Dokument från gränslandet
Konstnären och poeten Johannes Heldén utforskar relationen mellan utställningen och boken som form på ett sätt som är både sinnligt och inbjuder till vidare reflektion.
Kritik
Fotografiets avstand
Tidsskriftet Objektiv presenterer utstillingen Subjektiv på Kunstnernes Hus i Oslo. Kim West skrev om utstillingen da den ble vist i Malmö sommeren 2017.
Fabeldyr på badet
Alex Bunns fotografier på Noplace i Oslo tilbyr en gløtt inn på det embryoniske stadiet i utviklingen av en ny livsform tilpasset en verden av flytende kategorier.
Performance utan politik
Den tredje upplagan av 13festivalen i Göteborg lyckades skapa en inkluderande plats där konstnärerna kunde experimentera och testa nya idéer.
Konsten är någon annanstans
På Lunds konsthall framstår Vassil Simittchiev nya verk som bleka upprepningar av hans aktioner och offentliga arbeten från 1970-och 80-talen.
Send klovnene ind
Ugo Rondinones udstilling på Arken er et poetisk og trippet drømmeland, hvor det manisk muntre kun nødtørftigt dækker over popkulturens mørke underbevidsthed.
Moderne ruiner
Beaux-Arts i Paris viser en hel udstilling helliget Per Kirkebys murstensskulpturer. Her bliver det klart, at de røde murværker rummer langt mere end minimalistisk stil.
Livet er det som ikke kan kontrolleres
Det dirrer av kreativ tilblivelse under overflaten på den nye generasjonen med svartmalte klumper i Stein Rønnings utstilling Speil på Galleri Riis.
Angsten for innflytelse
Azar Alsharif nærer en genuin fascinasjon for konsumkulturens vakre overflater. Men kunstnerskapet blir enda mer interessant når hun nå vender kameraet mot seg selv.
Coolfaktor smurt med løs hånd
Der er solide værker på Cool, Calm and Collected på Aros, men udstillingen overbeviser ikke som markering af en særlig cool tendens i dansk samtidskunst efter årtusindeskiftet.
Med eller mot oss
Bea Schlingelhoffs utstilling Women against Hitler på Schloss i Oslo vakler mellom en rent symbolsk og en politisk virksom manipulering av galleriet som markedsaktør.
Stumma vittnen
Hos Malmö-baserade Hanni Kamaly fungerar skulpturernas strukturella sammanhållning som en metafor för motståndet mot det våld som drabbar etniska minoriteter.
