Fem meter i tak. Det har Issues till sitt förfogande i sin lokal på Vattugatan i Stockholm, där galleriet i höst slagit rot efter flera års pop up-verksamhet. Höjden är främst ett fun fact – utrymmet är mer hisschakt än katedral; det är snävt och kliniskt som ett ställningstagande.
Det är fascinerande att ett galleri med stark hipsterprägel väljer slå sig ner ett stenkast från Sergels torg och Drottninggatan, på en plats där ingen egentligen bor men som ständigt är fullt av jäktade människor. Måhända är förklaringen så enkel som att platsen valts på grund av närheten till Kulturhuset, men det ligger något teatraliskt och dystopiskt över Issues som ömsom känns medvetet och ömsom omedvetet.
Invigningsutställaren Zoe Barcza tar självsäkert galleriets tre tillgängliga väggar i besittning och ställer ut fem stycken mixed media-verk. Det blir tätt, men upphängningen är gjord med fingertoppskänsla. Färre verk hade varit snöpligt, fler hade inte rymts. Samtligt är nämligen brokigt och hyperdetaljerat: det är applikation och collage i verk som föreställer ansikten samt konturer av människor som svävar i rymden. Tre är syskonverk ur serien Glam Hat (2021), men upprepningen som de medför gör helheten gott. De två andra verken ter sig nämligen lite stympade, speciellt den magnetiska Effluent Macarena (2021) som med sin glansiga yta skiljer sig markant från den texturerade resten. Det är lite som att läsa en följetong och så inse att en av delarna fattas.
Det slår mig att Haute Speech känns förlegad på ett kittlande sätt. Utställningens visuella innehåll är som en febrig retrorepris av gammal science fiction och 1960-tals konst, vilket inte bara beror på motiven utan också på tekniken: airbrush och psykedelia går hand i hand.
Barcza är våghalsig i sin chosefria flirt med det föråldrade. Unga och halvunga konstnärers referenser till det förgångna känns ofta fjättrade vid trender och ironi, men Haute Speech söker inte vara en samling coola verk menade att delas på instagram. Det är därför utställningen och dess bildspråk känns just kittlande – referenserna är välbekanta, men de är absolut inte sådana man är van vid att konfronteras med på ett galleri år 2021. Bland allt det som för tankarna till kalkon-sci-fi och intergalaktiska äventyr finns otaliga visuella detaljer som återknyter till fastighetsmarknaden och samtidens uppfattning av begreppet hem (vilket går perfekt ihop med Issues läge intill ett konsumtionshetsande shoppingstråk).
Utställningen är en exotisk mischmasch som utvecklas under granskning. Glam Hat-verken ser med sina svala mannekänglika kvinnoansikten ut som omslag till vältummade pulpromaner, men när jag ser närmare på dem slås jag av färgernas fräschör och av diy-inramningen som är grov på ett fräckt sätt, helt rätt för just dessa verk. Fyllt av Barczas konst blir Issues med sin kalla belysning ett retrofuturistiskt laboratorium – har jag stigit in i det förflutna eller i framtiden? Fortsättning följer, förhoppningsvis.
