Palais de Tokyo lyckas inte blåsa liv i den förr så heta romansen mellan amerikansk konst och fransk teori.
Kungliga konsthögskolans avgångsstudenter kämpar för konstens egenvärde.
David Hockneys retrospektiv är en oemotståndlig hyllning till konsten och livet.
Centre Pompidous jubileumsutställning påminner oss om vikten av en konst som ger sig hän åt eros.
Kan samtidskonsten botas med kollektiv psykoterapi? Palais de Tokyo tar institutionskritiken till en ny nivå.
Den norska konstnären Anna-Eva Bergmans stora retrospektiv i Paris liknar inget annat.
Europa rustar för krig, Paris för Olympiska spelen 2024. Cyprien Gaillard fångar det stupida och sublima i vår allt mer tragiska, komiska och obegripliga värld.
Lyonbiennalen är en välbekant mix av surrealism, välgjorda animationer och arkivfynd. Är en bekväm utsikt mot undergången allt konsten har att erbjuda?
– Jag är emot vertikalitet, säger den franska filosofen Catherine Malabou.
På Documenta 15 står nätverkandet i centrum.
Ulla Rosen Winbladh Culiolis märkliga alster visas för första gången någonsin i Paris.
En ny bok med hans samlade texter blundar för hans roll som förkämpe för en ohållbar blockbusterkultur.
Havene stiger og SUPERFLEX’s redningsark er ej blot til mennesker. Men lastet med menneskeprodukter og kapitalismekritik – klædt ud som kapitalisme.
Ane Graff presenterer vår syntetiske fremtid med kontroll på virkemidlene.
Bouchra Khalilis utställning i Malmö är ett kraftfullt försvar för resandet, gästfriheten och drömmarna.
– Jag tar min maktposition på största allvar, säger Tone Hansen, som kommer att leda sammanslagningen av flera statliga kulturinstitutioner.
