Martin Margielas återuppståndelse som konstnär kommer minst tjugo år för sent.
Den elfte Göteborgsbiennalen berättar en slagkraftig historia om sjöfart, kolonialism och rasism, men lider av en viss konstnärlig och intellektuell förutsägbarhet.
I Matthew Barneys comeback på Hayward Gallery har självmytologiseringen ersatts av en allvarligare och kyligare värld där våldet mot naturen står i centrum.
I ett nedstängt Paris öppnar Wu Tsangs filosofiska totalkonstverk för drömmen om att överskrida kroppens och psykets gränser.
Manifesta 13 i Marseille, en av Europas mest coronadrabbade städer, öppnar dörren mot galenskapen. Vad betyder det i en tid när det vansinniga blivit det normala?
Den viktigaste konsten på 2010-talet var den som hjälpte oss att navigera genom privata och samhälleliga neuroser, perversioner och psykoser.
I Cyprien Gaillards utställning på Accelerator dansar fascismens ängel för en evig sömn som är både vacker och önskvärd.
Kjetil Røeds bok Kunsten og livet – en bruksanvisning är rolig, uppslagsrik och oavlåtligt fascinerande, för hans galna montageteknik gör texten fullkomligt oförutsägbar.
Den tionde upplaga av Momentumbiennalen ger oss inga analytiska verktyg för att förstå den emotionella vändning som utställningen kretsar kring.
Vad betyder förvandlingen som konstnärligt grepp när kapital, varor och människor befinner sig i ständig rörelse?
Lap-See Lam låter oss ana transhumanismen, teknokapitalismen och postinternet-konstens gemensamma fördelar.
Gilbert & Georges utställning på Moderna Museet är galen, spekulativ, cynisk, porrig, andlig och kitschig.
– For oprindelige folk kan det være lidt skræmmende at tale om at fjerne og udviske monumenter, siger kollektivet New Red Order.
Kulturrådets ordning for tidsskrift og kritikk øremerker midler for 2025.
Space Making på Astrup Fearnley Museet er en litt gammeldags maleriutstilling på den bra måten.
Kiki Smith drar in Moderna Museet Malmö i ett lågmält skimrande naturkaos.
