Med konsten i botten

Trehövdad satsning återaktualiserar frågor kring konstnärlig forskning medan konsthögskolorna uteblir.

Logo, Stockholms konstnärliga högskola.
Logo, Stockholms konstnärliga högskola.

Den första januari 2014 startas en ny verksamhet under namnet Stockholms konstnärliga högskola (Stockholm University of the Arts) som en del i regeringens satsning på «artistic research». Projektet är ett ett samarbete mellan Operahögskolan, Dramatiska Institutet, samt Dans- och Cirkushögskolan. Den framtida institutionen kommer inte att ha några kandidat- eller masterstudenter, utan fokusera fullständigt på konstnärlig forskning. Bakgrunden till samarbetet ligger i ett förslag från några av Stockholms konstnärliga högskolor till utbildningsdepartmentet. Budet från regeringen var positivt, under förutsättning att forskningen bedrevs i en «rimlig miljö».

– Man ansåg att ingen av de enskilda skolorna var tillräckligt stor för att bära detta, säger Eino Örnfelt, organisationskommiténs ordförande för Stockholms konstnärliga högskola.

Den aktuella sammansättningen omfattar Operahögskolan, Dramatiska Institutet, samt Dans- och Cirkushögskolan. Kungliga Musikhögskolan, Konstfack och Kungliga Konsthögskolan drog sig ur sammanslagningen. Örnfeldt beklagar institutionernas frånvaro, men är öppen för en eventuell rekrytering av doktorander inom bild- och formområdet via Kungliga Konsthögskolan. Måns Wrange, rektor för Kungliga Konsthögskolan, kommenterar:

– Ett samarbete är inte uteslutet. Men det är ingenting som är avtalat eller klart än. Vi har ett samarbete med Stockholms universitet och ett med Lunds universitet. Alla högskolor och universitet har forskningssamarbeten som pågår parallellt. Men vi kommer inte sammangå med det här nya lärosätet.

Lucas Cranach den äldre, De tre gracerna, Nelson-Atkins Museum of Art, Kansas City.
Lucas Cranach den äldre, De tre gracerna, Nelson-Atkins Museum of Art, Kansas City.

Forskningen på den nya högskolan ska bedrivas inom fyra vagt definierade områden – Koncept och komposition, Plats/händelse/möte, Teknik/material/gestaltning, samt Kroppsliga och vokala praktiker. I forskningsstrategin som högskolan själv formulerar benämns de fyra ämnena något snävare under rubrikerna «koreografi, media, opera och scen», och vart och ett av dessa representeras av en egen professur. Därtill finns en femte «konstnärlig professor». Trots forskningsområdenas tydliga profilering ställer sig den nya högskolan positiv till sökande som arbetar med bildkonst:

– Varje professor avgränsar sitt ämne. Det kan absolut bli bildkonstnärer som representerar något av de här områdena. Eller rekryteras längre fram. Vi vill öppna upp miljön inte bara för akademin utan även för möten med aktiva och verksamma konstnärer, enligt Örnfelt.

De senaste årens snabba internationella utveckling av konstnärlig forskning har ofta stött på kritik bland konstnärer, kritiker, curatorer och institutioner. I ett nummer av tidskriften Texte zur Kunst från juni 2011 på temat «Artistic Research» uppmärksammar den tyske konstnären Stephan Dillemuth hur forskningsresultat riskerar att bli förutsägbara bejakanden av marknadsekonomiska impulser och den konstnärliga produktionen ett «epistemologiskt verktyg» i utvecklingen av en ny sorts utbildning och forskning. Finansieringen förutsätter att projekten benämns som forskningsprojekt, men för Dillemuth blir den institutionella kontexten och dess jargong om «användbarhet» i första hand ett sätt att utvärdera, jämföra, rangordna och generera kunskaper i samklang med dominerande ideologi.

I Stockholms konstnärliga högskolas forskningsstrategi definieras verksamhetsmålen för 2016. Under punkt två åtar sig lärosätet att «bedriva forskning som är synlig och attraktiv i omvärlden». Kan man redan där ana de problem som Stephan Dillemuth ser i konstnärlig forskning och som skapar förutsägbara resultat? Det vill säga: en utilitär logik som strider mot den öppenhet och kompromisslöshet som brukar betraktas som en förutsättning för konstnärlig verksamhet.

I dagarna föreslogs en ny rektor för Stockholms konstnärliga högskola. Paula Crabtree är för närvarande rektor för Konst- och Designhögskolan i Bergen. Om regeringen godtar styrelsens förslag blir det första gången en utländsk medborgaren blir rektor på en högskola eller ett universitet i Sverige. På högskolans hemsida nämns att Crabtree innehar det vice ordförandeskapet i European League of Institutes of the Arts (ELIA, ett EU-finansierat nätverk för främjandet av konstnärlig utbildning), en examen i socialantropologi samt ett eget konstnärskap i botten.

Læserindlæg