På Documenta 15 står nätverkandet i centrum.
Ulla Rosen Winbladh Culiolis märkliga alster visas för första gången någonsin i Paris.
En ny bok med hans samlade texter blundar för hans roll som förkämpe för en ohållbar blockbusterkultur.
HDK-Valands avgångsutställning är glitchestetik och goblincore höljt i en atmosfär av bitterljuv melankoli.
Martin Margielas återuppståndelse som konstnär kommer minst tjugo år för sent.
Den elfte Göteborgsbiennalen berättar en slagkraftig historia om sjöfart, kolonialism och rasism, men lider av en viss konstnärlig och intellektuell förutsägbarhet.
I Matthew Barneys comeback på Hayward Gallery har självmytologiseringen ersatts av en allvarligare och kyligare värld där våldet mot naturen står i centrum.
I ett nedstängt Paris öppnar Wu Tsangs filosofiska totalkonstverk för drömmen om att överskrida kroppens och psykets gränser.
Manifesta 13 i Marseille, en av Europas mest coronadrabbade städer, öppnar dörren mot galenskapen. Vad betyder det i en tid när det vansinniga blivit det normala?
Den viktigaste konsten på 2010-talet var den som hjälpte oss att navigera genom privata och samhälleliga neuroser, perversioner och psykoser.
I Cyprien Gaillards utställning på Accelerator dansar fascismens ängel för en evig sömn som är både vacker och önskvärd.
Kjetil Røeds bok Kunsten og livet – en bruksanvisning är rolig, uppslagsrik och oavlåtligt fascinerande, för hans galna montageteknik gör texten fullkomligt oförutsägbar.
Marco Bruzzones havmalerier reflekterer over vårt naturforhold med en blanding av ironi og sorg.
På Marabouparken kryper naturen nära inpå.
I Jakob Kudsk Steensens digitale sump behøver du ingen waders. Trods imponerende teknologi føles naturen på de store skærme velfriseret som en parcelhusplæne.
Angela Davis’ besøk i Oslo gikk under radaren for de fleste. Likevel var det en begivenhet som vil kunne få ringvirkninger.
Kunstkritikk modtager støtte af
