Poesin utbildar konstens rum

Trots att skrivmaskinen nu varit död i över två årtionden fortsätter den att hemsöka oss.

– Jakob Lien

      Signal center för samtidskonst i Malmö fortsätter att uppmärksamma konstnärliga aktiviteter i anslutning till poesin. Under vintern har t.ex. det Malmöbaserade förlaget In Edit Mode Press intagit rummet. Nyligen visades konstnären och poeten Karl Larssons utställning R,A,I,N (Consensus) och under februari sounds for soloists av Cia Rinne. Till skillnad från Karl Larsson, som betonar att vad han ställer ut inte är poesi, är det fullt möjligt att betrakta sounds for soloists som en poesiutställning. Detta trots att Rinne själv påpekar att hon, tvärtemot Larsson, initialt inte varit säker på att det hon skriver är poesi. Distinktionerna kan tyckas onödiga – men det vore att underskatta institutionernas kraft. Låt oss återkomma till det.

      sounds for soloists inbegriper två serier skrivmaskinspoesi och två ljudverk. Länkar upprättas mellan dem. Utställningens komposition påminner om dikternas, som ofta arbetar i flera riktningar.  

      Serien notes for soloists består av 18 maskinskrivna textkonfigurationer på A3-ark som hängts på tre väggar. Dikterna – jag insisterar på att det är dikter – finns tidigare representerade i boken notes for soloists (2009), dock med vissa förändringar: en och annan blankrad har försvunnit och till skillnad från texterna i boken, som satts med skrivmaskinstypsnittet Underwood Champion, har de i utställningen skrivits på en elektrisk Brother-skrivmaskin (med fonten Brougham F 10) med karbonband eftersom, som Rinne påpekar, «det har det skarpaste avtrycket på pappret». Förskjutningen från bok till väggdikt kräver naturligtvis någon förändring. Men här gör sig också en annan aspekt gällande som är viktig i sammanhanget: omprövningen, det samtidigt öppna och noggranna förhållningssättet gentemot språkarbetets representationsform. Cia Rinnes dikter, vars språkliga konfigurationer förblir desamma, utsätts för nya sammanhang, nya rum, och därmed nya representationsformat.
      notes for soloists träder fram i en oerhörd precision och tycks operera i en osynlig språkmatris. Vi rör oss mellan franskan, engelskan, tyskan som i ett konkretistiskt, minimalt, lekfullt och precist organiserat EU.

      1
      one
      ohne
      oh no
      ono
      on
      o.

      (oh no)

      Man kan skönja en reduktion i riktning mot skriftens konventioner alltsedan boken zaroum (2001), som förutom ord och bokstäver består av teckningar, små rutor och figurer i svart och rött. I notes for soloists har teckningarna försvunnit och de röda elementen inskränks till asterisker. I utställningen är alla grafiska element svarta. En rörelse mot läsningen och bort från betraktandet således – vilket är intressant med tanke på att de hängs upp för att visas på väggen. Visas – eller läsas?

      Serien serious cerises series, som består av 15 + 14 maskinskrivna dikter i samma grafiska utförande som de föregående, innebär ett steg bort från fonemet och grafemet som styrande enhet. De semantiska glidningar, brott och vitsar som uppstår i notes for soloists produceras här snarare på begreppets nivå: det är när två satser kopplas mot varandra något händer. Vi befinner oss här närmare ett potentiellt «budskap».

      Ljudinstallationen sans y/eux består av sju högtalare som hänger ned från taket i en cirkel. Vi hör poeten läsa stycken ur serious cerises series. Ljudet hoppar runt i cirkeln. Ibland påbörjas en sats i en högtalare för att avbrytas och sedan avslutas i en annan. Det är elegant gjort och de mekaniska förskjutningarna påminner om de tabuleringar som motsvarande dikter strukturerats med i textverket. Högtalarnas antal korresponderar dessutom med textverken som ofta består av sju rader. Skrivmaskinen som styrande för ljudverkets komposition; skrivmaskinen som organisatör för ett tänkande, för språk. Jakob Lien påminner i essän «Att skriva och läsa poesi genom skrivmaskinen» om att skrivmaskinen, då den dyker upp på 1870-talet, orsakar en helt ny attityd till det skrivna och tryckta ordet och att våra skrivverktyg också påverkar våra tankar. Friedrich Kittler exemplifierar här med Nietzsche vars stilistiska uttryck förändras från «argument till aforismer, från tankar till ordlekar, från retoriska formuleringar till telegramstil». Cia Rinnes arbete känns här igen.
      Röster i högtalarna uttalar ord och satser på olika språk på väl avvägd volym. Varje röst isolerad i sitt eget rum, liksom instängd i sin högtalare, och samtidigt i dialog eller utväxling med de andra. Cirkeln hålls öppen av detta spel. Det är mycket lyckat.

      Då man tar på sig hörlurarna för att lyssna på det andra ljudverket, titelverket, sounds for soloists, hamnar man i utställningens centrum. Härifrån har man överblick över de båda maskinskrivna serierna. Rösterna från de sju högtalarna sipprar dessutom in, liksom ljud från den angränsande restaurangen – vilket är mindre lyckat eftersom Rinnes finkalibrerade verk kräver en viss isolering. Till skillnad från sans y/eux är sounds for soloists komponerat till musik. Sebastian Eskildsen har skapat en ljudkomposition som utsätter dikterna för ett antal sonora och referentiella prövningar. Bas och trummor kommer in, suggestiva ljudlandskap, ljud av flipperspel, skrivmaskinsknatter, radioknaster, hjärtljud, krigsljud, handklappningar, stampningar… Bitvis uppstår ett slags poesipop. Här finns en välgörande lätthet. Men bitvis riskerar verket att bli till ett slags provkarta. Jag väljer att se det som en osentimental, lekfull och musikalisk matrisglidning.

      Cia Rinnes projekt bär på en stor uthållighet. Det tar henne ungefär sju år att ackumulera alla delar i en bok. Verket är i sin helhet underställt ett stort arkivarbete: archives zaroum. Delar av detta har publicerats på den danska nättidskriften Afsnit P, ett medium som erbjudit nya möjligheter för projektet.

      En språkkonfiguration kan hos Cia Rinne ligga till grund för ljudverk, digitala verk, performance, böcker, skrivmaskinsverk, mm. Hur ska man förstå detta? Som att den söker sin slutgiltiga form? Snarare som att den ständigt finner den på olika platser. Varje gång på nytt. Enligt den digitala erans logik snarare än gutenberggalaxens – och möjligen kan skrivmaskinen ses som en (obsolet) exponent för denna omväxling. Cia Rinnes verk rör sig genom medier precis som det rör sig runt i språk. Här finns ingen given språklig hemvist eller slutgiltig materiell eller disciplinär domän. Dikterna tillhör boken lika lite/mycket som utställningsrummet.
      Böckerna och ljudverken är dock utförda med en större exakthet än själva utställningen. Kanske beror det på att dessa medier har en större kunskap om språkarbetet än vad utställningsrummet har. I så fall bidrar Cia Rinne till att utbilda det senare.
      Man tar del av verken i ensamhet, precis som man gör när man läser en bok. Verket uppstår mellan mig och texten, rösten, materialen. Här finns något solitärt, något mycket vackert. I sounds for soloists är det publiken, läsaren, åhöraren som är solist. Det är kanske som mest framträdande i Fluxusliknande strofer som:

      write a text.
      now, take out all lies.

      Cia Rinnes (poesi)arbete insisterar på fler rum än poesins traditionella: boken, tidskriften, uppläsningen. Det är viktigt. Inte minst eftersom bokförlagen, åtminstone i Sverige, minskar sin poesiutgivning eller kvävs då litteraturens stödsystem urholkas. Men också för att poesin, med arkivet som modell, här blir större än sitt framträdandes former samtidigt som Rinne så explicit uppehåller sig vid det språkligas både materiella och logiska register. Cia Rinnes språkarbete utbildar konstens rum. Utställningen blir samtidigt viktig för poesin eftersom den påvisar en väg ut ur litteraturen.

Referenser:

www.3ammagazine.com/3am/maintenant-52-cia-rinne/
www.afsnitp.dk/galleri/archiveszaroum/
www.digicult.it/en/news/cia-rinne-notes-for-listeners/
Friedrich Kittler, Gramophone, Film, Typewriter, övers. Geoffrey Winthrop-Young och Michael Wutz (Stanford University Press, 1999).
Jakob Lien, «Att skriva och läsa poesi genom skrivmaskinen», OEI  #59, 2012/13
Cia Rinne, zaroum (2001)
Cia Rinne, notes for soloists (OEI editör, 2009)