Att tänka är ett sätt att tänka, att göra är ett annat sätt att tänka
«Vad vi behöver i skolan är inte mindre, utan MER slöjd, MER dans, MER onödigt kreativt skrivande, görande och tänkande», underströk konstnären Bella Rune i en replik på ledaren Elever slösar bort viktig skoltid på bild, slöjd och musik i Dagens Nyheter den 24 oktober, och avslutade: «Byt ut avhumanisering mot nyfiken empati NU!» Efter ett år av kulturfientliga politiska beslut och utspel så uppskattade Kunstkritikks läsare Runes brandtal. Hennes artikel blev den allra mest lästa i Sverige under 2023.
Riktig skönhet har en klo
I Andreas Mangiones intervju berättade konstnärskollegan Kristina Eriksson öppenhjärtligt om ett liv som inte alltid har varit lätt och en arbetsprocess där måleriet ges tid att växa. Ingen konst utan frihet och ingen frihet utan revolt skulle man kunna sammanfatta budskapet. Att årets två mest lästa artiklar skrevs av konstnärer tyder på att att läsarna vill komma nära inpå konsten istället för att få den reducerad till debattstoff eller politisk hjälpgumma – något de professionella kritikerna sällan klarar?
Stockholmssyndrom
I Kunstkritikks serie om kritik framhöll Lars-Erik Hjertström Lappalainen att konstkritiken måste sluta böja sig för de administrativa intressen som kidnappar konsten för sina egna «högre» syften: «I dagens konstvärld är det inte de politiskt korrekta åsikterna som är problemet (de är ju bara åsikter), utan de politiskt korrekta människornas beskäftiga krav på att alla ska anpassa sig till deras värderingar; den uppfostrande tonen och den narcisissistiska kränktheten när någon bryter mot etiketten är fruktansvärda vapen mot känsliga varelser som konstverk och kritiker».
Dutt-dutteli-dutt
Den svenske redaktören (jag) tog på sig kritikerhatten och begav sig till Oskar Hults utställning på Anna Bohman i Stockholm. Varför duttar Hult så med färgen? Det försökte jag utröna med hjälp av den danska poeten Inger Christensen. Resultatet blev årets mest lästa recension. Inte dåligt för en galleriutställning av en målare som gick ut Mejan för bara några år sedan.
Hata spelet
Även årets näst mest lästa recension handlade om en galleriutställning med en ung konstnär: den hyllade Salad Hilowle, vars debut på Cecilia Hillström Gallery sågades rejält av Matthew Rana. När andra jamsar med sticker Kunstkritikks medarbetare ut hakan – och läsarna uppskattar det.
Maria Lind ska sätta Kiruna på konstkartan
Kunstkritikks svenska läsare föredrar ofta recensioner och kommentarer, men en av våra nyhetsartiklar hörde till årets mest lästa: Nora Arrhenius Hagdahls intervju med Maria Lind. Efter jobbet som kulturråd i Moskva blir hon ny chef för Konstmuseet i Norr i Kiruna. «Norra Sverige är i korsvägen mellan så mycket som pågår i världen och samhället, allt från samhällsomvandling, resursuttagning och industriell expansion, till frågor om urfolksrättigheter, minoriteter och klimatförändringar», framhöll Lind.
Konstnären som tog måleriet in i rymdålern
«Hon är som en Hilma af Klint för vuxna, utan änglar, utan spiritualistiska formler, i samma nivå med Rothkos starkt känsloframkallande målningar. Men nej, jag gråter inte inför dem, så som Rothkos betraktare brukar göra, utan ler, uppfylld av en inre frid». Sinziana Ravini fascinerades av den första stora retrospektiven över den norska konstnären Anna-Eva Bergman (1909–1987) som visades på Musée d’Art Moderne de la Ville de Paris.
Sverige gör sig till åtlöje
Debaclet kring Nationalmuseum var årets mest pinsamma följetång. Skjut till 40 miljoner eller lägg ner, sa förra chefen Susanna Pettersson! Blott 10 miljoner har tillkommit, så det blir en hård nöt för den nytillsatte chefen Patrick Amsellem. «Kulturpolitik i modern mening tillkom för att motverka det historiska missförhållandet att konst endast angick ett fåtal, eftersom välståndet var (och är) ojämlikt fördelat», skrev jag: «Norrköping har inte en symfoniorkester för ’elitens’ skull, som kverulanterna tycks tro, utan just för att klassisk orkestermusik inte ska vara de rikas privilegium, på samma sätt som Nordens största konstsamling numera är i folkets, snarare än kungens, ägo. Gemensam välfärd och kultur istället för privata alternativ som vanligt folk inte har råd med. Så har modellen sett ut». Även om museet kan «räddas» så är stor skada redan skedd genom den nyliberala och bildningsföraktande vansinnespolitik som blivit Sveriges ledstjärna.
Vilse i Laurieland
En av Moderna museets senaste storsatsningar var den omfattande Laurie Anderson-retrospektiven våren 2023. Sonia Hedstrand var måttligt imponerad: «Utställningens haltande rytm tyder på en kompromiss mellan konstnärens önskan att förverkliga nya spontana projekt och museets vilja att visa upp hennes kanoniserade livsverk», menade hon bland annat.
Deleuze lever
Kunstkritikk var först utanför Frankrike att rapportera om utgivningen av Gilles Deleuzes tidigare opublicerade föreläsningar om måleriet. Kritikern och Deleuze-experten Emet Brulins reflektioner kring utgivningen och den kände filosofens begreppsvärld blev en av årets mest uppskattade artiklar. «Min läsning av Sur la peinture ger mig en uppsättning begrepp för att närma mig hur [en målning] har kommit till stånd och vad som står på spel i [dess] tillblivelse. Att, som Deleuze, så envetet fokusera på den processen skiftar min varseblivning från motivet till det som upprätthåller det. Om det är som han skriver att några av måleriets största risker är att bli illustrativt eller narrativt, då är boken ett hälsosamt motgift», konkluderade Brulin.
