Här är Kunstkritikks bevakning av den svenska konstvåren 2017 och säsongsstarten i Stockholm.
Trots chefsbyten på institutionerna och förändringar på galleriscenen, så visar den svenska vårsäsongen på behovet av nya intellektuella och konstnärliga impulser i konstlivet.
Samson Kambalus utställning på Galerie Nordenhake kopplar samman den tidiga filmens uttryck med leken och tidens betydelse i den malawiska kulturen.
Ondskan korrumperar, men formen förvandlar den i Lotta Antonssons och Haidar Mahdis utställning på konstnärsdrivna Hangmen Projects i Stockholm.
I Klara Kristalovas utställning på Galleri Magnus Karlsson konkretiserar ett existentiellt hot i de groteska gestalterna.
I Sofia Ekströms utställning på Galleri Riis i Stockholm iscensätts ett spel mellan måleriet och fotografiet. Det slutar med oavgjort resultat.
Ønskebrønnen Seven Star Cavern i Chinatown i Los Angeles ligner et knudrete og kitschy monument til alt som skyr dagslys. Ingen overraskelse derfor at Mike Kelley fant det nødvendig å gjenskape den.
Under Warzawabiennalen möts konstnärer, aktivister och filosofer i stadens kulturpalats, en enorm byggnad som uppfördes på Stalins initiativ strax efter kriget.
Engang solgte Maud Lewis sine håndmalede postkort til turister, der passerede hendes hus ved landevejen i Nova Scotia. Nu står det lille træhus på museet i Halifax.
I Absolut farmakon frågar Axel Andersson vilken typ av konst och vilken typ av kritik som kan hjälpa oss att tänka på skalan av människosläktets totala utplåning.
Kunstkritikk modtager støtte af
