Gränsöverskridande varelser i Nordiska paviljongen.
Sarah Lucas samhällskritik blir buskis på Kiasma.
Hypnotiskt och snöpligt i Helsingfors.
På en naturskyddad skärgårdsö visas konst utan påverkan på miljön – och utan onödig domedagsretorik.
Karin Hellmans textilcollage är både gammalmodiga och hypermoderna, storslagna och fulla av integritet. På EMMA i Esbo får de sin stund i solen.
Den finska modellens postuma karriär som konstnär visar på vikten av en riktigt bra story.
Tori Wrånes, Klara Kristalova och Benjamin Orlow ställer ut tillsammans i Venedig 2026.
Elina Merenmies utställning i Åbo tar med ett vågat grepp fasta på hennes ortodoxa kristna tro.
Kohtas utställning Social Form handlar om möten mellan människor – men dialogen mellan verken uteblir.
Ulla Wiggens retrospektiv på EMMA i Esbo visar på en unik förmåga att tränga in under ytan på det ordinära.
Joel Slottes vemodiga skildringar av lågkonjunkturens barn har blivit närmast ett fenomen i Finland.
Finska Serlachius tar ut svängarna.
Gubbig men sympatisk utställning om vad som gått förlorat i stadsbilden.
Hvem er villige til å betale det profesjonelle tidsskrifter koster? Det er det sentrale spørsmålet når tidsskriftet Vinduet nå overdras til konkurrenten Vagant.
Danh Vo laver suppekøkken og pepper sine værker med spiselige svampe. Lokalt forankret verdenskunst, men også lige lovligt favnende.
Havene stiger og SUPERFLEX’s redningsark er ej blot til mennesker. Men lastet med menneskeprodukter og kapitalismekritik – klædt ud som kapitalisme.
