– Att utmana biennalformen genom det ambivalenta och ofärdiga har varit en vägledande idé, berättar Elvira Dyangani Ose, curator för Göteborgsbiennalen som invigs på lördag.
Årets Istanbulbiennal vill ersätta etablerade subjektspositioner med vågen som organiserande princip för utställningen. Döda och levande ska medverka på samma villkor.
Den queerfeministiska tidskriften LTTR skriver sin egen historia i en utställning på Tensta konsthall. Resultatet är rått, lekfullt och agitatoriskt.
Framing Bodies på Hasselblad Center tar fasta på fotografiet som ett sätt att forma mänskliga subjekt, men saknar intresse för mediets relation till icke-mänskliga kroppar.
När Camille Norment gör om Nordiska paviljongen till ett instrument, är det intressantaste med utställningen möjligen att vara exkluderad från dess upplevelse.
Nina Möntmann is a curator and theorist, and Goran Hassanpour is an artist. We met them for breakfast at Hotel Orion.
På Index lämnas besökaren ensam mellan en omfångsrik blombukett, och Willem de Rooijs paneler med tidningsbilder från olika kollektiva manifestationer.
Det finns något djupt rituellt över Dana Sederowskys utställning på Göteborgs konsthall, som knyter an till konstens plats i ett post-sekulärt tillstånd.
Malmö konsthalls nya utställning vill vara ett «levande laboratorium» men stämningen är snarast tillbakablickande och distanserad. Hoppet står till kommande temporära interventioner.
Ryan Trecartins konst är en hyperteatral vardagsrealism för det 21:a århundradet. Hans utställning på Kunst-Werke är ett utvidgat montage, och en ny idé om vad film kan vara.
Årets Modernautställning visar konst från Östersjöregionen, och blandar verk från olika epoker. Resultatet är en utställning utan idé, så tidsenlig att den går rakt ur tiden.
Lilibeth Cuenca Rasmussens retrospektiv visar en konstnär som trendriktigt har rört sig från subversiv videoperformance till att låta jorden själv bli samarbetspartner i en ekologisk koreografi.
Country og 70’er-krea møder skulpturel uformelighed på Milena Bonifacinis kakkelbord.
Konstnären Jaakko Pallasvuo föredrog cool nonchalans framför tvångsmässigt politiserad konst.
Den norske hyttekulturens absurditet var blant åpenbaringene kunsten ga Constance Tenvik i 2024.
’En spættes forsøg på at hakke hul i en kunstverden med gimmicks og falske talismaner’. Se hvad kunstner og digter Zahna Siham Benamor hylder fra 2024.
Kunstkritikk modtager støtte af
