Efter ett par dagar i Venedigs fantastiska men också unket kvävande miljö, känns det otroligt uppfriskande att ge sig iväg österut mot Trieste i Italiens bortersta hörn vid gränsen mot Slovenien.
För mig är Trieste ett hett efterlängtat pilgrimsmål. Det var här James Joyce bodde under knappt 12 år i två olika perioder 1904–1915 och 1919–20. Och det var här Rainer Maria Rilke talade med en ängel i Duino 1912. Vid den tiden var Trieste en kosmopolitisk metropol och dubbelmonarkin Österrike-Ungerns hamnstad med flottbas. Det kan tyckas märkligt att trots att de två poeterna vistades i Trieste samtidigt, finns det inga belägg för att de träffades.
Lusten och önskan att ta pulsen på denna speciella stad var nu på väg att förverkligas, för att känna in den miljö som var delaktig i några av 1900-talets största poetiska och litterära bedrifter.
Med tidskriften Pequods Triestenummer (no. 37) i väskan och anteckningar i fickan girade Christina och jag in på kustvägen vid Monfalcone. Efter en kort körning ankom vi till Duino, där slottet tornar upp sig längst ut på en klippa. Här bodde Rilke under två år och våndades vid den tiden av svår skrivkramp. En stormig vinterdag 1912 beslöt han, vädret till trots, att ta en promenad på stigen nedanför slottet. Havet slet i klipporna och genom vindens ilskna tjut hörde han en ängels röst. Hans kramp släppte och början till Duinoelegierna tog form i hans på nytt inspirerade tankevärld.
Hos turistbyrån hämtade vi välinformerande trycksaker kring Triestes döda poeters framfart i staden, James Joyce, Italo Svevo, Umberto Saba och Fulvio Tomizza. Bostadsadresser och caféer är mångfaldiga liksom arbetsplatser och inspirationskällor som bordeller och andra nöjesetablissemang. Sedan var det bara att ge sig iväg och ge sig hän i dessa ordsmarta herrars fotspår. På de flesta adresserna finns plaketter uppsatta med hänvisningar till audioguider.
I biblioteket finns ett James Joyce/Italo Svevo-museum inhyst. Museichefen blev glad och pratsam då han insåg att dagens första gäst är medlem i The James Joyce Society of Sweden and Finland. Med odold stolthet gjorde han oss uppmärksamma på att gårdagens siste besökare var författaren och nobelpristagaren Orhan Pamuk. Utan att tveka skrev jag mitt namn vid hans i gästboken!
Poeten Umberto Saba drev också Libreria Antiquaria Umberto Saba, som fortfarande existerar. Och i en interiör proppfull av böcker finner vi den nuvarande ägaren Mario Cerne. Bland annat delger han oss att han söker en norsk översättare till en dikt av Umberto Saba. Intresserad någon?
Café San Marco är ett legendariskt Triestecafé. Atmosfären här är spännande och tät. En del av lokalen är bokhandel och det slog mig att om man tänker ihop Rönnells Antikvariat i Stockholm med Café Opera, kommer man nära Café San Marcos själ. Claudio Magris lär vara en trogen gäst, men den här kvällen lyste han med sin frånvaro.
Så sänker Triestekvällen sin sammetsmörka himmel och på ett café vid Piazza Unitá d´Italia svalkar vi oss med en Aperol Spritze, uppfyllda av intryck, medan himlens poeter tänder upp stjärnorna.
Bonne nuit tristesse
Fiat lux
Viva Trieste
Bengt Adlers
Bengt Adlers, f. 1950, är konstnär och författare. Han är ordförande i Torsten Anderssons stiftelse, och har tidigare varit intendent vid Dunkers kulturhus och chef för Växjö konsthall. Sedan 1978 har han publicerat 18 böcker, varav den senaste, Novelties, utkom 2013 på OEI Editör.
