Ikväll anordnar Index en konstauktion för att markera organisationens 40-års jubileum. Auktionen hålls på Café Opera, med konstnärerna Ei Arakawa och Karl Holmqvist som auktionsförrättare, och föregås av en förhandsvisning som öppnade i måndags på Belenius/Nordenhake. Några av de konstnärer som genom åren har ställt ut på Index har, tillsammans med andra som vill uttrycka sitt stöd, donerat verk vars försäljning ska stödja Index fortsatta verksamhet.
– Vi beslutade oss för att använda jubileumsåret för att blicka tillbaka mot Index historia, och att samtidigt tänka på framtiden, säger Axel Wieder, som är chef för Index, och som nyligen öppnade en utställning med Willem de Rooij i de nyrenoverade lokalerna på Kungsbro Strand (Kunstkritikks recension kan läsas här).
Wieder förklarar att finansieringen av Index har varit en kamp under en lång tid, där stödet från Stockholms Stad, Kulturrådet och Stockholms läns landsting varit detsamma under många år, trots att kostnaderna har ökat avsevärt.
– För att bibehålla nivån på det programutbud som har kännetecknat Index, utveckla organisationen ifråga om tillgänglighet och göra vårt program mer känt, så måste vi söka efter ytterligare stöd, förklarar Wieder för Kunstkritikk.
Som en offentligt finansierad institution har Index hållit sig borta från den kommersiella marknaden, men auktionen innebär fördenskull inte en ny inriktning för Index, menar Wieder.
– Jag håller med om att det finns, och bör finnas olika agendor, fortsätter Wieder, som ser på auktionen som en «icke-diskret finansiering», i avseendet att nuvarande konflikter och dilemman görs mer synliga och möjliga att diskutera offentligt.
– Kvällen är inriktad på finansiering, men vi vill också lyfta fram kraven, mekanismerna och problemen med externfinansiering, säger Wieder.
FRÅN FOTOGRAFICENTRUM TILL TIDSKRIFT
En av de konstnärer som har donerat verk till jubileumsauktionen är Annika von Hausswolff, som betraktar Index som ett nödvändigt alternativ till etablerade och kommersiella utställningsplatser.
– Bakgrunden till mitt engagemang för Index utgörs av att jag under några år i början av 90-talet satt med i styrelsen för det som då hette Fotograficentrum och som föregick Index, säger von Hausswolff.
Åren som styrelsemedlem var enligt Hausswolff ett konstruktivt komplement till hennes dåvarande studier på Akademin för fotografi på Konstfack.
– Inte minst var den tidskrift som publicerades i nära samarbete med Fotograficentrum/Index väldigt tongivande och lämnade ett stort tomrum efter sig då den lades ned någon gång kring millennieskiftet, säger Hausswolff till Kunstkritikk.
Tidskriften Index – Contemporary Scandinavian Images uppstod 1991 ur den av Fotograficentrum utgivna Bildtidningen, och publicerade texter på svenska, norska, danska och engelska, innan den slogs ihop med tidskriften Siksi och bildade NU – The Nordic Art Review.
En av redaktionsmedlemmarna i tidskriften Index var konstnären Magnus Bärtås, som har donerat verket Satellite (Ljubjljana 3) till jubileumsauktionen. Verket ingår i en serie från 2000–2004, som kretsar kring en kiosk som användes i många av de forna kommunistländerna, som en plats för fri företagsamhet.
– Jag började besöka Index i början på 90-talet, som på den tiden framförallt var viktig för en förändrad syn på fotografi i Sverige, och snart bröts barriärerna mot andra uttryck och genrer, säger Bärtås, och framhåller att Index har varit en viktig plats inte minst genom att tidigt introducera tongivande internationella konstnärer.
HÅRDNANDE KLIMAT FÖR KULTUREN
För en offentligt finansierad institution som Index går auktionen utanför de vanliga finansieringsmodellerna för konst i Sverige.
– Vad jag vet är läget för mindre icke-kommersiella institutioner av Index slag trångt och blir allt trängre, säger Bärtås, som menar att det i exempelvis USA är vanligt med stödauktioner av det här slaget, men att det i Sverige nog måste ses som ett tecken på ett hårdnande klimat för kulturen.
En konstnär som har valt att inte medverka i auktionen är Kajsa Dahlberg, som 2006–2007 ställde ut Ett eget rum/Tusen bibliotek på Index. I utställningen ingick bland annat ett bokprojekt med marginalanteckningar från den svenska översättningen av Virginia Woolfs A Room of One’s Own, kopierade ur samtliga upplagor ur de svenska stadsbiblioteken.
– Jag tackade nej till jubileumsauktionen därför att den speglar en genomkommersialiserad utveckling, där det är upp till konstnärer och institutioner att finna en egen finansiering vid sidan av eller till och med som garant för offentliga medel, säger hon.
Dahlberg förklarar att Index är ett av få utställningsrum för samtidskonst i Stockholm som inte drivs utifrån kommersiella vinstintressen, ett rum som har byggts upp över lång tid genom att fungera som en plattform för konstnärer och deras publik, vänner och diskussionspartners. I kraft av detta har Index haft möjligheten att utmana ett kapitallogiskt tänkande, menar hon.
– Det är hela Index historia till salu där på jubileumsauktionen, ett värde som ackumulerats under 40 år och som konstnärerna har skapat med sitt arbete, genom att jobba mer eller mindre ideellt under tiden, förklarar Dahlberg för Kunstkritikk.
– Och nu skall vi stå för notan ytterligare en gång genom att skänka bort våra verk, så att privata samlare kan göra investeringar och samtidigt känna sig generösa, säger Dahlberg, som uttrycker en förhoppning om att Index har en bra idé om hur det kapital de drar in skall komma att användas och återdistribueras.
AUKTIONEN UPPMÄRKSAMMAR DE EKONOMISKA VILLKOREN
De konstnärer som medverkar i kvällens auktion utan att ha någon tidigare anknytning till Index, är i många fall förknippande med kommersiella aktörer i Stockholms konstliv som Belenius/Nordenhake, Elastic Gallery och Isbrytaren/Carl Kostyál.
– Vårt samarbete är inte så invecklat, menar Erik Nordenhake på Belenius/Nordenhake, som förklarar att de upplåter sina lokaler åt auktionsvisningen för att Index bad om det, och med anledning av att auktionen hålls på närliggande Café Opera.
– Vi tar inte betalt för det då vi anser att Index är en av de bästa arenorna för samtida konst i Stockholm, och förstår deras behov av mer stöd, säger han och förklarar att alla konstverk är donerade av konstnärerna själva och av deras respektive gallerier.
Axel Wieder menar att det är viktigt att komma ihåg att Stockholm, såsom andra nutida städer, styrs av kommers.
– I likhet med vad Henri Lefebvre påpekade på 1960-talet, så har den kapitalistiska staden inget yttre, utan den genomsyrar våra liv, menar Wieder, och framhåller att även den offentliga finansieringen styrs av olika agendor, vilka är kopplade till demokratiska mekanismer och allmänintresse.
Wieder berättar att han växte upp i ett Tyskland med en stark misstänksamhet mot statliga krafter bland vänstern, där självorganisering och självfinansierade praktiker verkade mycket mer självbestämmande.
– Sett ur dagens perspektiv anknöt detta på ett egendomligt bra sätt till de framväxande nyliberala krafterna under 1970-talet, säger Wieder.
– Jag tror att dessa förhållanden är viktiga att diskutera, fortsätter han, och förklarar att jubileumsauktionen har fungerat som ett sätt att samla de konstnärer som genom åren har ställt ut på Index, och som ett sätt att diskutera konstens ekonomiska villkor idag, en diskussion som han hoppas att stödauktionen också ska inbjuda till.
Några av de konstnärer som skänkte verk blev utgallrade för att se inte ansågs ha tillräckligt kapitalt värde för den marknad man bände sig till. Mycket kränkande och dåligt. Då har man anpassat sig så mycket att det liknar ett slags censur som den enskilde bekostar.