På seminar i Venezia
OCAs forelesningsprosjekt på Venezia-biennalen har sine problematiske sider, men med utstillingen Baton Sinister gjør Bjarne Melgaard og hans studenter vei i vellinga.
Kritik
Det fantastiskas geschäft
En omfattande Turrellutställning där verken framträder som de perfekta varorna för en nyliberal kulturmarknad.
Synkroniserade tidsrymder
I Göteborgs Konsthall framstår Idris Khan som en sann postproducent. Men till skillnad från många före honom, lyckas hans «kopior» bli bättre än originalen.
Kuratoren med de hvide bomuldshandsker
Bice Curigers internationale udstilling ILLUMInations på den 54.Venedig Biennale er en pæn affære – på grænsen til det berøringsangste.
Miraklet som mysterium eller rutin
Examensutställningen vid Kungliga konsthögskolan i Stockholm bjuder på ockulta erfarenheter. Ett exempel på ett förnyat intresse för det andliga i konsten?
Intens materialitet
Den New York-baserte kunstneren Nick Relphs første soloutstilling på Standard legger opp til en «malerisk» praksis som intensiveres av tekniske koder, Matisse, kontemporær mote og design.
Kunstnere i komfortsonen
I Trondheim lar majoriteten av masterstudentene det personlige og sentimentale overskygge et estetisk og politisk engeasjement. Kristin Tårnes utgjør ett hederlig unntak.
Livet mellom husene
Årets festspillutstilling i Bergen Kunsthall løfter uten tvil Hanne Borchgrevinks kunst opp på et nytt nivå.
Masternes mester
Endelig en velfungerende avgangsutstilling! Og den er paradoksalt nok skapt ved at utstillingen er presentert som det den er – et innblikk i Kunstakademiets praksis.
Kursus i gruppedynamik
Corso Multisala på Charlottenborg er ingen «must-see» udstilling, men den er noget så sjældent som en gruppeudstilling, der ikke er baseret på et postulat om en sammenhæng.
Mimring i marginalen
Fin Serck-Hansens utstilling på Henie Onstad Kunsenter får Tommy Olsson til å føle seg som en gammel mann som heller vil røyke pipe og se bildene i en bok.
Håbløshedsjam i teaterfabrikken
På Volksbühne i Berlin fortsætter Vinge/Müllers nu 360 timer lange version af Vildanden og viser kraftløsheden som kernen i enhver pompøs, fascistisk iscenesættelse.
