1 december

Nu är det jul igen! Milou Allerholm öppnar första luckan i Kunstkritikks adventskalender.

Nancy Holt, Sun Tunnels, 1973–1976. Nancy Holt, Inside Outside, på Bildmuseet samproducerades av MACBA i Barcelona.

Nancy Holt, Inside Outside, Bildmuseet, Umeå

Äntligen! Det är obegripligt att det här var en av de första större sammanställningarna av Nancy Holts (1938–2014) arbeten. Sun Tunnels (1973–1976) i all ära, men på Bildmuseet framträdde verkligen omfattningen av Holts samlade verk, inte minst hennes sätt att undersöka seende och blickpunkter. Pionjär inom platsspecifik konst, film och video, men också en konstnär som på en rad sätt riktade blickarna mot och undersökte de system – teknologiska eller språkliga – som utgör grunden för människans varande i världen.

Noa Eshkol, Rules, Theory & Passion på Norrköpings Konstmuseum samproducerades med Oslo Kunstforening och Judisk Kultur. Foto: Mats Arvidsson.

Noa Eshkol, Rules, Theory & Passion, Norrköpings Konstmuseum

Norrköpings Konstmuseums presentation av den israeliska koreografen och konstnären Noa Eshkol (1924–2007) var en riktigt mäktig upplevelse. Utställningens fokus var hennes väggmattor – textila collage som från början var en bisyssla men som med tiden kom att utmynna i en samling med över två tusen verk. De är som egna universum där färger och system överlappar och interagerar på de mest fenomenala sätt. Där fanns också dokumentation från Eshkols danspraktik – ett livslångt undersökande av kroppens rörelser systematiserade i egna notationssystem – tillsammans med verk av tre konstnärer influerade av hennes gärning: Yael Bartana, Omer Krieger och Sharon Lockhart.

Salad Hilowle, Sylwan, stillbild, 2021. Hilowles verk visades i Tevetrampolinen på Kalmar konstmuseum, en samproduktion med Bildmuseet i Umeå.

Tevetrampolinen – Från barnteve till samtida konst och litteratur, Kalmar Konstmuseum. Curatorer: Andjeas Ejiksson och Maria Lind.

Så många roliga, rörande och skarpa verk inom fyra väggar. Elva konstnärer och författare var inbjudna att ta avstamp i var sitt barnprogram från 1960- och 70-talens public service-tv. Här fanns till exempel Balsam Karams överföring av Staffan Westerbergs Vilse i pannkakan till den egna upplevelsen av förlust av ett hem, och Behzad Khosravi Nooris superintressanta arbete utifrån den jugoslaviska produktionen av Professor Balthazar. Utställningen var som en karta över tidens kulturella och politiska utbyten mellan länder. Som barn på 1970-talet missade jag helt att John Blund inte bara var en sagofigur på spännande utflykter utan också skulle visa vilket framstegsvänligt land Östtyskland var. 

Milou Allerholm är konstritiker och regelbunden medarbetare i Dagens Nyheter och Kunstkritikk. 

Se de övriga bidragen i julkalendern här.