– Andra mässor är inte lika kaosartade och spontana som vi är

Supermarket är konstmässan som egentligen inte är en konstmässa. Årets upplaga invigs av kulturminister Amanda Lind.

Cecilia Paredes, Both Worlds, 2019. 

Traditionellt har begreppet konstnärsdriven förknippats med det alternativa eller småskaliga. Men Supermarket – Stockholm Independent Art Fair har på senare år utvecklats från ett slags institutionell kritik i eventform till att bli Stockholms största konstmässa. När man startade 2006 under namnet Minimarket, med 11 utställare, var det som ett alternativ till den mer etablerade mässan Market. När årets upplaga går av stapeln torsdagen den 4 april är det med ett femtiotal konstnärsdrivna verksamheter från 22 länder runt om i världen.

I år är Supermarket dessutom strategiskt placerad en vecka före Market och Stockholm Art Week. Man har nya lokaler i Sickla Front, en del av nybyggnationen kring Sickla och Hammarby Sjöstad, och invigs av kulturminister Amanda Lind (Mp), vilket förstärker intrycket att man har blivit en institution i egen rätt. Samtidigt lanserar man sig inte bara som en mässa, utan som en plats som vill skapa «nya nätverk», något som Pontus Raud, som tillsammans med konstnären Andreas Ribbung initierade Supermarket för 13 år sedan, menar har vuxit fram allteftersom.

– Ett av våra icke-publika evenemang är Meetings där deltagande konstnärer, utställningsarrangörer, curatorer och andra kan träffas och diskutera olika spörsmål kring konstnärsdrivna gallerier och deras utmaningar. Detta var en idé som Andras Ribbung kom på, och som baserades på att folk inte hinner träffas så mycket under mässans dagar, de behöver ju oftast vara i sitt eget bås. Det är ett slags speed dating-format där 5–8 deltagare träffas och fokuserar på frågor om finansiering och olika drivformer, berättar Raud för Kunstkritikk.

Supermarket har genom åren huserat på en mängd olika platser i Stockholm – Konstnärshuset, Enskilda Galleriet, Clarion Hotel, Kulturhuset, det nyligen rivna Svarta huset bredvid Konstfack samt, förra året, Slakthusområdet – och enligt Raud så har man överlevt just tack vare sin förmåga att förändras och anpassa sig.

– Jag har alltid varit förvånad över att Supermarket varit så självgående som vi är. Vi väckte stort intresse redan från början, men mässan har förändrats genom åren. Ofta skapar lokalerna i sig en del av mässans logik. Vi har blivit som en institution fast vi också är mer flexibla än vanliga institutioner, som dras med personal som aldrig kan bytas ut. Vi har ett litet team och samtidigt många medarbetare som har kommit och gått genom åren. Sedan fyra år har vi en projektledare i Alice Máselníková, men i stort sett är vi bara tre personer som arbetar året runt med detta, fram tills tiden före mässan då fler anställs. När vi väl är igång är vi nästan 70 personer, totalt.

Vad är då mässans egentliga syfte, om den inte längre är en kritik mot mässformatet?

– Det som är annorlunda med oss är att vi inte bara är en konstmässa, utan i lika hög grad ett konstevent. Andra mässor är inte lika kaosartade och spontana som vi är. De har inte samma drivkraft och det finns en annan idé, «the bottom line», att gå med vinst. Supermarket drivs av att visa konst som inte syns på andra platser och andra institutioner, säger Raud, som samtidigt är tydlig med att man inte lägger någon värdering i eventuella försäljningar eller andra samarbeten som sker i samband med mässan. Detta lämnas till gallerierna själva att sköta i så fall, förklarar han.

Bland höjdpunkterna på årets Supermarket hör nya Turps Art School, grundat av YBA-målaren Marcus Harvey, kopplat till Turps Banana Magazine, samt en trio konstnärsdrivna gallerier från Kanada: Ed Video Media Arts Centre, SAW och Vidéographe. Under mässans omfattande program samsas performance, föreläsningar och paneler, inklusive en programpunkt som diskuterar de kommersiella galleriernas roll i den globala konstvärlden, där medverkande från Market är inbjudna inklusive Cecilia Hillström Gallery, Galleri Thomassen och Galleri Flach.

Sidsel Bonde, Four Trees Fell Silent, 2018.

Not: Artikeln uppdaterades den 5 april klockan 10.54.

Læserindlæg