Ny värld, nytt språk
Under September Sessions visade Stockholms konstscen upp sig från sin bästa sida.
Under September Sessions visade Stockholms konstscen upp sig från sin bästa sida.
Victoria Verseaus långfilmsdebut berättar om transition, vänskap, förlust och längtan.
Musée de l’Orangerie i Paris undersöker det suddiga som ett uttryck för motstånd, sorg och visuell fantasi.
Kulturhuset i Stockholm vänder på hierarkierna och blandar 1700-talsbroderier med samtida textilkonst.
Skirt och vackert när Esse-Li Esselius experimentella polaroider från 1970-talet visas för första gången.
Den samiska konstinstitutionen Verddes utställning på Skansen är ett glatt och ilsket: «varför inte!?»
Skulpturprojekte Stockholm är den sympatiska DIY-versionen av den tyska kolossen.
Konstfacks masterstudenter har valt bort stöket på skolan för Färgfabrikens gnistrande ljusa takvåning. Det är proffsigt och elegant men inte så utmanande.
Likt en viss annan teosofisk konstnär så fick hennes verk inte visas förrän långt efter hennes död.
Hennes selfie-gobelänger är rätt kul trots allt.
Anna Odells nya verk utgår från när hon som ung hade en relation med sin vårdare och blev gravid, men den häpnadsväckande berättelsen är inte verkets kärna.
En fot i 1500-talets Augsburg, en annan i forntida Egypten och en tredje i samtiden. Thomas Temptes livsverk är ett försvar för det praktiska intellektet.
2026 framstår Isa Genzkens assemblage som uppriktigt vackra ikoner. Skönheten blir något att hålla fast vid när världen inte längre kan greppas.
– Det är lättare att få syn på det mänskliga i USA, för folk är så jävla utlämnade, säger Tova Mozard, vars film om Hollywoodstatisten Russ har premiär imorgon.
– For folk som bor ved grensen er Russland og tingene som skjer i Arktis alltid i synsfeltet, sier Evgeny Goman, festivalleder for Barents Spektakel.
Velprøvde tema til tross, gruppeutstilling på Bergen Kunsthall får mye ut av sin reise til jordens indre i Niels Klims fotspor.