Opålitliga pionjärer

«En historisk begivenhet» kallades den i minst en tidningsrubrik. Ändå är det just avsaknaden av historia som gör Kunstakademiet i Tromsøs första bachelorutställning, Betrayed By Nature/ Never Trust a Pioneer, särskilt intressant. Till skillnad från alla andra konstakademier i Norge finns det ingen etablerad tradition för studenterna i Tromsø att förhålla sig till och heller inga tongivande personligheter bland lärarstaben som hunnit bilda skola. Lägg därtill det betydande geografiska avståndet till någon som helst urban konstscen.

Man kunde kanske vänta sig att den unika friheten från förebilder, åtminstone närvarande sådana, skulle ge upphov till en examensutställning med en mångfald av uttryck, personligheter och intresseområden. Riktigt så är det inte här, men det är nog själva styrkan. För konstnärskap i daning, särskilt på en förhållandevis isolerad plats som Tromsø, är dialog en nödvändighet för utveckling och det är tydligt att de tretton unga konstnärerna som nu tar examen har både pratat och samarbetat med varandra under sin studietid.

En av vinsterna av detta är att examensutställningen på Tromsø Kunstforening är ovanligt sammanhållen för att vara just en examensutställning. Två övergripande teman dominerar: vår relation till naturen och sexualiteten som kulturell kraft, något som också understrycks i den tudelade titeln.

Ane Elene Johansen hör till den första kategorin och har byggt upp en installation som med ganska charmiga medel tvingar oss att sympatisera med småbondens tynande tillvaro. I en gullig liten träbod möts vi av naiva djurteckningar, naturobjekt och en videofilm som påminner om det sena sjuttiotalets begeistrat pedagogiska barnprogram i public service-TV. Vi lär oss om livet på landet, om djurhållning och slakt. Doften av rökigt trä fyller behagligt stugan och det är svårt att inte känna sig lite ledsen över att landsbygdens traditionella småbruk håller på att försvinna. Det är väl också avsikten.

En liknande agenda präglar Frank Ludvigsens fotografier av förfallna gamla hus och interiörer. Här är det inte frågan om det slags estetiserande av förfall vi är så vana vid, utan snarare ett tröstlöst försök att bevara dödsdömda miljöer. Flera av dessa byggnader, får jag senare veta, existerar inte längre.

Ett betydligt mer monumentalt projekt möter oss i Geir Backe Alterns Den perfekte skog. Det rör sig om ett konceptverk som är föga imponerande i utställningsrummet, men desto mer i tanken. I syfte att skapa den perfekta skogen har Altern köpt 100 mål skogsmark som han under loppet av sitt liv vill förvandla till sin vision av en perfekt skog. Naturen som estetiskt projekt har upptagit otaliga konstnärer, från Claude Lorrain till Robert Smithson, men är långt ifrån uttömt i vår tid när naturen är som mest artificiell. Utopier är något av konstens livsluft.

På en kaj i centrala Tromsø cirklar två nakna ynglingar förbi varandra på skateboards i vad som bäst kan beskrivas som en semierotisk pardans. Då och då snuddar deras penisar vid varandra och pojkarna suger ekivokt på isglassar till stämningsfull elektronisk musik. I bakgrunden skymtar det nordnorska landskapet, en gång förevigat av naturromantiska målare som Knut Baade och Adelsteen Norman. Det är vackert, det är sexigt, men också något intetsägande. Videon Antireproductive Mating Ritual av Vebjørn Guttomsgaard Møllberg har en stilistisk kvalitet som för tankarna till regissören Larry Clarks lika poetiska som brutala skildringar av ungdomssexualitet, men utan brutaliteten.

Den återfinns istället i Møllbergs andra utställda video, Her Huge Nipples Look Like Small Penises. De obscena närbilderna av en kvinna som smeker sina förstorade bröstvårtor till ett aggressivt ljudspår och hysteriskt strobljus förvandlar sinnebilden av heterosexuellt begär till en mardröm.

Det heteronormativa traumat är också temat för Ingrid Forlands visuellt genomtänkta installation Printed Menace. På avstånd ser man en abstrakt komposition med starka referenser till den ryska suprematismen med sitt maskulint geometriska formspråk. Men vid närmare granskning finner man texter ur en skrift av den radikala teoretikern Monique Wittig. «Lesbianer är inte kvinnor», skriver Wittig och Forland återupprättar i någon mån sexualitet som kritisk position på ett underfundigt vis.

Resten av utställningen är något mer spretig, såväl i tanke som utförande. Två konstnärer förhåller sig visserligen till ovan skisserade teman, men med en tilltalande självständighet. Ida Walenius förnyar genremåleriet med två utsökta videomålningar som kontrasterar ett porträtt i halvfigur med en «Sovande Venus» – klassiska motiv av kvinnlig representation som familjefru respektive sexobjekt – medan Margarethe Pettersen uppmanar till interaktion med konsten i ett stort ekorrhjul som genererar ström åt tre videoskärmar. Placeringen av skärmarna kräver att man samarbetar med någon för att få se alla tre filmerna. Energifrågan blir sällan mer lekfull än så.

Jag är inte helt beredd att avfärda den relationella estetikens relevans för samtidskonsten – betoningen på mänsklig samvaro och relationer är ju fin. Men jag börjar tröttna på känslan av att man missat allt det roliga, att partyt är över, som är typisk i mötet med den typen av projekt. Espen Justdals World Ark Tour påminner mig lite spefullt att jag varken fick smaka på gambisk mat eller dansa. Ett öde matstånd, en turnébuss och ett tyst soundsystem fyller rummet. Allt som återstår är att spela boule på sandbanan, men hur kul är det? När man är ensam får man ingen tröst av social konst.

Jag kan inte påstå att jag lämnar Betrayed By Nature/Never Trust a Pioneer med känslan av att ha bevittnat någon historisk händelse, men däremot en samling goda löften. Behovet av referenspunkter är centralt för konstnärlig produktion, inte minst för att konkurrens med och avståndstagande från föregångare utgör en kreativ kraft. Klart är att Kunstakademiet i Tromsø har fått en lovande start och att de nu utexaminerade konstnärerna är verkliga pionjärer – om inte ännu i konsten så definitivt i Nordnorge. Där det saknas regler och monument finns alla förutsättningar att bryta ny mark.