Fyra konstnärer som bor och verkar i Sverige är inbjudna till årets Venedigbiennal. Det framgår av den konstnärslista som offentliggjordes i torsdags. Meriç Algün Ringborg, Petra Bauer, Runo Lagomarsino och Carsten Höller kommer att ingå i utställningens 56:e upplaga, som curateras av Okwui Enwezor och har titeln All the World’s Futures. Den internationellt etablerade Carsten Höller är sedan flera år bosatt i Stockholm. Algün Ringborg, Bauer och Lagomarsino är alla utbildade i Sverige och förenas av ett politiskt, ibland poetiskt laddat förhållningssätt till frågor om historia, migration och rasism. Petra Bauer påpekar att Enwezors utställningar ofta tar fasta på det koloniala arvet, något som är viktigt för hennes egen praktik.
– Mina arbeten berör alltid på ett eller annat vis just konsekvenser av en kolonial och patriarkal världsordning. Jag är specifikt intresserad av hur den fotografiska bilden, både den stilla och rörliga, kan förhålla sig till och utmana sociala och politiska processer, säger Bauer, som kommer att visa ett verk om den socialistiska kvinnorörelsen i Sverige under tidigt 1900-tal.
Parallellt med den internationella utställningen sker 44 sidoprojekt, sanktionerade av Enwezor men genomförda av olika icke-vinstdrivande institutioner. Inom ramen för dessa visar Lina Selander en omfattande separatutställning i Arsenale, arrangerad av Moderna museet, och Magnus Bärtås visar sin film Miraklet i Tensta (Theoria) i utställningen 1st Research Pavilion på Sala del Camino/Giudecca. Som Kunstkritikk tidigare har rapporterat så ställer Danh Vo ut i den danska paviljongen, medan Camille Norment representerar Norge i den nordiska paviljongen. Inga konstnärer från Norge eller Danmark medverkar dock i den internationella utställningen.
All the World’s Futures tar avstamp i Walter Benjamins tes inspirerad av Paul Klees målning Angelus Novus, om historiens ängel som med ansiktet mot det förflutna förs bort från paradiset, baklänges med ryggen in i framtiden. Den historia som står på spel är ingen mindre än biennalens egen 120-åriga historia och dess förhållande till den industriella modernitetens, kapitalets, urbanismen och de olika koloniala projektens krafter – men också till de massrörelser som kämpade mot dem; arbetar- och kvinnorörelserna, de antikoloniala kamperna och medborgarrättsrörelsen. Enwezor har inspirerats av 1974 års Venedigbiennal som utformades i solidaritet med Chile efter Pinochets militärkupp 1973 – en «anmärkningsvärd och transformativ händelse i biennalens historia som idag i stort sett är bortglömd».
Runo Lagomarsino, som nästa vecka öppnar sin första större utställning i Norden på Malmö konsthall, tillsammans med Carla Zaccagnini, arbetat ofta med narrativ knutna till den koloniala historien:
– Jag kommer bland annat att visa ett verk som utgår från ett monument som byggdes för att fira 500-årsdagen av Columbus «upptäckt av nya världen». Monumentet avvisades av flera amerikanska institutioner och nu ligger de olika delarna av statyn på en strand i Puerto Rico, som en ruin, i väntan på att monteras. Ett annat verk använder sig av Medelhavets sol och vatten som material, berättar Lagomarsino för Kunstkritikk.
Meriç Algün Ringborg arbetar med frågor knutna till sin egen biografi som turkisk invandrare i Sverige, exempelvis med verket The Concise Book of Visa Application Forms som nyligen visades i en separatutställning på Moderna museet. Även hon kommer att visa ett nytt verk i Venedig.
– Det är naturligtvis en ära att ställa ut på Venedigbiennalen, men att vara en del av just Enwezors biennal lyfter betydelsen av min medverkan. Jag kommer att kunna situera min praktik i relation till Enwezors omfattande arbete med frågor som jag har en stark relation till, säger Algün Ringborg till Kunstkritikk.
– Jag kommer att visa en ny installation som jag har haft i bakhuvudet länge, men som jag inte har kunnat artikulera förrän jag blev inbjuden till biennalen. Likt många av mina tidigare verk så hämtar det inspiration från min personliga historia, men sikta på att placera sig i det allmängiltiga, berättar Algün Ringborg.
Av årets 136 medverkande konstnärer är 88 med för första gången, men utställningen inkluderar även en rad äldre arbeten ur den kritiska och politiskt radikala konstens historia. Snarare än ett övergripande tema utlovas ett «parlament av former», och en biennal som består av tre olika men överlappande «filter»: Liveness: On Epic Duration för händelser och performance; Garden of Disorder med blicken på «sakernas rådande tillstånd» i termer av internationella konflikter och geopolitiska omkastningar; och Capital: A Live Reading som utgör en flera månader lång högläsning av Marx fyra volymer av Kapitalet med relaterade framträdanden av sånger, seminarier och presentationer.
