Kunstkritikks julkalender sammanfattar våra egna skribenter och inbjudna gäster det intressantaste från konståret 2017. Idag: Alida Ivanov som är intendent vid Göteborgs konsthall där hon är aktuell som curator för grupputställningen Mozart´s Ghost. Hon driver även det ambulerande utställningsprojektet NSFW.
*
2017 var ett intensivt år som gick så himla snabbt. Det känns som ett år som har präglats av debatt, kritik och diskussion. Man märker att folk växlar mellan uppgivenhet inför givna strukturer och förhoppning om något bättre. Jag hade ett samtal med en kompis i samband med den här texten. I varsin stad skrollade vi igenom gamla facebookevents och försökte komma på vilka utställningar, händelser och publikationer som var bra i år. Vad har man sett? Egentligen, liksom. Det var väldigt mycket som var: «Åå! Den här…alltså jag gick inte men såg bra ut på insta». En del har man ju sett men lovar att bli bättre till nästa år och inte bara lurka online. Här kommer i alla fall en lista baserad på det samtalet, sammanlänkat med strömningar från året som gått.
Utställningar
Marie-Louise Ekman, Moderna Museet
Den utställningen som jag känner gav mig mest i år var nog Marie-Louise Ekman på Moderna Museet. Blev så glad i själen av den. Teckningarna och målningarna var favoriter: karaktärerna, situationerna, humorn och framförallt färgerna. Den lekfulla samhällskritiken gick igenom allt men tog inte bort från allvaret. Och kul att hon gjorde en ny logga åt MM, fin handstil!
Linda Pedersen, Call of Heart, organiserat av NOMAD på 3:e våningen i Göteborg
Linda Pedersens utställning var väldigt vacker och organiserades av Nomad, som är del av en scen med ambulerande konstprojekt som är intressant. Jag ingår själv i ett, NSFW, arkitekturkollektivet Studio Nock är ett annat. I Stockholm har Issues Gallery haft sin verksamhet sedan några år tillbaka. Varför ska höga hyror stoppa en konstverksamhet liksom?
Whistleblowers and Vigilantes, Kunsthal Charlottenborg
En utställning som jag är ledsen att jag missade var Whistleblowers and Vigilantes på Kunsthal Charlottenborg av curatorerna Inke Arns and Jens Kasich. Utställningen handlade om digitalt motstånd nu och då representerat av Anonymous, DIS, Ted Kaczynski (UNA-bombaren), Etoy, Omer Fast, Peng! Collective, Metahaven. Det har naturligtvis varit många utställningar och projekt kring övervakningskulturen, men det fanns något i blandningen av politiska grupper och konst som kändes aktuellt.
Händelser
#MeToo/Not Surprised
I samband med #MeToo sattes det äntligen ljus på Knight Landesman som sedan 30 + år tillbaka har antastat, trakasserat och gett sig på kvinnor. I Sverige läste vi om «Kulturprofilen» i Dagens Nyheter. Det är äntligen en tid då vi kan föra en ärlig diskussion kring sexuella trakasserier och maktutövning i konstvärlden; inte hymla om det. Det värsta med allt det här har nog varit insikten att «alla vet och har alltid vetat».
Battle of the torrbollar
«Alla följde, ingen kommenterade» – anonym person (du vet vem du är). Theodor Ringborg och Karl Lydéns showdown på Kunstkritikk var bland det roligaste som hände i år. Ringborg gillade inte recensionen, Karl Lydén klagade på dålig utställningstext. Gav upphov till spännande diskussioner i lunchrummen och i gruppchatter. Sedan Nav Haqs svar på Sinziana Ravinis recension av Göteborgs Biennalen, och nu senast Magdalena Malm och Frans-Josef Peterson. Bra år för diskussion. Känns väldigt uppfriskande. Kunstkritkk kanske borde skaffa Youtube-kanal och husera live-debatter?
Gummväldet :)
Menar inte att förminska, utan snarare säga att 2017 verkligen var deras år. Marie Louise Ekman på Moderna Museet, Beth Laurin på Index, Charlotte Johannesson på Malmö Konsthall samt hennes medverkan i Nordiska paviljongen på Venedigbiennalen; Marianne Lindberg De Geer på Färgfabriken. För att nämna några.
Publikationer
Rineke Dijkstra, WO MEN, formgiven av Irma Boom
I samband med att Dijkstra fick Hassebladpriset gjordes den här katalogen. Det är så svårt att förklara vad det är med den som är så bra, men det är bara känslan av att bläddra igenom den och hålla i den. Den är en bra curaterad utställning i bokformat.
Back To Me formgiven av Aron Kullander-Östling
Jäjä, lite egotripp men är så himla stolt över katalogen till Kungliga Konsthögskolans avgångsutställning som jag producerade i år. Den fick till en bra balans mellan det personliga och professionella. I första delen fick varje student skriva ett dagboksinlägg under perioden upp till avgångsutställningen, medan den andra delen innehöll presentationer av varje konstnärskap. Den är helt klart formgiven med en otrolig värme och respekt. Tack Aron <3
Post-Butt – The Power of The Image av Melani de Luca, utgiven av Onomatopee.
Den innehåller en analys av bildflöden utifrån den kvinnliga rumpan som fenomen och inflytande på konst, media och samhället i stort. Post-Butt presenterar ett material från olika tidperioder med exempel som Saartje Baartman, Kim Kardashian och Amalia Ulman. Det här är något som jag har tänkt mycket i relation till dagens feministiska rörelse och dess utveckling de senaste 20 åren. Det känns som att relationen till konceptet «objektfiering» har skiftat och att det är dags att stanna upp och tänka till.
Læserindlæg