Andra upplagan av Helsingforsbiennalen drunknar i mysticism och vidskepelse.
Daniel Steegmann Mangranés regnskogskonst gror i det småskaliga och eftertänksamma. Nu fyller han två våningar på Kiasma. Kan han få oss att vända kurs?
På Moderna Museet får Nan Goldins vackra, febriga och trösterika bildvärld en värdig inramning.
I sex decennier har Sinikka Kurkinen skapat stora verk utan att bry sig om omgivningens krav.
Sergey Bratkovs utställning på Kohta i Helsingfors är en sofistikerad käftsmäll.
ARS22 har på förhand anklagats för att sprida snömos, men visar sig vara en övertygande gestaltning av vår längtan efter mening, samhörighet och andlighet.
Hur skulle en utställning av Malevitj och Bond-skurken Scaramanga se ut? Kanske som Daniel Burens kulörta värld på konstmuseet i Esbo.
Elina Brotherus och Hannele Rantalas tête-à-tête på Finlands Nationalgalleri graviterar mot det mörka.
Återinvigningen av Kiasma och storsatsningen ARS22 hör till hållpunkterna under en vårsäsong som går i grupputställningarnas och samarbeternas tecken.
I Zoe Barczas händer förvandlas det ambulerande galleriet Issues första permanenta lokal i Stockholm till ett febrigt retrofuturistiskt laboratorium.
Konstkritikern Helen Korpak listar årets mest uppiggande utställningar i Helsingfors.
Mika Taanilas utställning på Galerie Anhava i Helsingfors vill luska ut hur en film kan beskriva så lite som möjligt. Det är inte lika kul som man skulle kunna tro.
Det langsomme bløtdyret får kjørt seg i Markus Li Stensruds utstilling på Isca.
Charlotte Posenenskes radikale minimalisme blir til pen skulptur på Haugar Kunstmuseum.
Mer Iron Maiden än Aby Warburg när Göteborgs konstmuseum berättar undergångens konsthistoria.
Nikolaj Kunsthal forsøger at lave billedkunst ud af Lars von Triers film, men ender som akavet reklame for geniet.
Kunstkritikk modtager støtte af
