Vi bliver på overfladen
Jan S. Hansens udstilling på IMO i København er en sammenføring af to aktuelle tendenser, der handler om materialer og (over)flader. Det forbliver mest et fermt eksempel på en trend.
Kritik
Ambivalent intimitet
I Felix Werbowys fotografier blir man aldri helt sikker på hvorfor det er vindusflaten som er i fokus og ikke verden på utsiden av vinduet.
Utan att lämna spår
Diego Brunos Location i Galleri Hippolyte i Helsingfors undersöker hur man kan förstå det förgångna och tar upp frågor om förhållanden mellan historia, minnet och individen.
Øvelser i avstand
Fotografiene til Morten Andenæs bærer preg av et forsøk på å observere observasjonen. Det er åpenbart et håpløst prosjekt, som likevel resulterer i en vellykket utstilling.
Et spørsmål om tid
I David Lamelas’ utstilling på Kunstnernes Hus i Oslo er det kunstens strukturelle forutsetninger – tid, rom og språk – som er innholdet i arbeidene.
Försök med poesi
Moderna Museet har förvärvat Karl Holmqvists konstnärsböcker och visar trycksaker, videor och mandalor i en komprimerad retrospektiv. Ett infratunt språk under medietryck.
Materiell utmattelse
Janne Kruse dveler grasiøst ved estetiske basiskategorier som rom, flate, form og spor, men lykkes ikke i å hente disse begrepene ut av en pyntelig formalisme.
Den rastløse kampen
Utstillingene Hold stenhårdt fast på greia di på Kunsthall Oslo og Possessions på UKS viser at kvinnekamp og skeiv kamp er deler av det samme historisk-politiske prosjektet.
Ingen te til revolutionen
Kirsten Justesens brug af sin egen nøgne krop som redskab har mere handlet om skulptur, form og kunstnerskab end om et grænsesøgende, seksuelt og kropsligt frigørelsesprojekt.
Bruce Nauman: upprepningens möjligheter
Göteborgs konstmuseum visar en utmärkt komponerad utställning med en konstnär om vilken allt kanske redan är sagt.
Abstrakte byggesett
Om man skal innvende noe mot Michael Johanssons formalt presise og velgjorte installasjoner i utstillingen Familiar Abstractions på Vigeland-museet er det kanskje at det nettopp kjennes litt for familiært.
Hilma af Klint – Diagramkonstnär
Moderna Museet visar en konstnär som inte lämnade den yttre verkligheten bakom sig, utan tvärtom släppte in den mer radikalt, i form av elektromagnetiska vågor och röntgenstrålar.
