Helena Lund Ek har något att säga
Helena Lund Eks 650 kvadratmeter stora gravid-bonanza i ett gammal slakteri vid Globen var årets självorganiserande utställning. Min intervju med konstnären blev vår mest lästa artikel 2024. «När jag 2022 blev gravid så blev jag rädd att det skulle vara slutet på mitt konstnärskap. Då vände jag på det och gjorde en utställning om det istället», berättade Lund Ek.
Pro-palestinsk aktion på Moderna museet
Det svenska konstlivet förblev påfallande tyst om Israels folkmord i Gaza. En sittstrejk på Moderna museet var ett undantag. Emet Brulins rapport blev en av våra mest lästa artiklar, kanske eftersom Kunstkritikk var den enda tidning som rapporterade om saken?
Fantomsmärtor
En estetiskt konservativ musealisering av biennalformatet. Det menade jag i min recension av Venedigbiennalen, som var en av de först publicerade i världen (ja, det är en tävling).
Eko-pionjär på Lunds konsthall
Av årets «vanliga» recensioner så väckte Christine Antayas känsliga läsning av Agnes Denes och Åsa Sonjasdotter på Lunds konsthall störst intresse. Konstkritiken lever! «Det är som om vi fortfarande står i det där vetefältet, som om det fortfarande finns hopp», reflekterade Antaya.
Kärlek och besatthet
Den unga konstnärsdrivna scenen fick ny energi under året, och vi satsade såklart på att bevaka den. När Beau Travail öppnade i Vita Bergsparken så var Nora Arrhenius Hagdal där. Många ville läsa vad hon tyckte om det «intern-kultiga kulturparet» Monteverde Burraus invigningsutställning. «Uppfriskande anti-intellektuellt och känslodrivet» löd hennes omdöme.
Harmlöst queer
Alla hyllade Conny Karlsson Lundgrens queer-doftande utställning på Bonniers konsthall – utom Jesper Strömbäck Eklund som gick mot strömmen och menade att den fastnade i duktighetsträsket. «Rädslan för att skapa något motsägelsefullt och farligt är genomgående», framhöll han. Kunstkritikk hade de modigaste kritikerna och de skarpaste recensionerna.
Konsten, ett bra skitjobb
I Lars-Erik Hjertström Lappalainens originella läsning framträdde årets mest omskrivna konstnär Maurizio Cattelan (han med bananen) som en arbetarklasshjälte. «Det finns ett skäl till att inte alltid göra det lilla extra på jobbet», argumenterade Lehle, «duktigheten förstärker nämligen maktens grepp om en och låter den växa utöver det som den har givits rätt till».
Diagnos: dyster
Akademiska konferenser om kritisk teori blir sällan publikmagneter. Ändå var Emet Brulins rapport från arrangemanget Forms of Autonomy – Aesthetic Theory Between Experimental Art and Cultural Policy en av våra populäraste artiklar. Kanske hade Kunstkritikk också de bästa läsarna?
Trädgårdskonst
Milou Allerholm gillade vad hon såg på Beau Travail – årets nya utställningsplats i Stockholm? Allerholm beskrev en sympatisk DIY-anda med rötter i arte povera, konceptkonst och slacker art där konstnärer av nöd eller som ett ideologiskt ställningstagande använt vardagliga material.
Moderna kan slås samman med Arkdes och Statens konstråd
Dagen innan midsommarafton släppte Kulturdepartementet en bomb: Moderna museet kan slås samman med Arkdes och Statens konstråd. «Stora beslut fattas nu väldigt snabbt och sammanstrålar i en omstrukturering av kulturpolitiken», varnade Kim West som forskat om kulturpolitik. Fortsättning följer när utredningen släpps den 31 januari.
