Rosana Paulino, A costura da mémoria, Museu de Arte do Rio, Brasilien
Den brasilianska konstnären Rosana Paulino var skoningslös i den här utställningen, som växlade mellan keramik och teckning blandat med kritiska omläsningar av den europeiska kolonialmaktens fotografier och vetenskapliga taxonomi. I många av verken använde hon sytråd för att framhäva traumatiska minnen av kolonialism och rasism, som i Bastidores (1997) där fotografier på kvinnliga slavar vars ögon och munnar sytts igen fick mig att se både kraften hos de som förtrycker och de som förtrycks. Paradoxalt nog använde Paulino stygnet för att visa att försoning – inte ens i sin brasilianska antropofaga variant – inte är möjlig.
Shoshana Zuboff, The Age of Surveillance Capitalism, PublicAffairs, 2019
Vi är instängda i den postdigitala mardrömmens arkitektur, menar Harvardprofessorn Shoshana Zuboff i sin nya bok. Hon beskriver hur den disciplinära makten över några årtionden muterar till övervakningskapitalism; en demonisk biopolitisk gestalt ihopsatt av neoliberalism, digital teknik och radikal behaviorism. Den digitala revolutionen som började så fint med smarta nallar och likes skildras i boken som en strategiskt planerad «kupp från ovan». De stora Tech-företagen har trollbundit oss vid skärmar och därigenom skräddarsytt våra uppdaterade marknadsstyrda personligheter. I min läsning har Zuboffs analys inte bara relevans för postdigital konst utan skulle kunna väcka nytt liv i debatten om sociala mediers betydelse för konstens offentlighet.
Trygg, vacker stad – ljuskonst i tunnlar, Göteborg 2005–2019
Det borgerliga styret i Göteborg har avslutat kommunens mångåriga projekt Trygg, vacker stad. En mindre tragedi, kan tyckas. Som del av satsningen har kommunen i samarbete med White arkitekter installerat ljuskonst i tunnlar belägna i stadens så kallade utanförskapsområden. Då projektet andades instrumentalisering är det föga förvånande att det inte resulterat i några verk med större konstnärligt värde. Däremot kan Trygg, vacker stad synliggöra hur offentlig konst används som åtgärd för samhällsproblem som socialdemokratin inte längre tror sig kunna lösa. Den offentliga konsten fortsätter att representera den politiska makten, som i denna representation visar sig som såväl skenbar som avförtrollad.
Oscar Svanelid (f. 1986) är konstkritiker och medarbetare i Kunstkritikk. Han bor i Göteborg och arbetar med en doktorsavhandling i konstvetenskap vid Södertörns högskola som har arbetstiteln Formande liv: om konstruktivism som yrkesarbete i São Paulo och Rio de Janeiro (1954–1984).
Læserindlæg