Så var det dags för Manifesta igen. Den nomadiska, otursförföljda biennalen som dyker upp vart annat år, likt en ambulerande cirkus i Europas mest problematiska områden. Som vanligt är det en journalistisk och politiskt korrekt konst som gäller.
Når Jens Haaning omdanner kunstinstitutionen til en brugtvognsforhandler er resultatet tomgang – i den mest stimulerende forstand.
Vad, och var, är konstens plats? Frågan väcks omedelbart för den som under hösten besöker Untitled, 2010, ett verk som simultant ställs ut på Bergen Kunsthall och på Jeu de Paume i Paris.
Forrige helgs performance og foredrag med Warren Neidich på UKS var et møte med en kunstner som vil ha oss til å tenke nytt om både kunstens og tenkningens muligheter.
Modernautställningen 2010 framstår som ett exempel på de senaste årens akademisering av konsten, och den produktion av likhet och anpasslighet som följer på denna utveckling.
Hva står egentlig Underskog for, hvem er den skrevet for og hvor i bokhylla passer den inn? To innlegg behandler hver sin kunstart og avslører noen fellesnevnere, men holder det for å si noe nytt om samtiden?
Big Sign – Little Building står i motsetning til den konsensuspregede arkitekturdebatten og bidrar til å artikulere en annen type anstrengelse i det perseptuelle og kritiske rom.
Antologien The Biennial Reader er et svar på ambisjonene om å etablere en biennale i Bergen. Det er blitt en imponerende «anti-biennale» – en kritisk gjennomgang av biennalen som fenomen.
Gruppeutstillingen I Must Say That At First It Was Difficult Work er finmasket og velmodulert, noe som lover svært godt for Oslos nye kunsthall.
Det er greit å spille gitar, men fy faen! Bjørn Fongaard brukte den til å lage rom av lyd ingen andre noen gang har nærmet seg.
Poznans strategiske ambisjon, som et potensielt sted for investering av global kapital, skygger for lyspunktene på Mediations biennale.
Michel Auders videokunst på Lunds Konsthall kan både gribes og ikke gribes – sådan som det er med den gode kunst, der rører ved selve billeddannelsens fundament.
I Wien omformar Mumoks nya chef Fatima Hellberg hur vi rör oss genom museet – och hur museet rör sig genom oss.
Cecilia Vicuña fyller overlyssalene i Kunstnernes Hus med to monumentale kollektive verk om kampen for livet i havet.
Fortiden hjemsøker nåtiden gjennom apparatene som lager bildene våre i Lap-See Lams utstilling på Henie Onstad Kunstsenter.
Besøgstal er ikke så uskyldig en størrelse, som det umiddelbart ser ud til.
