Max Ockborn om Youngjae Lih

«Konstnär väljer konstnär» är Kunstkritikks sommarserie, där inbjudna konstnärer väljer ett konstnärskap som de vill uppmärksamma. Idag: Max Ockborn om Youngjae Lih.

Välj en konstnär som du vill uppmärksamma och berätta varför. Så löd inbjudan till Kunstkritikks sommarserie «Konstnär väljer konstnär», där sammanlagt sex nordiska konstnärer medverkar. Först ut är Max Ockborn, som är bosatt i Malmö. Han är aktuell i Samlade verk! 30 år med Maria Bonnier Dahlins stiftelse på Bonniers konsthall i Stockholm, samt med en separatutställning som öppnar i augusti på Artists’ Studios i Filignano, Italien.

Youngjae Lih, The Flues (installationsvy), 2016.
Youngjae Lih, The Flues (installationsvy), 2016.

Om jag vill ge utrymme åt den i Sverige verksamme sydkoreanske konstnären Youngjae Lih, så är det på grund av hans inställning till utställningen som form. Lih har ett stort intresse för att rumsbilderna (både de mentala och de fysiska) ska fungera som en enhet med det presenterade. Gestaltandet är inte låst av ett visst medium, utan varje tanke tillåts hitta sitt eget medium. Det är sällsynt hur denna enhet finner sin plats så naturligt bland andra enheter utanför utställningsrummet, som en del av samhällskroppen.

I Lihs konst möter man funktionella, ibland vaga, men alltid intressanta förslag på ändringar i samhället. I hans verk finns ett djup som känns väldigt direkt för mig som betraktare. Man kan ana ett omfattande arbete bakom alla verk som presenteras. Som i The Flues som består av fotografier av rökkanaler, placerade både på väggarna och svävande mitt i rummet. Det är stora, industriella rökgångar som porträtteras, men bilderna är installerade på ett sätt som gör att betraktaren inte vet om de är stora eller små; storleksförhållandena har lösts upp.

Verket på bilden är också del av The Flues. Här har Lin för hand sytt ihop tygsjok, och installerat dem i en korridor där de kastar färgade skuggor på väggarna. Skuggorna är inte grå utan röda och gula, på grund av trycken på tygen som reflekteras. Motiven är abstraktioner av skorstenskanalerna från fotografierna. Man passerar mellan dem som i en tunnel, i själva rökkanalen. Det luktar nytvättat tyg. Luften vidgar kanalen när man går framåt, samtidigt som tygen sluter sig bakom en. I den här skulpturala metaforen är nog betraktaren röken, flyktig och på väg mot något. Man slussas in för att svävande se resten av illusionen i all dess tydlighet.

Læserindlæg