Bruno Knutman, I källarateljén, Galleri Magnus Karlsson, Stockholm
Bruno Knutmans postuma och mycket säregna teckningsutställning på Galleri Magnus Karlsson var egentligen en dubbelutställning med Jockum Nordström; den förra visades i de tre större gallerirummen medan den senare ställde ut i galleriets showroom. Av Knutman visades ett fyrtiotal mindre tuschteckningar gjorda under 26 års tid. Ett fantastiskt urval där man kunde ta del av hans mångfacetterade och gåtfulla bildvärld, bestående av barndomsminnen, drömmar, teatrala motiv med abstrakta och surrealistiska inslag. Teckningar med mer eller mindre utsatta människor, gjorda i en stark humanistisk anda. Det var fascinerande att se hur Knutman genom sitt grafikliknande tuschraster kunde hålla alltsammans på plats, och underbart att de här två med så starka konstnärliga band till varandra visades tillsammans. Nordström har framför influerats av Knutman som målare, men båda helt egna psykiska motivvärldar förutom det eviga tecknandet av barndom. Nu kan man hoppas att humanismen blir på modet igen. – Hanna Aihonen
Jim Thorell, Tropics of Beach Naps, Setareh Gallerie, Düsseldorf
Från figurativa, emblematiska och perspektiviskt reducerade narrativ till «interstellär graffiti» – så kanske man kan beskriva Jim Thorells konstnärliga utveckling de senaste åren. På Gallerie Setareh visade han väldiga målningar på omkring 2×3 meter där graffitiliknande former sträcker sig som illustra fyrverkerier över vita eller ljusblå oändliga rymder. Här vimlar samtidigt det fiktiva anslaget med «hypertags» och ett slags påstridiga automatiska skrifter. Dessa expanderar linjärt över och under lager på lager av väl avvägda färgstråk som ligger mättade på ytan, och därunder spektralt tonade mot mildare färger. I Thorells konst verkar fabulösa distinktioner som på ett påtagligt sätt lösgör sig från den konventionella graffitin. Det ger en säregen känsla av frihet som blir självklar och med ett mer personligt och mytiskt tilltal. – Hans Eriksson
Roland Persson, In Both Directions at Once, Galleri Andersson/Sandström, Stockholm
Känslan av skuld av astronomiska mått infinner sig tillsammans med en god portion spjälat medlidande när man etablerat kontakt med det känslokapital som Roland Perssons konstverk rymmer. Men vad har teckningen, påminnande om Freuds berömda divan, med Perssons figurativa latexskulpturer att göra? Divanen förefaller vara en ironisk utväg från utställningens dokumentära prägel – en reflektion över det status quo som vaggar in åskådaren i en återvändsgränd, en «nimbus» tolkad bokstavligen som förenar oss i psalmer av tårar. Persson har enkelt och genialiskt lyckats med det misslyckade. Han förenar det storartade med det lägsta med små medel, trots verkens högt drivna och oerhört subtila materialkänsla. Dystopi? Nej, inte bara. Också en form av anpassning ihopkopplad med eftertanke. Som i utställningens titel. Jag kommer att tänka på Freuds ord till Jung: «Vi måste resa ett bålverk mot ockultismen!». Mer dramatiskt än så behöver det inte vara. – Hans Eriksson
– Tilpo är pseudonym för den Stockholmsbaserade konstnärsduon Hans Eriksson och Hanna Aihonen, som arbetar främst med måleri och teckning, men också i genrer som skulptur, scenografiska installationer, text och video. Tilpo ställde senast ut på Galleri Kenetti Helsingfors och på Passagen Linköpings konsthall 2021, och arbetar just nu med en kommande utställning på Moderna Museet i Malmö våren 2022.
Se de övriga bidragen i julkalendern här.
Læserindlæg