Konkurrerende tidsrom
Issa Sambs utstilling på OCA ser ut som en blanding av bruktbutikk og roteloft, men bør leses som et alternativ til samtidskunstens homogene tidsbegrep.
Kritik
Cartoon Network
I Michael Edward Smiths utstilling på Ludwig Forum i Aachen beskrives objektet som et nettverk av karikerte henvendelser.
Ved resirkuleringens endepunkt
Museet for samtidskunsts presentasjon av Ida Ekblad er preget av en romantisk fetisjering av ideen om kunstneren som en kreativ askeladd.
Drömmen (och dess icke-uppfyllande)
Två aktuella grupputställningar i Stockholm söker sig bortom, eller hitom, överskridandet av den vita kubens gränser.
Dengang 90erne var mere street end street smart
NYC 1993 på New Museum i New York erindrer et afgørende år for samtidskunstens politisering med institutionel nostalgi og korrekthed.
Et søkende blikk
Antoine Catalas Image Families på Unge Kunstneres Samfund synliggjør hvordan bilder sorteres av teknologien vi benytter ved bildesøk på nett.
Kunsten er alene
Når kunsten beskriver virkeligheten tilføres verden hverken rettferdighet eller forsoning.
Text som symtom
Marabouparkens utställning ABCDEFGHI vill ställa frågor om våra relationer till och i språket, men saknar kritisk hållning och riktning.
Hvit kube, blanke ark
Årets masterutstilling i kunst fra Kunst- og designhøgskolen i Bergen problematiserer materialitet og språk med en stringens som er uvanlig for avgangsutstillinger.
Åpning mot det lukkede
Med sin siste utvidelse har Standard fått tilbake vindusfasaden, slik at vi igjen kan se inn på en kunst som stiller seg mer eller mindre likegyldig til om den betraktes.
Maniske mønstre
Kaia Hugins performative videoer viser kroppens utsatthet under fiendtlige omstendigheter.
Skeppsbruten humanism
I Elin Øyer Visters Soundscape Røst på Konsthall C är den ekologiska nostalgin nära, men mellan öronen är världen fortfarande damm.
