf Möller. Alla samtal återfinns på You Tube/IHME-festival.
