För en vecka sedan stod det klart att den tyska curatorn Christina Lehnert kommer leda den 13:e upplagan av Göteborgs Internationella Konstbiennal (GIBCA). Den 22 november ska Lehnert presentera sitt curatoriella koncept på Röda Sten i Göteborg, men hon kan redan nu berätta att biennalen kommer att spegla vår politiskt skruvande samtid utifrån temat «allianser». Det kommer skapas flera nya, platsspecifika verk, och 2025 års upplaga kommer att involvera fler institutioner och platser än föregående år.
Lehnert har de senaste två åren arbetat på Staatliche Kunsthalle Baden-Baden, en anrik institution för modern och samtida konst öppnad 1909 av Freie Künstlervereinigung Baden. Innan dess tillbringade hon fyra år på Portikus i Frankfurt, där hon bland annat realiserade en «gameshow» tillsammans med den amerikanske konstnären Pope.L (1955–2023) samt den enorma ljudinstallationen Hum (2020) av den kanadensiska konstnären Hajra Waheed (f. 1980).
I sin roll som curator för Göteborgsbiennalen understryker Lehnert vikten av att integrera biennalen med stadens lokala sammanhang. Ändå får jag under intervjun känslan att vi kommer få se en biennal med en övervägande internationell inriktning, iallafall när det kommer till de fem eller sex konstnärer som kommer utgöra utställningens kärna. I kontrast till GIBCA 10 (2019) och 11 (2021), som tog sig an Sveriges koloniala historia inom ramen för ett enda curatoriellt projekt, och GIBCA 12 (2023) som handlade om framtiden, så lovar Lehnerts att konfrontera samtiden på ett mer direkt sätt.
Hur skulle du beskriva ditt sätt att arbete som curator?
Jag arbetar främst med samtidskonst, och alltid i nära dialog med konstnärerna. Dessutom har jag framförallt samarbetat med konstnärer som tar sig an social eller politisk diskurs. Majoriteten av mina utställningar har utgått från angelägna samhällsfrågor. Till exempel visade jag en installation av Hajra Waheed på Portikus som handlade om yttrandefrihet, medan min senaste utställning i Baden-Baden, med Theresa Hak Kyung Cha och Thuy-Han Nguyen-Chi, handlade om migration och mellanförskap.
Mitt sätt att curatera är alltid förankrat i platsens unika förutsättningar. Jag ser biennalen som ett verktyg för att lyfta fram konstnärens röst, något jag anser vara särskilt angeläget i en tid av ökande konservatism. En biennal som GIBCA ska erbjuda en trygg arena för konstnärer att uttrycka sig fritt och ta sig an komplexa frågor. Som curator ser jag det som mitt uppdrag att skapa och erbjuda en sådan plattform.
Vilka frågor tycker du är angelägna just nu? Och hur kommer det att återspeglas i biennalen?
Vi lever i en polariserad tid utan nyanser och medelvägar. Media och andra kanaler är splittrade och splittrande. Jag tror det finns ett djupt behov av platser där vi kan tala fritt om känsliga ämnen, och att konstnärer behöver platser där de kan uttrycka sig obehindrat, utan restriktioner. Jag kommer att försöka åstadkomma en biennal som är en sådan plats – jag vill skapa en arena där vi kan samtala utan att avfärda varandra.
Kan du berätta något om dina planer för GIBCA 13?
Nästa års biennal kommer att utgå från temat allianser. De flesta konstnärer arbetar i allians med andra konstnärer, om inte i form av direkta samarbeten, så genom att vara del av en konstnärsgemenskap. Jag vill främja dessa allianser, och har bjudit in konstnärer som arbetar med teman som gemenskap, föreningar och relationer. När vi ser på vad som händer i Mellanöstern eller i östra Europa så blir frågan om allianser högst politisk, och jag vill driva på diskussionen om vilka kollisioner vi hamnar i, och vem vi agerar i solidaritet med. Biennalen kommer att utforska allianser ur olika aspekter, från det offentliga och politiska till personliga relationer mellan konstnärer och individer.
Blir det mest nya verk eller inlån?
Jag kommer att arbeta med en kärntrupp och realisera nya verk, kanske fem eller sex stycken, i samarbete med dessa konstnärer. De kommer att vara del av biennalens mer interaktiva delar. Förhoppningsvis kommer vi kunna presentera performances i direkt anslutning till de platser där dessa verk visas. GIBCA 13 kommer att samarbeta med fler institutioner och äga rum på flera platser än tidigare. Exempelvis så kommer Skövde konstmuseum att vara en del av biennalen. Jag tycker det är intressant att fundera på vad man visar på en plats som ligger mer en timme bort från biennalens centrum.
Hur kommer din biennal att relatera till tidigare upplagor av GIBCA? Vad tar du med dig och vad kommer du att göra annorlunda?
Jag upplever att vi lever i extrema tider. Vad jag som curator kan göra är att använda biennalen för att ta upp frågor som är angelägna idag. Att föreställa sig en bättre framtid är gott och väl, men jag menar att det idag är nödvändigt att stanna i nuet, och fundera på vad vi behöver göra i denna stund när så många extrema saker händer. Jag har aldrig tidigare varit med om att konsten har varit så utsatt som den är just nu, med utställningar som tvingas stänga och konstnärer som kancelleras. Jag hoppas att GIBCA 2025 kan bli plattformen där vi undergräver detta.
Den 13:e upplagan av Göteborgs Internationella Konstbiennal (GIBCA) kommer att pågå 20 september–30 november, 2025.
