Den finländska paviljongen i Giardini i Venedig designades av Alvar Aalto 1956 som en temporär utställningsplats för det nationella deltagandet i biennalen. Den kom till på beställning av en av det finländska konstlivets största drivkrafter, Maire Gullichsen, och trävirket donerades av familjeföretaget A. Ahlström. Temporaliteten, såväl som de politiska, kulturella och materiella produktionsprocesserna som är implicerade i paviljongens fortsatta existens, är centrala för årets finländska bidrag till biennalens utbud.
Konstnärsduon IC 98 känns om logiska, nästintill självklara representanter med sin praktik av kulturhistoriskt kritiska, diskursiva tolkningar av samtidens apokalyptiska framtidssyn. IC 98, Visa Suonpää och Patrik Söderlund, har sedan 1998 arbetat med analytiska, kontextualiserande projekt som skiktar realism och omständigheter med mytologiserande fiktioner och fantasmagori. Hittills har projekten fått formen av bland annat publikationer, emblematiska teckningar skulpturala installationer och diskursiva situationer såsom stadsvandringar, arkiv- och forskningsinriktade textuella helheter.
EN POSTHUMAN FRAMTID
Sedan det internationella genomslaget med verket A View from the Other Side 2011, har duons främsta medium varit den tecknade animationen, som i projicerad installationsform samspelar kraftfullt med musikaliska kompositioner och akustiska miljöer. Verket som produceras för Giardini är en del av serien Abendland, som påbörjades 2013. Här riktas blicken mot en posthuman framtid, mot en verklighet och ett varande efter människan. Estetiskt central är en cyklisk tidsaspekt, där händelseförloppet innehar olika rytmer av skeenden, strukturer och temporaliteter. Ett fördjupande grepp in i platsens och skeendenas olika tidslager spelar på både filosofin, naturvetenskapen och kulturkritiken.
Verket har fått titeln Hours, Years, Aeons – timmar, år, oändligheter – och har, kanske oavsiktligt, direkta referenser till Okwui Enwezors tema för huvudutställningen, All the World’s Futures. Men även om referenserna också går i samklang med många analyser av det venetianska tillståndet, med Giardinis organiserade kulturella exponering och biennalens nivåer av utopisk universalitet, hänvisar IC 98 med sitt arbete även till diskussioner om det lokala, det materiella och det nationella.
Materialet, virket, till Aalto-paviljongen levererades på sin tid av en av de största aktörerna inom den finländska skogsindustrin, mecenaten Gullichsens släktföretag. Inbyggt i IC 98s arbete finns den melankoliska kritiken mot de industrialiserade produktionsprocessernas inverkan på radikala förändringar av den naturliga miljön. Här finns konnotationerna till paviljongens geografiska ursprung och dess närhet till Onkalo, den nationella slutförvaringsplatsen för kärnavfall, och kärnkraftverket i Olkiluoto. Den visuellt och auditivt sammantvinnade institutionella civilisationskritiken blir i IC 98s konst något av en mänsklighetens svanesång.
MUSEISATSNING
Skogsindustrins betydelse för den finländska kulturen får en samtida skepnad i ett av de museer som deltar Frames nationella satsning. Serlachius museer i den gamla bruksorten Mänttä i mellersta Finland öppnade sommaren 2014 en ny tillbyggnad för presentation av samtida konst. Tidigare etablerad som en mecenat för äldre konst med en av landets mest förnäma samlingar av verk från förra sekelskiftet har Stiftelsen Serlachius ambitionen att spela en betydande roll även inom det samtida konstfältet. I Venedig vill man lansera sin nya profil dels genom offentliggörandet av en kommande stor utställning av Anselm Kiefers verk i Mänttä och dels genom utgivningen av museidirektör Pauli Sivonens publikation om Eija-Liisa Ahtilas konst i engelsk översättning. Stiftelsen har tagit på sig mecenatens uppgift som finansiär av Ahtilas senaste verk, Studier i dramats ekologi 1, och med planerat framtida produktionssamarbete.
De övriga deltagande museerna, Amos Andersons konstmuseum, Esbo Moderna museum EMMA, Helsingfors stads konstmuseum och Museet för nutidskonst Kiasma, är alla aspiranter på positionen som Finlands främsta museum för samtida konst i en nyuppvaknad och konkurrensmedveten finländsk museikultur.
PAVILJONGEN FÖR EUROPEISKA AKADEMIER
De finländska konstuniversitetens position som pionjärer inom utvecklingen av den konstnärliga forskningen blir ytterligare profilerat av en satsning på en egen paviljong för ett nätverk av europeiska konstakademier. På Sala del Camino på Giudecca visas under två månader en utställning av elva konstnärers forskningsbaserade projekt, ackompanjerade av en utlovad intensiv seminarie- och programverksamhet. Nätverket EARN har i flera år kombinerat sina seminarier med biennalens öppningsvecka, men denna gång är det ett publikt evenemang med ambitionen att göra den konstnärliga forskningen mer känd bland konstpubliken. Satsningen är ett spetsprojekt för Konstuniversitetet i Helsingfors, som betonar samspelet mellan bildkonst, teater, dans och musik.
Spindeln i nätet för den finländska närvaron i Venedig är exportorganisationen Frame Finland. Efter omorganisationen för några år sedan har Frame profilerat sig mer som informationscenter och koordinering av expertis, än genom egna produktioner. I årets Venedig-satsning betonas tydligt inriktningen på nätverksfunktionen och professionaliseringen av marknadsföringen av finländska konstnärer, och även finländska institutioner.
Utöver de egna nationella satsningarna är flera finländska konstnärer närvarande i Venedig när biennalen öppnar. Till huvudutställningen har Enwezor bjudit med Liisa Roberts, och i olika utställningar i staden deltar även Sasha Huber, Adel Abidin samt Heidi Tikka.
