De stora institutionerna dominerar

I den finländska konstvåren är regionala konstnärer representerade i grupputställningarna, medan utom-nordiska namn visas i de större separatutställningarna.

Meret Oppenheim, Ring mit Zuckerwürfel, 1936-37. Vårens huvudutställning vid EMMA-museum i Esbo är en omfattande konsthistorisk presentation av Oppenheim.

Vårens finländska konstsäsong öppnar med en intressant blandning av generationer och geografier. Som vanligt är det de stora institutionerna som dominerar med de största resurserna, men det finns även en och annan mindre pärla att se fram emot.

En förlust är att flera konstnärsdrivna gallerier oväntat blir utan lokaler då Helsingfors stad påbörjar renoveringen av hamnmagasinen på Busholmen. Nykomlingar på scenen är å andra sidan bland andra Kohta-konsthallen i Fiskehamnen i Helsingfors, Publics-agency i Vallgård i Helsingfors samt Merz Sammonkatu i Tammerfors.

Min fem-i-topplista på förväntningar ser ut så här:

1. Kiasma i Helsingfors satsar på presentationer av udda figurer och livsval genom den ryske Vladislav Mamyshev-Monroe (1969–2013) den 9.2. och britten Grayson Perry den 13.4. Det är uppfriskande att det görs en samlingsutställning med yngre konstnärer från Östersjöområdet. Utställningen Tur och retur (den 9.2.) visar bland andra Roma Auskalnyte (Litauen), Daria Melnikova (Lettland), Jaanus Samma (Estland) och Maria Tobola (Polen). En pärla att speciellt uppmärksamma är Maija Luutonen som den 9.2. visar en installation i Studio K. Luutonens projekt är den första i raden av beställningsverk som Kiasma producerar i samarbete med den privata Kordelin-stiftelsen.

Grayson Perry, Precious Boys, 2004. En presentation av Perry öppnar på Kiasma i Helsingfors den 13.4.

2. Sara Hildéns konstmuseum i Tammerfors fortsätter sin serie med genomarbetade retrospektiva presentationer av betydelsefulla samtidskonstnärer. Den 10.2. öppnas en utställning av den belgiska konstnären Berlinde De Bruyckeres skulpturala arbeten och teckningar i hela museet. Hennes verk har i Finland tidigare visats i grupputställningar, men här blir det en större sammanställning av verk främst från 1990- och 2000-talen.

3. Vårens huvudutställning vid EMMA-museum i Esbo är en omfattande konsthistorisk presentation av surrealisten Meret Oppenheim (1913–1985) (Psykets speglar den 14.2.). Den kompletteras med en nordisk samlingsutställning i surrealismens tecken, No Ordinary Moments, med nyförvärvade verk av bland andra Oscar Furbacken, Jeppe Hein, Juhana Moisander, Miikka Vaskola, Saara Ekström, Anna Estarriola, Ernst Billgren, Malin Ahlsved och Nabb + Teeri.

4. På Aboe Vetus Ars Nova Museet fortsätter Åbobiennalen fram till den 8.4. Här ses bland andra de politiskt mångdimensionerade videoinstallationerna Community Terrors av Pekka Niskanen, They Came in Crowded Boats and Trains av Minna Rainio & Mark Roberts, samt Riikka Kuoppalas Names That We Understand. I Åbo Konstmuseums studio kan man under våren se nya verk av Nestori Syrjälä och Tuomas A Laitinen, som båda under de senaste åren har utvecklat allt tydligare konstnärliga profiler.

5. Björneborgs konstmuseum visar den första nordiska presentationen av den franskfödde konstnären Marcos Àvila Forero den 23.3. I presentationen ingår videoverk om konstnärens etnografiska arbete i Columbia samt platsspecifika installationer och väggmålningar som utförs i kollektiva processer under flera veckor på museet. Parallellt visas i samarbete Islands Nationalgalleri en djupdykning ner i Steina & Woody Vasulkas arkiv över den digitala bildens arkeologi.

Minna Rainio och Mark Roberts, They Came in Crowded Boats and Trains, stillbild, 2017. Visas på Åbobiennalen fram till den 8.4.

Læserindlæg