En delad skola

Det har under flera år varit allmänt känt att Kungliga Konsthögskolan i Stockholm befunnit sig i en kris. Det bekräftas nu av en intern organisationsutredning som Kunstkritikk tagit del av. Utredningen ger en mörk bild av läget på skolan som bland annat sägs kännetecknas av hög personalomsättning, demoraliserade medarbetare och låg tillit till ledningen. Bland problemen med kulturen på skolan nämns även bristande ansvarstagande, bristande respekt och bristande lojalitet med organisationen. Detta bland både studenter och personal.

Ändå menar utredningen att dagens situation på skolan är bättre än för några år sedan. Roten till problemen sägs vara Marta Kuzmas tid som rektor, 2014–2016, som ska ha lett till en utarmning av skolans resurser liksom en rad andra problem som den nuvarande rektorn Sara Arrhenius har haft att hantera sedan 2017. Därtill kom branden som hösten 2016 decimerade skolans lokaler. Två år senare sjukskrevs Arrhenius, och idag är prorektor Fredrik Ehlin vikarierande rektor. Även han ser händelserna 2014–2016 som avgörande för skolan:

– När Sara Arrhenius tillträdde 2017 kom hon till en högskola och myndighet i ett dysfunktionellt skick. I princip alla styrdokument saknades. Flera nyckelpositioner på förvaltningen var vakanta. Åren dessförinnan hade präglats av stridigheter som spelades upp i media, en rektor som avgick i förtid och en brand där vi förlorade en fjärdedel av våra verksamhetsytor. Samtidigt som vi har utvecklat innehållet i verksamheten, så har vi därför fått ägna oss åt att få grundläggande strukturer på plats och arbeta för att skapa ett bättre arbetsklimat, säger Ehlin till Kunstkritikk.

Två parallella skolor

De medarbetare och studenter på Konsthögskolan som Kunstkritikk har varit i kontakt med vill inte uttala sig offentligt vare sig om utredningen eller om läget på skolan. Men majoriteten bekräftar bilden av en dysfunktionell lärande- och arbetsmiljö. Många menar dessutom att krisen sträcker sig långt djupare än så, och beskriver en konflikt mellan nya och gamla strukturer, mellan formell och informell maktutövning. Vissa går så långt som att tala om «två parallella skolor»: «verkstads-Mejan» och «professors-Mejan».

Uppdelningen syftar å ena sidan på arbetet i verkstäder och teorisalar, och å andra sidan professorsundervisningen där professorerna har stort inflytande över sina studentgrupper där handledning och kritik sker. De olika delarna av skolan beskrivs som isolerade öar utan vidare koordinering och kommunikation.

Enligt en skrivelse sammanställd av Nicole Newsha Khadivi, representant för studentkårstyrelsen, så vidareförs klyftorna också till studenterna. Skrivelsen är kritisk till ojämlikheten på skolan, som sägs leda till att olika studenter i förlängningen får olika utbildning:

I nuläget finns det inga klara och tydliga riktlinjer för professorerna för hur de ska hantera sin undervisning vilket skapar enorma klyftor – mycket mer eller mycket mindre utbildning…. studenterna föreslår att det bör finnas en grund för hur utbildningen ska se ut som är obligatorisk för professorerna att följa. En sådan grund bör inrättas så snart som möjligt för att minska klyftorna mellan grupperna.

Fredrik Ehlin håller med om att dagens undervisningspraxis försvårar gemensam planering, samt att skillnaderna mellan olika professorsgrupper gör det svårt att garantera att alla studenter ges samma förutsättningar att nå lärandemålen. Han menar att detta är något som kommer att åtgärdas efter att utbildningsplanen revideras i framtiden, samtidigt som han betonar att det måste finnas en konstnärlig frihet inbakad i undervisningsstrukturen.

– I enkla ord är det en icke-transparent ordning som kan ge upphov till de problem som studenterna beskriver. Men nu tror jag att vi är på god väg att överge denna olägenhet. Vårt kvalitetsarbete och den stundande justeringen av organisationen syftar bland annat till att ta fram transparenta former för planeringen och den kritiska granskningen av utbildningen. Under tiden kan jag bara säga att jag att jag förstår studenternas frustration samtidigt som jag är mycket glad över att kåren på sistone börjat engagera sig i detta arbete.

Ledarskapskris

Ändå är det inte bara bristen på riktlinjer och oklar praxis som skapar klyftor på skolan.  Även ledningen agerande «leder till ojämlikhet och konflikter». I alla fall enligt organisationsutredningen som baseras på enskilda intervjuer med personal som arbetar mer än 50 % på skolan.

Att den nuvarande ledningen inte är utan ansvar bekräftas av flera personer som Kunstkritikk har talat med. Kritiken mot ledningen var dessutom ett framträdande inslag i den presentation av utredningen som gjordes på skolan våren 2020 – men sedan uteslöts ur den slutgiltiga versionen. I presentationen fanns formuleringar om en rektorsstab som «isolerat sig från resten av skolan», som brister i kommunikationen av myndighetsuppdraget och skolans vision samt en rektor som «ensidigt fattat beslut om gästprofessurer, kurser och projekt».

Ändå tas dessa punkter upp nästan ordagrant i den slutliga utredningen under stycket «konkreta rekommendationer». Där understryks bland annat vikten av att «stärka tilliten mellan personal och ledning» och att skolan bör «avvakta med ytterligare internationalisering». Enligt utredarnas presentation ska tillsättningen av internationella professorer ha skett på bekostnad av de interna processerna och organisationen på skolan.

Fredrik Ehlin ställer sig dock frågande till relevansen i punkterna.

– Påståendet om gästprofessurer, kurser och projekt låter konstigt. Ja, rektor fattar enligt högskoleförordningen beslut om att rekrytera gästprofessorer. Att vi har rätt att rekrytera gästprofessorer på det sätt vi gjort styrks för övrigt i UKÄ:s lärosätesgranskning. Rektor har inte ensidigt fattat beslut om kurser, utan alla kursplaner är beslutade i skolans Utbildnings- och forskningsnämnd som är en kollegial nämnd med prorektor som ordförande, säger Ehlin, och förklarar att den del av utredningen som riktar kritik mot ledningen, liksom annan information som pekade mot enskilda individer, togs bort i den slutliga versionen i händelse av att den skulle cirkulera i media.

Svällande byråkrati

En återkommande beskrivning bland de medarbetare på Konsthögskolan som Kunstkritikk har talat med är att den ökade högskolebyråkratin har präglat arbetsmiljön negativt under flera år. Vissa går så långt som att beskriva det ökade trycket på kvalitetsarbete, uppföljning och konstnärlig forskning som ett «undantagstillstånd», där det råder ständig brist på tid och där nya arbetsmoment hela tiden avlöser varandra i hög takt.

Fredrik Ehlin menar dock att skolans problem knappast är utvärderingssamhällets intåg i administrationen. Han tycker inte heller att administration utgör ett särskilt stort moment i lärarnas arbetsuppgifter.

– Uppföljning är en annan självklarhet inom högre utbildning i dag än tidigare, men det skulle räcka med att du begärde ut samtliga utvärderingar som gjorts de senaste fem åren för att klargöra hur liten plats som utvärderandet har på Konsthögskolan. Personligen skulle jag gärna se att vi ägnade mer kraft åt att ta tillvara på studenternas feedback för att göra skolan bättre. Vi har idag en väldimensionerad administration som ger stort administrativt stöd till kärnverksamheten. En annan aspekt som jag tycker kan vara värd att ta upp är att våra professorer faktiskt har en årlig forskningsbudget, vilket gör det mindre nödvändigt att ödsla energi på det mycket tidsödande arbetet med att författa forskningsansökningar.

Ehlins beskrivning bekräftas av studentkårens uttalande, som framhåller toppstyrning som ett större problem än byråkrati på skolan.

«Det finns en idé om att saker och ting tar lång tid p.g.a. byråkratin på skolan – men i själva fallet rör det sig om ett par personer som sitter på alla beslut, och de som förstått det vänder sig direkt till dem = enorm arbetsbörda för de berörda beslutsfattarna (formella som informella) och bristande tillit vad gäller beslutsfattande på skolan i helhet».

Ny rektor för fjärde gången på fem år

Det ser inte heller ut som att mindre byråkrati blir ledningens svar på skolans kris. I alla fall inte om man följer utredningens rekommendationer, som utöver att lösa bemanningskrisen, avvakta med ytterligare internationalisering och stärka tilliten mellan personal och ledning betonar vikten av att ytterligare expandera organisationen genom att utöka ledningen. En eller två prefekter bör anställas, vilka tillsammans med rektor, prorektor, förvaltningschef och HR-chef ska ingå i en utvidgad ledningsgrupp, enligt utredarnas förslag.

Fredrik Ehlin kan dock i nuläget inte kommentera hur han kommer att utforma det förslag på förändring av skolans organisation som han ska lägga fram för styrelsen i sommar. Därefter går han på föräldraledighet, och en ny rektor får ta vid. Det blir Konsthögskolans fjärde rektor på fem år. Röster från medarbetare och studenter vittnar om att krisen på skolan är långtifrån över.