Hilma af Klint får egen konsthall

Bakom beslutet om en ny konsthall i Järna rasar en infekterad strid om Hilma af Klints eftermäle. Familjen står i ena hörnan, antroposoferna i den andra.

Det norska arkitektkontoret Snöhetta har ritat ett förslag för en konsthall ägnad Hilma af Klints verk i Järna strax söder om Stockholm. Bild: Snöhetta

Förra veckan klubbades detaljplanen för en konsthall ägnad Hilma af Klint i Järna strax söder om Stockholm. Järna är ett centrum för den antroposofiska rörelsen där drygt 2000 av de boende är anställda i olika antroposofiska verksamheter inom ekologiska livsmedel, kultur och utbildning. Den nya konsthallen är ritad av norska stjärnkontoret Snöhetta, och ska rymma både utställningar för samtidskonst och seminarie- och forskningssalar bredvid ett nytt hotell- och konferenscenter.

Beslutet om en ny konsthall har föregåtts av en mångårig konflikt mellan Hilma af Klints släktingar och den antroposofiska rörelsen, som konstnären stod nära. Enligt flera historiska källor var antroposofins grundare Rudolf Steiner den ende som fick se af Klints spiritistiska måleri medan hon var i livet. Sedan 1970-talet ägs af Klints efterlämnade verk – som sägs inkludera över 1000 målningar och 26000 teckningar – av en stiftelse i hennes namn. Stiftelsen stadgar säger att majoriteten av styrelsen ska tillhöra den antroposofiska rörelsen, medan ordföranden ska komma från familjen af Klint.

Hilma af Klint.

Vill använda af klint för att rädda antroposofin

Sammansättningen av styrelsen har lett till en häftig tolkningsstrid mellan familjen och dagens antroposofer. Konflikten gäller hur af Klints verk ska förvaltas, och har resulterat både i en polisanmälan och ett flertal rättsprocesser.

Den tidigare ordföranden för Stiftelsen Hilma af Klints Verk, Johan af Klint, har under flera år kämpat mot etablerandet av en konsthall i Järna. Han menar att det främst är ekonomi, inte omsorg om Hilma af Klints konstnärskap som står bakom hela projektet.

– Antroposoferna går kräftgång i Sverige. De har idag ca 1500 medlemmar och blir allt färre och allt äldre, säger Johan af Klint till Kunstkritikk. De vill därför bygga ett stort konferenscenter med konsthall innehållande Hilmas verk. Jag menar att de vill använda Hilma af Klints namn och verk för att rädda antroposofirörelsen i Sverige.

oklar finansiering av konsthallen

Anders Kumlander har tidigare varit generalsekreterare i Antroposofiska Sällskapet, och är nu ordförande i Stiftelsen Kristallen som har varit engagerad i detaljplanen för den nya konsthallen. Kumlander bestrider Johan af Klints tolkning, och betonar att det sedan länge finns ett samarbetsavtal mellan Stiftelsen Kristallen och Stiftelsen Hilma af Klints Verk. Idén är att hennes verk ska vara en del av en planerad konsthall där 50–80 målningar ska ställas till förfogande.

– I nuläget finns dock ingen säkrad finansiering, berättar Kumlander för Kunstkritikk. Enligt tidigare beräkningar kommer konsthallen att kosta 60 miljoner kronor att uppföra och ytterligare 10 miljoner per år i driftskostnader. Johan af Klint hävdar bestämt att flera styrelseledamöter med kopplingar till antroposofin därför har velat sälja verk av Hilma af Klint för att finansiera konsthallen, vilket har varit del av konflikten mellan antroposoferna och familjen af Klint. 

Detta är emellertid något som Anders Kumlander hela tiden har bestridit, och han vidhåller att det aldrig har funnit planer på att sälja av verk från samlingen.

Interiör vy av den planerade konsthallen i Järna. Bild: Snöhetta

Borde hänga på Tate och Pompidou

Bakom de senaste årens internationella intresse för Hilma af Klint står Moderna Museets utställning Hilma af Klint – Abstrakt Pionjär 2013. Utställningen gick vidare till en rad utländska museer, och benämns som Moderna Museets mest omskrivna utställning någonsin. Vad gäller konflikten mellan antroposoferna i Järna och familjen af Klint, så menar Moderna Museets överintendent Daniel Birnbaum att båda parterna skulle kunna gå en annan väg för att säkra Hilma af Klints plats i parnassen.

–Jag har inte varit emot att de bygger konsthallen, men jag tycker inte alla verken ska vara samlade på en plats, säger Birnbaum till Kunstkritikk.

– Hilma af Klint gjorde runt 1400 målningar, vilket skulle räcka för både en konsthallspresentation och mycket mer. Om jag och många andra har rätt i uppfattningen att detta är ett intressant konstnärskap, då borde hennes verk hänga på de stora platserna som Pompidou och Tate. Jag tycker att stiftelsen kunde donera eller deponera målningar till dessa institutioner.

Hilma af Klint, De tio stora nr 2, 1907.

Måste ut på marknaden

Birnbaum berättar att han haft en vision sedan innan han blev chef för Moderna Museet att lyfta fram två svenska konstnärskap internationellt – Öyvind Fahlström och Hilma af Klint.

– Hilma af Klint var aktuell redan i slutet av 80-talet, vi var flera kritiker som skrev om henne då. Jag tycker hon är unik, det finns inga motsvarigheter historiskt till det hon gör, och man ska inte jämföra henne med Kandinsky som arbetade och fick stor respons i samtiden redan för hundra år sedan, säger han. 

På frågan om han tror att af Klint kan nå internationell och konsthistorisk status som konstnär, utan att verken kommer ut på konstmarknaden svarar han tydligt nej.

– Vad hade exempelvis Picasso varit utan den lobby av samlare, gallerister och auktionshus som spridit ordet om hans verk? Jämför detta med en helt enslig dam som inte hade någon samlare bakom sig och som knappt visade dem för en enda själ under sin livstid. Man kan ju exempelvis sälja målningar med förutsättningen att det skänks till ett museum, framhåller Birnbaum.

Hilma af Klint, De tio stora nr. 3, 1907.

En mer professionell styrelse

För närvarande säger sig båda parter i konflikten vilja gå vidare genom att omförhandla avtalet som reglerar antroposofernas rätt att visa en del av stiftelsens samling. Avtalet, som inte har offentliggjorts, ger antroposoferna tillgång till Hilma af Klints verk till en grad som är «obalanserad», enligt Johan af Klint. Detta är det stora hindret för att börja implementera några av de förslag som Daniel Birnbaum pekar på, menar han.

Johan af Klint berättar vidare för Kunstkritikk att han sedan en tid tillbaka velat professionalisera stiftelsen, i syfte att säkra Hilma af Klints internationella status.

– Jag har redan pratat med tre professionella aktörer inom bland annat religionsvetenskap och konst, från Holland, Tyskland och Sverige, som är villiga att komma in i styrelsen. Men då krävs det att konflikten klaras upp. En starkare stiftelse skulle ju även gagna konsthallen i Järna, framhåller af Klint.

– Om antroposoferna vill återuppta de avbrutna förhandlingarna, så är vi öppna för det, säger han.  

Konstnärskapets framtid på spel

Ytterligare en aspekt av konflikten är att förslaget om den nya konsthallen har drivits genom den antroposofiska föreningen Hilma af Klints Kulturcentrum (HAKKC), som enligt Johan af Klint bryter mot släktens förbud för antroposoferna att nyttja namnet «Hilma af Klint» i sin verksamhet. Däremot har han inga principiella invändningar mot idén om en konsthall. Problemet är att hela saken har drivits som ett «antroposofiskt projekt», och att Stiftelsen Hilma af Klints Verk aldrig har varit del av den planeringen.

Om användandet av släktnamnet i anslutning till de planerade verksamheterna i Järna kommer att bestridas av familjen af Klint är idag oklart. Oklar är också den fortsatta statusen för Hilma af Klints konstnärskap i historieskrivningen. I MoMAs stora utställning om abstraktionens födelse, Inventing Abstraction 1910–1925 (2013), lyste Hilma af Klint med sin frånvaro, vilket Jerry Saltz och andra påpekade i sin kritik. Om vägen för Hilma af Klints verk går genom den internationella konstmarknaden, de stora museerna eller genom en liten konsthall i Järna är dagsläget upp till förvaltarna av hennes verk att avgöra.

Konsthallen kommer att ligga i anslutning till Kulturhuset i Ytterjärna. Här syns interiören ritad av arkitekten Erik Asmussen i en antroposofiskt präglad stil. Foto: Wikimedia.

Not: Artikeln korrigerades den 7 februari klockan 16:05.

Læserindlæg